
Karin Skoglund Keiding ska hem till Sverige på fömiddagen onsdag 7e November och beger sig inte tillbaka till London förrän förmiddagen på lördag 10e November.
(Presskonferensen blir imorgon kl 10 för alla intresserade)
Det ska faktiskt bli helt otroligt skoj att komma hem till goa lilla Borre i några dagar! Trots att man bor i en så stor och häftig stad som London så saknar man verkligen allt där hemma, mest av allt människorna såklart (!) men också nåt så gött som en centrum som man kan gå igen på några minuter. Ha, känns lite avlägset här!
En annan rolig sak på agendan är ju att vi får besök! Min mamma, pappa, syster samt Alex syster Amanda kommer över 29 Oktober-1 November för att hälsa på! (Och ta med diverse saker som vi saknar här, men det är mindre viktigt. Fast.. rättså viktigt är det ju. Typ Kalles randiga.)

Idag på jobbet så var det ruskans skoj måste jag säga, och tiden bara flög iväg! Anledningen var ju då att jag fick vara på Tills (dvs. stå i kassan)
Där stod jag hela dagen och bara log, sa "Hiya" och gjorde en massa transactions. Ibland rev jag lite boxar också, gick ner med kläder till det andra fitting roomet (lite skoj ord måste jag säga, haha) eller hängde lite coolt på disken, som man tydligen ska göra när det inte finns några kunder där. Detta fick jag lära mig av tuffingen Joe T. idag. COOOL kände jag mej sen.
Das people på mitt jobb börjar ju definitivt mjukna nu alltså! Det känns väldigt skönt att en hel del av dem börjar fatta att jag är en riktigt super-go sak (lite subjektiv åsikt, men whatever) och är värd att skoja med. Jag stod i tills med en tjej som kallas Becks idag och hon var väldigt go och hjälpsam må jag allt säga.
Dagens höjdare var ju ändå när jag fick signa upp ett store card för en tjej (för att hon frågade efter det, inte för att jag gjorde nåt haha) och då fick tydligen jag £ 1 i credit på TopShop att handla för när jag vill. YEEEY.
Men en sak som är lite tråkig är ju att jag har upptäckt att en av mina "typ-managers" är ruskigt lik Dolores Umbridge. Och vem vill vara lik Dolores Umbridge

Min typ-manager är lite chubby, precis som henne, men det jobbigaste är att hon har liksom på nåt sätt samma min, lite nonchalant och inte vidare rolig. Stackarn. Jag skulle då inte vilja vara Dolores. Iofs så klär hon sig ju inte enbart i rosa, men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att se Cornelius Fudge dyka upp i stock-roomet.
Eller så är det bara mig som det är lite lätt fel på. Vem vet.
Vilket som så var det lite lustigt ikväll när jag skulle handla på Morrisons. Jag hade skyndat mig och rushat från jobbet som bara den, för att hinna dit innan de stängde! (Kl. 10 pm) Mycket riktigt, kl 9.50 pm var jag innanför portarna till affären och var väldigt nöjd med mig insats där jag strosade runt bland grönsakerna. Plötsligt, innan klockan ens var 10.00 pm så kommer en vakt fram till mej för att informera mig om att de stängde och att jag minsann borde snabba mig på! Jätteotrevliga vakten tänkte jag, och smög med min kundvagn längst bort i affären för att kunna fortsätta jakten på mina råvaror bland brödet och müslin.
PUH tänkte jag, och trodde kusten var fri för en stund, men ikke! Så snart jag svängde runt hörnet vid tvättmedlet så var gubben där igen och tjatade på mig att bege mig till kassan! Uscha buscha kände jag, vilken kass customer service (och var samtidigt lite rädd att kissa på mig nästa gång gubben skulle hoppa fram bakom en hylla).
Nu har jag lagat stekar-maten - pasta (som jag technically inte alls har lagat, utan Al), och en röra med halloumi-ost, tomat och sås. NICE BAJS fellows. Och nu måste jag sova, för det är payday imorrn. Yiiippiiie. Night.
1 comment:
Du menar väl inte Kalles randiga med banan va? urk...
:-) Johan
Post a Comment