"Tom var där"

I fredags så var vi ju då på Boujis, en kändisklubb i South Kensington. Inte för att vi såg så många kändisar då (kasst) men vi ska inte klaga för det. Jag menar, vi kom ju iallafall in, haha.
Kvällen började med att jag skulle åka och möta Alex och Caroline för att de hade hängt hemma hos Caroline efter jobbet. Det var rättså lustigt.
Jag åkte Tuben till Notting Hill Gate för att träffa de andra som tog bussen där. Jag snackade med Alex i telen, hon sa att de var på buss 94. Och när jag stod därutanför helt alone.. så såg jag plötsligt buss 94 åka förbi! "Vart är du då?" frågade Alex. "Jag är precis bakom er ju! JAG SPRINGER NU!" skrek jag till Alex och började lubba som bara den i mina high-heeled skor. Efter en grymt intensiv springtur så åkte bussen iväg. MEH hallå, de skulle ju stanna bussen?
Jag ringde Alex och frågade vad som hände..
- Men vi gick ju av, vi står ju här på busshållplatsen och väntar på dig.
Men ikke att några Alex och Carro var där. WHAT? tänkte jag.
Då visade det sig såklart att medan de hade försökt stanna bussen och kämpa för att jag skulle hinna ikapp, så hade jag sett 94an bussen på andra sidan gatan och alltså super-lubbat åt precis andra hållet. Haha, well done girls.

Boujis då. Caroline hade träffat nån rikemansgrek som lyckades fixa in oss, which was nice. Där stod vi i VIPkön och bara "vi klagar inte". Och klubben var ju fräsch alltså, det var den. Det var väl ingen wooooooow-känsla, men helt okej alltså.
Det stora minuset dock:
Klubben är ju känd för att vara fylld med kändisar, bland annat så brukar prinsarna (Harry och William såklart) hänga där och vara vilda. Men såg vi några kändisar? Några prinsar? IKKE.
Nästan så man borde få pengarna tillbaka! Eller vänta.. vi var ju på VIPen så vi betalade inget (hehe)
Anyway, det var tydligen en snubbe där var runt 50 år, hette Tom nåt och hade vunnit Wimbeldon 5 ggr. Fräckt tänkte vi. Om nån frågade så kan vi ändå säga
- Alltså, Tom var där.
Och alla kommer svimma av avund. Eller iallafall gapa en stund, hoppas vi.
Inne på Boujis då dansade vi också med typ världens längsta man. När jag stod jämte honom var det en svindlade upplevelse, I tell ya! Men han var minsann ruskigt rolig.
En annan rolig sak var dansken/amerikanen Gavin som bad mig hjälpa honom att riva upp ett håll på hans kompis Max's jeans. Som en hjälpsam vän så hjälpte jag självklart till, haha. Absurt but I like it dude.

En rolig avslutning på den kvällen är ju minsann att efter klubben så drog vi till Subway, självklart beställde jag en 6 inch turkey breast som alla andra kvällar. I kön där så hängde några Engelsmän som Alex började snacka lite med. Det visade sig att de var i samma regemente eller liknande som prins William, tror jag minsann. Så vi ska allt försöka gå ut med dem på torsdag för att hänga med lite kungligheter. Jakten på prinsarna goes on!

En jobbdetalj är att jag har lagt mig till med nån sorts Engelsk vana (eller så har jag bara kommit på den själv)
När jag ska hämta en sko åt en kund så blir det
- I'll get it for you in a minute, yeh?
Hmm. Antigen så är jag totalt inne och skitcool när jag avslutar med mitt "yeh", eller så skrattar kunderna bakom min rygg, åt losern med stort L. Vilket som så fortsätter jag, haha, för jag kan inte vänja av mej.

Yesterday (the Saturday) så var vi ute i Wood Green, dit vi ska flytta på tisdag, och skrev på kontrakt och all that. Samhället i Wood Green är verkligen hur gött som helst! Det finns ett biopalats, ett enormt shoppingcenter (vi är inte svåra) och en massa småshopps överallt. Jag fick dessutom se huset.
Oh. My.
Det är verkligen helt fruktansvärt perfekt! Vi har 3 fina sovrum med plats för 5 personer, ett vardagsrum, kök och badrum. I vardagsrummet hade de nu ställt in ett grymt snygg skinnsoffa i brunt samt ett diningtable och svarta skinnstolar. Classy säger jag bara! Detta stället kommer att bli amazing, I tell ya.
Och som svar på en kommentar så är våran dörr nr 128A, den klarblå i mitten. Stora likheter med Den Blåa Dörren i Notting Hill. Vilket betyder att vi är nära-på kändisar. Wow, saker går verkligen vår väg!

På kvällen så skulle vi till Svenska Kyrkan för att kolla på matchen Sverige-Liechtenstein. Men ikke, då visade dom ju inte den. Vi hängde iallafall med Parkis, Ludde och två inbitna London-svenskar vid namn Jesper och Kristian. Ruuskigt trevliga grabbar allihop. Vi satte oss på en uterestaurang, drack lite vin och käkade vitlöksbröd, oliver och tjötade om allt och inget. En del tjatade vi dock om våran inflyttningsfest, som vi börjar planera som bara den nu. Vi jobbar för fullt på VIPlistan och planerar maten (Antagligen tacos. Oväntat med sant).

Runt 8-snåret begav vi oss dock för vi skulle på house-warming party i TurnPike Lane!
Där bor nämligen Daniella, den tyska tjejen som vi lärde känna på Ashlee House och hennes tyska kollektiv. Haha, lots of german was spoken. Det bästa med hela festen måste jag säga var..
the fingerfood! Såklart! Och godis fanns det med, bara gött.
Vi snackade lite med en britt, och ett syskonpar som hade en svensk mamma och en tysk pappa. Brodern berättade om när han först hade kommit till London och hade bott på Hotell Savoy de första dagarna (Okej, jämför detta med vår vistelse på Ashlee House. En gnutta skillnad i klass).

Och varför är långa människor alltid så roliga? Det fanns självklart en lång tysk kille på the house-warming party som också var riktigt goo. It's a mystery, people. (Men jag är kort och rolig, bara så alla vet)




Det kändes viktigt att få in lite kläder igen, var ju ändå ett tag sen.
Den blåvita skjortan/skjortklänningen är från H&M och ruskigt snygg med ett skärp i midjan.
Sen är det en mönstrad kjol (som blir typ paperbagwaist i midjan, grymt) och blåa jeans från TopShop.
Jeg vare grymt nöjd, det må jag sige.

Idag flyttar vi minsann. Haha, hem till vår kompis (jobbar på TopShop) Caroline där vi ska slagga 2 nätter innan vi får flytta in i Wood Green i vårt hus. Spännande people.
Nu blir det packa och sen hämta Jocke at Liverpool St. Station, uyuy.