Kladdkakan...

... är med hela sin existens nu nere i min magsäck och tillåter mig på ett himmelsk sätt att njuta.

Dear me, vad banalt naiv jag framtills nu har varit då jag inte insett på vilket drastiskt sätt ett paket innehållandes något märkt "Frödinge" kan rubba hela min existens.

(Harklar mig.) Ursäkta djupheten, men kladdkakan really got to me man.

Jag och Jocke har suttit här inpå småtimmarna i vårt fina vardagsrum med det nya soffbordet (monterat färdigt à la Jocke idag), dämpad belysning och tända ljus, med varsin dator och varsin bit kladdkaka framför oss (värmd cirka 15 sekunder i micron för extra go kladdighet) och NJUTIT. Jag klagar inte serrni.

Aberopå monteringen av soffbordet:

Efter Jocke och Jag hade stekt lite på internetcaféet (och varit fascinerade av mitt gratis-cut) så drog vi ju då Ikea. Där köpte vi jättegoa tofflor för ynka £ 1.99 var, vilket är rättså ruskigt billigt, till och med i svenska pengar. Göttgött kände vi och slog till på ett sängbord till mej, en lampskärm till tha living room och den berömda soffbordet.

Alla som har varit med mej på Ikea vet det; min kärlek till den affären är nästintill oändlig, då det är en kärlek som sträcker sig ifrån gräddsåsen som serveras med köttbullarna i restaurangen, till alla ihoppackade paket, omslagningspapprena och storpack-godiset. Alla ska med. (Höhö)

Iallafall, the minute we got home, efter att ha lyckats släpa hem våra saker, på bussen och på Tuben, så drabbades jag av den största urgen (urge = stark längtan, drift) att montera en Ikea-möbel som någonsin har drabbat mig. Som ett rovdjur slet jag upp plasten och började kolla på manualen. Hjärtat i mitt bröst dunkade på det där underbara sättet (som oftast bara händer i närheten av Ikea-mat eller Ikea-möbler) och jag skulle just börja skruva...

..när jag upptäckte att dom totalt hade lurat oss. Det fanns ingen skruvmejsel med. INGEN SKRUVMEJSEL?!

För en sekund passerade hela mitt liv revy och jag kände att allt jag någonsin hade fått lära mig som barn var fel.

Ikea... ett kommersiellt och omänskligt företag,

upprättat endast för det ynka syftet att förstöra oskyldiga och snickarsugna människors liv?

Nej, det kunde inte vara rätt. Jag kände det. Det måste helt enkelt finnas en lösning på problemet. Tekniker som man är begav jag mej på jakt i köket medan Jocke och Alex kollade Entourage. Jag använde mitt skarpa sinne för att plocka fram diverse användbara verktyg. Potten blev knivar, vinöppnarn, saxar, en tesked och en potatisskalare.

Och så skred jag till verket. Sakta men ändå säkert lyckades jag få ner några av de 12 skruvarna några millimeter i taget. Till och med Jocke tog en paus från Entouragen och hjälpte till. Sen blev det dock jobbigt, för vi hade helt plötsligt slitit ner de bra ytorna på alla saxar, knivar och teskedar som var användbara. Det fanns ingen återvändo, vi fick helt enkelt ge oss.

Deprimerad satt jag där på golvet i köket, funderandes på att gå ut på gatorna kl 23.30 på kvällen för att hitta något lämpligt verktyg, då jag plötsligt kom på att jag ju hade ett sängbord till mej att montera!

Livsglädjen infann sig snabbt igen, och som ni förstår så monterade Jocke klart bordet när vi var på jobbet idag. Livet känns bra igen, måste jag erkänna.

Då jag ägnar så lång tid åt ytterst triviala saker som montering av soffbord känns det som om man borde tala lite om saker av större vikt. Typ som..

Jag fick min PIN-kod till mitt kort idag, vilket betyder att jag kan handla en massa vintagekläder och skor (inte föör många såklart) på det på fredag då lönen kommer. Yeey.

Jag har jobbat idag. En massa timmar.

Haha, okej, här är en viktig sak, faktiskt:

Antagligen så lyckas jag bli ledig den 7-9 november, vilket betyder att jag kan åka hem till Borre då och hälsa på familjen då Eta (moster) fyller år. Hur gött känns det på en skala, va? Jag är nöjd.

Och nu är jag också trött. En kväll med varm Oboy och svensk kladdkaka, då blir man nästan lite utmattad av lycka. See you again soon, chaps.

PS. Larsson och FO är nu hemma i Sverige i 10 dagar. Konstig och tomt känns det, vi längtar tills att de kommer tillbaka. YIPPIE! DS.