I LOVE TOPSHOP!

Jag tror verkligen att jag gör det efter de här två dagarna, GOSH alltså! Igår var min första dag på TopShop, en introduktionsdag där jag och 9 andra nervösa people samlades i ett litet rum för att kastas in i företaget.
Vår guide var Briony, världens roligaste tjej som var nära hyper, men ändå helt underbart go. Vi lekte en massa lekar som var på gränsen till alldeles för fjantiga men jag tyckte det var skitkul ändå. Vilket antagligen säger mest om mej, I guess, haha.

Litet inpass i historien om TopShop-jobbet.
Min mage har börjat prata. Varje kväll när vi ska sova så har delat sitt livs historia med oss. Igår, helt aperopå inget, så kom den helt random med:
- Iiiiiiiii'mm Rooooon Buurrgundyyyy...?
Både Alex och jag började gapskratta. Jag menar, så snygg är Mr. Tummy faktiskt inte. (Diagnog: Schizofren mage)

Natten tills idag så hade jag verkligen svårt att sova. Jag låg vaken och tänkte på alla shift som finns, early, mid, late or late late och skulle bestämma mina shift för nästa vecka. (Vilket såklart är totalt idiotiskt för jag kan inte göra mina egna shifts. Min hjärna är lite retard.)
Och så gick jag maniskt igenom varenda plagg i Kate Moss-kollektionen som jag visste om och ville ha, vilket också var totalt irriterande.
Nästan lika irriterande som när jag var yngre och hade en såndär manisk dröm, som bestod av en elefant klädd i en fjantig kostym mot vit bakgrund som ena sekunden var pytteliten och POFF! ... andra sekunden var jättestor. POFF! Jätteliten elefant i fjantig kostym. POFF! Jättestor elefant i fjantig kostym. Well, you get it, haha.

Idag så började jag alltså "på riktigt". Jag fick en rundvisning av en störtskön tjej som hette Chloé och sen så var det att börja. Ingen mjukstart här inte!
Jag kastades ut (inte bokstavligt) ut på golvet där jag fick börja hjälpa kunder på fläcken.(Vems fläck? kan man ju undra)
Anyway. På TopShop shoes använder vi oss av ett superduperfiffigt system där man scannar in skon så att andra, the stock people (våra slavar, haha) får hämta grejorna åt oss. Ännu en gång är jag alltså i en P.I.M.P situation, vilket känns helt okej. Ohye.

Efter en dags springande, frågande och svettande (oh, you don't wanna know) så måste jag säga att.. I LOVE TOPSHOP! Butiken blir bara mer underbar ju mer man får höra. Eftersom jag är en miljö- och etik-nörd så blir jag alldeles tossigt av att veta att deras tishor är Fairtrade och att de ger saker de inte har användning för till charity! Jösses Amalia, gött att veta!

En ruskigt viktig sak som måste tilläggas är ju Den Snygga Killen. Jag såg honom första gången när vi gick på "uppdrag" på TopShops alla våningar, och vi blev tilldelade Topman. Vi skulle fråga personalen, och jag (taktiskt nog) valde den snyggaste på avdelningen. Han var grymt trevlig med (always a plus).
Okey, idag på fikarasten, så såg jag honom i matsalen. Vi satte oss vi bordet jämte dom men det är ju alltid lite nervigt om man vågar kolla igenkännande eller inte? Så I stayed cool och låtsades som inget, såklart. Stekar-Kara it is.
Hur som helst som möttes vi ändå i trappan sen, och han hejade. Mitt leende bara växte tills det antagligen såg ut som om jag inte hade annat än en mun i fejset, och jag pep fram ett "Hi". Just så glad blev jag.
He seems like something! Haha, alla på TopShop/Topman verkar iofs trevliga so far. But he's really something, hoho.

NU ska vi dock bege oss. Vilket betyder att jag inte hinner berätta om den otroligt torra irländskan som jag fick följa med idag. Hon hade mustasch. Och berättade för mig att hon bara jobbade där för att gå arbetserfarenhet, inte för att hon ville. Det värsta av allt var att hon bara log åt mina skitroliga skämt, bara looog. Det är inte okej.

Nu åker vi ut till Londons coola nattliv grabbar. CHEERS!