Anyway. Söndag kväll så flyttade vi ut från vår roomie Derren i Stockwell och började vår mödosamma resa genom tuben. Innan vi började flytten föreställde jag mej den som allmänt jobbig, svettig och ångestskapande. Well, det är bara början.
Som första etappen: nedför trappan i huset där vår lägenhet låg. Shaise. Alex fick springa ut för att stoppa bussen medan vi kämpade för att få alla väskor på bussen. Puh.
På något lurigt vänster lyckades vi ta väskorna från Stockwell, till Oxford Circus, upp och ner för en massa hemska trappor och till slut vidare till Shepherd's Bush.
Genom resans gång blev jag allt tröttade och hade allt svårare från att hålla mig från att asgarva när jag kom att tänka på situationen. Liten Karin släpar en alldeles för stor och sprickfärdig resväska genom Londons tunnelbanesystem, oh ye.
Sen kommer vi till den bästa biten. Den sista rulltrappan upp till friheten i Shepherd's bush. Tack och lov att den var tom på folk, förutom Jocke och Alex som åkte före mig.
Att transportera sig själv och två väskor uppför en rulltrappa är nämligen inte det allra lättaste. Jag lyckades stiga på och komma en bit upp i den, då plötsligt min röda väska krånglade så jag vände min uppmärksamhet till den för ett ögonblick, och...
BOOOM! Min stora gråa väska ramlade helt plötsligt nerför hela rulltrappan och la sig och tumlade runt nere i början av den. Så jag fick helt enkelt dra med min röda väska, lubba som en galning nedför rulltrappan (notera att detta är "motströms") och försöka fånga upp min stora klumpväska i farten. Jag höll helt seriöst på att kissa på mig på mig, och verkligen helt seriöst. Som sagt, ännu ett filmögonblick som jag lyckas pricka in. Typiskt.
Vi slaggade alltså de två senaste nätterna hos Caroline och Charlotte (två grymt trevliga svenskor) i deras lägenhet i Shepherd's Bush. Jag måste säga att jag verkligen diggar det placet, men mest av allt gillar jag folket som bor i den. Fatta gött att vi slapp betala överpris för att bo på ett skabbigt vandrarhem, utan istället kunde bo hemma hos några riktigt trevliga chaps och då även få sällskap på köpet? ÖYÖY, we're lucky people.
Idag så blev jag "the strong Swede" på jobbet. Vi har nämligen en störtskön kille på jobbet som heter Joe X. (Lite mystik över det hela, tycker ni inte?) Han är min top level, men är precis lagom oseriös, som jag vill ha det. Vi fick en leverans på ungefär 579 lådor idag, och jag skulle precis gå och hämta lite vatten när jag av misstag hamnade mitt i en bära-lådor-kedja organiserad av mitt Shoe-team. Hurtig som jag är blev jag genast en del av kedjan och Joe kallade mig fyndigt nog "the strong Swede". Jag kände att ironin flödade, men jag måste säga att jag börjar känna mej som en i gänget, det är underbart!
Jag chit-chattar lite med danskan Hella, skojar lite med Bruno (en gay-ish kille som jag lätt skulle gifta mej med för att han är så go, om han inte vore just.. typ gay), pratar lite med Kelly (hon är bra på att prata den bruden, in i good way) eller varför inte Liz, Malin, Magdalena, Kate eller Morgan? Det finns trevliga folk på jobbet och det känns grymt.
28e Oktober är det Staff Night Out, vilket betyder att vi ska käka ihop, delas in i lag, tävla och enjoy ourselves som bara den. Jag är inte svår!
Ja just det, vårt radhus. Larsson, FO och Jocke fick se huset för första gången idag, och de blev lika kära som vi.
"Vad stort det är!"
"Köket är ju fräscht!" (Har ingen förståelse för den kommentaren dock, skulle vi skaffat ett ofräscht kök? Not likely)
Huset är verkligen jättefint. Vi gillar typ allt - vår fejk-eldstad, våra 2 kylskåp, den fräscha skinnsoffan, skinnstolarna och alla våra rum. Speciellt det faktiskt att vi lyckats hitta ett trådlöst nätverk, WOHO! (Som jag antar att ni också är glada för, höhö)
En annan rolig detalj är faktiskt vårt hyreskontrakt. Nej, det är inget fel på det eller nåt sånt, don't worry fellows. Men däremot så är det lite kul att Alex, jag, Larsson och Jocke står som huvud-hyresvärdar, medan FO blev inskriven på samma sektion som husdjuren. HAHA! Okej, han blev inte inskriven som ett pet, men ändå så är han något övrigt, ett bihang i vårt radhus-förhållande. Lustigt, tihi.
Nu ska jag lämna över till Allan i Brallan. Imorrn blir det ännu mera jobb och jag ska för första gången få prova på att stå i kassan! Det ska bli grymt, jihaa!
Sen ska vi nog försöka införskaffa lite sovgrejor också. Inatt blir det nog ledsamt nog att sova på min tröja som kudde och med påslakan ovanpå mig.. But a woman's got to do what a woman's got to do.
Nightie, fellows.
2 comments:
Härligt att ni är igång med bloggande igen (jag gör min vana trogen att kommentera era inlägg...!) Det har varit tomt utan er i 2 dagar. Kämpa på, på jobbet för det är väl kvinnorna i hushållet som drar in chashen??? Ha det gott!
/Jeanette
Men hjälp vilken fin bild K!!
/K ;)
Post a Comment