Luftgitarr och Camden Town.

Igår var vi minsann i Camden Town och stekte. Jag, FO, Larssa och Jocke drog dit för att kolla läget och hänga med alla rockers, goth- och emo-kids. Camden Market var öppen och där hittade vi massor av luriga och roliga t-shirts! Jösses tänkte vi och jag blev sugen på att köpa både SpongeBob och Familyguy tishor. Men ikke Kara, jag sparade mej. Ibland får man behärska sig på "mindre nödvändiga saker" innan man fått sin lön serrni!
High Streeten i Camden var fylld av goth, rockers och rasta shops överallt, och de 4 svenskarna kändes sig väl.. en aning malplacerade i sina outfits.
Men vad gör det? tänkte vi och började istället försöka smälta in genom att uppskatta deras skor och kläder.
Buffaloskor kan ju ändå vara ganska snygga.
Och långa svarta skinnkappor är ju hett ändå.
NOT.

Roligt var det ju dock när Larsson provade den långa skinnkappan och posade lite framför kameran. Expediten kom ivrigt fram och frågade Larsson:
- "So, do you like this one?"
Och ärlig som han är svarar Larsson:
- "Well no. Not really."
Så där stod expediten lite lätt snopen medan vi drog. Gött.

Vi hittade så många go affärer i Camden ändå! Mixat med butikerna för sådana människor med platåpjucks och grönt tuperat hår så fanns det butiker med en massa roliga prylar, filmaffisher, tavlor och roliga böcker. Jag köpte en billig plansch med Audrey Hepburn från Breakfast at Tiffany's som bara var så snygg och som nu sitter ovanför min säng. Skönt att förgylla tillvaron lite med billiga, goa saker.
Det roligaste var nog att vi köpte en kalender med "Uniform Men 2008" dvs. en kalender med halvnakna killar i uniformer som vi ska ha på toan. HAHA!

Aperopå kort från radhuset så tänkte jag ta lite ordentliga kort snart, men det vore skoj att ha det lite mer möblerat och inrett innan de otroliga korten publiceras. Men snart kommer de! Och då får ni se vilket lyxhus vi bor i. Eller ungefär så, haha.

I Camden mötte vi också upp Malin, en trevlig brutta från mitt jobb som vi hängde med i vimmlet. Jag och Jocke drog också en crepe med banan och nutella att dela på, huuur gött som helst. Vi hittade också en grym sackosäck i formen av en soffa som vi var grymt sugna på att köpa med, om den inte hade kostat £ 150. Rackarns då.

Efter att Alex kommit hem från jobbet så hängde vi i vårt radhus, käkade och stekte. Vi hade planerat att se rugbymatchen - dvs. World Cup finalen mellan England och South Africa, på nån go pub.
Ehh.. men sen så upptäckte vi att matchen redan hade börjat och att vi helt inte orkade göra något åt det.

Vi drog till slut ut till Camden iallafall. Vi hängde på ett ställe som hette The World's End där vi träffade Alex arbetskamrat Sophie and her mate, sweeet! Alex andra working-mate Caroline kom också och slöt sig till sällskapet! Sedan drog vi next-door till ett ställe som hette Underground där Jocke plötsligt blev bästis med vakten. Jag citerar från minnet:
(Jocke) - You cool?
(Vakten) - Yeah, I'm cool.
(Jocke) - Cool.
(Vakten)- You cool?
(Jocke) - Yeah, I'm cool. Everyone's cool?
(Vakten) - Yeah, everyone's cool (med ett leende)

Och där hade jag fått bevittna en vänskap som säkert skall växa. Vackert var det iallafall.
Jocke och jag dansade också något helt otroligt vackert inne på klubben, och spelade en massa luftgitarr.


En läskig grej när vi åkte bussen hem var ju minsann att min väska nästan blev robbed. Hur scary som helst! Först så var det supermycket folk på bussen, så vi blev nästan squeezed till döds, men sen så blev det lite lugnare. Jocke och Alex satt ner, och jag, som alltid håller i min väska i folkmassor, slappnade då av en gnutta och lät väskan hänga fritt där jag stod bredvid mina två kompanjoner. D
å kände jag nåt på min väska och så såg jag Alex dra till sig den och kolla ilsket på en snubbe bakom mej. Hon berättade att han hade stått och pillat på spännet till min väska och försökt få upp den, när Alex hade puttat bort hans hand och snatchat väskan från honom. CREEPY! Jag tackar min räddande ängel Alexandra Linusson för min väska och ska i fortsättningen vara ännu mer försiktig. Saker kan hända när man minst av allt anar det.

Men jag måste avsluta med en lustig sak. På bussen hem satt också grabben som är på bilden här bredvid. Han satt i en kirurgdräkt och nästan sov på hemfärden, medan han i sin hand höll en pinne med en liten gummi-mini-snopp med rosa ludd under. Hur ofta ser man sånt?
Haha, så där fick vi allt skratta åt det absurda som dyker upp i tillvaron.
Nu ska vi dra och fixa dammsugare. Toapapper kunde vara bra också.
Aight, bye homies.