Sillar på en tunnelbana.

Ikväll när jag skulle åka hem från jobbet och hade gått in på Oxford Circus Underground Station, så hördes an announcement i högtalarna:
- Last train southbound with Victoria Line is approaching the station in 2 minutes!
Helt plötsligt blev ungefär alla som galna och började småspringa bort mot spåret för att hinna med tåget (För det finns ju verkligen inga andra sätt att ta sig ner mot Brixton, nejdå). Jag ville dock inte vara sämre/föll för grupptrycket p.g.a min svaga karaktär, så jag joggade lite hurtigt jag med.
Väl framme så var det lots of people på perrongen. Helt plötsligt anländer tåget och folk börjar allvarligt talat knuffas som på den värsta rockkonserten! Jag trycktes in i tåget på nåt lurigt sätt, medan varenda en hade bestämt sig för samma sak:
"Jag måste med detta tåget, annars så kommer jag att.. dö/gråta/aldrig komma hem/få sova på stationen/bli uteliggare" eller nåt liknande. Folk är ju skoj alltså.
När alla människor var på tåget så skulle dörrarna stängas, men de fick öppnas och stängas typ 5 gånger för att folk var i vägen varje gång, och vägrade stanna på stationen för att ta ett annat tåg. Det var verkligen en helt absurd situation! Där stod jag bland en massa vuxna människor som var helt barnsligt envisa att komma med tåget, HA.

Jag stod jämte ett par som tog det hela lite på skoj. Kvinnan frågade mej, lite trevligt sådär:
- Are you okay?
Och jag svarade att:
- No, but I'm not sure if you're supposed to, in this sitation, so it's alright.
Varpå vi båda fnissade lite och blev sådär vardagligt trevliga och pratiga där vi stod och andades in varandras andedräkter och svettlukter. Så lustigt det kan bli!
(Bilden används för att illustrera känslan jag hade på tuben idag. Fast vi var inte insmorda i salt, thank god.)

Annars var dagen go alltså. Jag lyckades ta mig till jobbet på ynka 25 minuter (recordbreaker Kara) och var "på golve" idag också. Det är faktiskt ruskigt skoj att få serva kunder har jag kommit på. Om de är av den trevliga sorten (som vi på TopShop kallar en Blue Customer) så har dom tid för lite chit-chat. Då kan man till exempel berätta för kvinnan som funderar på att köpa ett par röda skor ("fastän jag har 4 par hemma") att man själv har ungefär 6 par rosa skor, och skulle kunna köpa ett par till.
Och ibland när man hjälpt en kund på bästa möjliga sätt och de ska gå så verkar de helt överlyckliga ("Thank you sooo much for all your help!") och man blir lite varm i hjärtat.

Sen finns det ju såklart den typen som snabbt förvandlar mig till deras lilla bitch som springer och hämtar skor i liknande färger och storlekar. Ibland funderar man på om de gör det endast för nöjet att få se mej springa, svettas och få tomat-färg i fejjan. Well well.

Den här dagen var nåt speciellt med, det kände jag ändå. Alex skulle åka och kolla in ett hus medan jag jobbade, och på lunchen hördes vi för att kolla hur läget var. Jag hade vart ute en stund på lunchen på ett panik-uppdrag. Jag var tvungen, och jag är seriös, att köpa en hårblås. Och nagellack, anti-frizz serum, foundation och lipbalm. Eller okej, allt var inte lika viktigt.

Vilketsom så sa Allan att jag var tvungen att komma ner för att kolla på bilderna, huset hade nämligen vart super!
JIHHAAA tänkte jag, så jag lubbade ner för.. hissen?
Träffade Alex utanför byggnaden och vi hade ett intensivt husmöte på dit- och hemvägen från Subway, där vi fick vår lunch. Jag lyckades alltså trycka i mej en 6 inch Turkey Breast Subwaymacka på den ynka perioden av cirka 3 minuter, vilket är en rättså imponerade siffra, även för mig. Något för Guiness kanske?
Hursomhelst, vi vill absolut ha huset! Så imorrn ska vi ringa och kolla läget, säga att "We'll take it!" om allt verkar reko, vilket vi verkligen hoppas på!

Tyvärr måste jag också publisera en bild på Dagens synd. Sista fikarasten, när jag satt själv in the canteen och käkade lite frukt, så var sockersuget så stort att jag inte kunde hålla mig.
Det fick bli en Crunchie, och jag ångrar detta. Lite iallafall.

Äsch, nu ska jag ge upp. Imorrn blir det midshift (10.15am-7.00pm) och sen kanske lite shopping? Laga lite mat? Vi får se vad dagen ger.

Peace out från Kara, the sales advisor. (En rolig detalj är att häromdan så frågade en kille om jag var en style advisor. Jag tar det som en komplimang, haha)