Masken Jocke.

Okay, it's been a while dudes. Förklaringen är att vi inte längre har internet. Tror ni, iallafall.
Det är en ruskigt sorglig historia som består av att vi helt enkelt leechade (eller hur det stavas) på någon annans trådlösa nätverk och den personen nu har åkt på semester/fattat att det var vi och blockat oss/slutat använda internet eller något annat otrevligt. Fy. Men idag så har vi minsann signat upp för bredband, så nästa vecka skall vi vara back on track igen, folks!
Just nu så sitter jag och Jocke på ett internetcafe vid Tottenham Court Road serrni, that's how I can write this.

Okay, lite uppdate om vad som har hänt det senaste.

I lördags så fick vi minsann flera besök. Det roligaste måste ha varit på morgonen! (Eller morgon och morgon, runt kl 12 om man räknar det som morgon) Där satt vi i vårt vardagsrum och softade som bäst när jag hörde ett bankande någonstans ifrån. Alla blev tysta.
Det var definitivt någon utanför vår dörr! Jocke fick uppdraget att kolla upp detta och kanske öppna, medan jag följde efter i bakgrunden. Det komiska var dock att då klockan var så pass tidigt (hmm) så hade Jocke fortfarande inte tagit på sig vanliga kläder, utan öppnade dörren iförd sitt enorma täcke från topp till tå, vilket fick honom att bli Masken Jocke. Damen utanför vår dörr tänkte nog:
”Eh.. right”

Hon var i alla fall från en rösträttsmyndighet, som ville ha registrerat medlemmarna i vårt hushåll. Hon hade de tidigare medlemmarna, men då vi var nya så behövde hon nu våra namn. Vi tyckte inte det verkade så farligt, utan gick med på detta. Och här kom utmaningen.

Vi skulle försöka bokstavera våra namn för denna person, och det gick väl sådär. Jocke började med sitt namn, och hon hade väldigt svårt att förstå att det kunde stavas J-O-A-K-I-M så hon skrev helt enkelt något i stil med J-O-A-T-I-N och vi fick förklara för henne ett antal gånger att hon var tvungen att byta ut T och N. Bara det var lurigt, för då försökte hon byta ut andra bokstäver än de hon egentligen skulle byta ut. Vi gick vidare till mitt namn, och det blev samma problem där. K-A-R-I-M S-K-O-T-L-U-N-D tyckte hon såg bra ut. Sedan ville hon stava Alexandra som A-L-E-X-A-N-D-E-R 2 ggr, och ville sen stava Alexander som A-L-E-X-A-N-D-E-R och Johan skulle bli J-O-H-A-M.
Gosh, denna kvinnan var ju kanske inte den smartaste kände Jocke och jag spontant när vi för 511 gånger ändrade hennes stavning. Men sen upptäckte vi att samtidigt som hon försökte stava våra jätte-luriga svenska namn så hade hon sin mp3-spelare på i högsta volym i ena örat.
Ha, great job sister!

Husets inneboende, de 5 musketörerna, begav sig sedan ner till shoppingcentret för att inköpa en dammsugare och annat viktigt. Vår tajming var dock så lysande att vi lyckades pricka in att komma fram till affärerna då de stängde för c:a 5 minuter sedan. Men ikke att vi deppade för detta! Vi tänkte istället köpa lite mat till vår genensamma middag på kvällen, och drog därför till Morrisons! … som också det hade stängt.
Det fick helt enkelt bli the Local Paki Stores.
Vi var inne hos en slaktare där de hade grisar och kycklingar upphängda i taket (lite läskigt) men vi fegade och valde en vanlig kycklingfilé.

Igår införde vi faktiskt en ny tradition i det Skoglund-Keidinganska, Linussonska, Johanssonska, Fredh-Ojalaiska och Larssonska hemmet.
Söndagar är numera vår myskväll i veckan. Vi tänkte att vi skulle satsa på att söndagar ha gemensam middag där någon står för maten, och lite mys i form av film-kollning eller liknande. Vi inledde traditionen med att jag, med assistans av andra familjemedlemmar (nu är vi en liten familj, serrni) lagade pasta och curry-kycklinggryta. Vi hade tända ljus, dämpad belysning och stämningen var väldigt lyckad, precis som maten. Då jag lade fram ett förslag om kladdkaka som efterrätt kunde jublet inte hejda sig (eller nästan så). Kvällens filmval fick bli ”Just married” (svensk titel ”Smekmånaden”) och slutet var rätt så lätt att räkna ut, men fortfarande var den faktiskt väldigt rolig och självklart så grät jag den obligatoriska skvätten i slutet.
En sak till: medan vi stod där som bäst och lagade mat så hörde vi någon på dörren igen. LURIGT tänkte vi alla 5, så Johan gick ner och kollade upp det. Det visade sig vara vår Landlady som bara ville stanna till och kolla så att allt var bra med oss och så att vi var nöjda med huset! Väldigt trevlig kvinna var det, och med ett ruskigt fint namn – Beauty. Hon bad oss höra av oss om någonting inte stämde och ursäktade sig en hel massa gånger för att hon stört oss i maten (och ingen fara sa vi, minst lika många gånger).

När Jocke och jag röjde loss som bäst på dansgolvet i lördags så kände vi att, jisses, det här är ju verkligen något av det roligaste man kan göra! Så nu ska det minsann hända grejor. I Covent Garden finns en dansstudio som heter PineApple Studios, där man kan ta balett, jazz, hiphop eller någon annan rolig danslektion. HELT UNDERBART kände jag, och Jocke höll med. Nu ska vi minsann utreda detta grundligt och försöka få oss ett medlemskap på denna studio. Yeeeey.

Idag så var både jag, Jocke, Larsson och FO lediga (haha, konstigt iom att de andra inte har jobb, hiho). FO och Larssa var sugna på sight-seeing men jag och Jocke tänkte att vi hellre drog en sväng i Camden och kollade vintage-butiker, så det var precis vad vi gjorde!
Och idag var jag verkligen.. FYNDARN! Jag hittade en äkta Burberry halsduk med det klassiska monstret i fyndhyllan for endast £ 5! Vad sägs om det va? Gottgott.
Sen hittade jag en jättego billig väska i morkblått som ocksa var sådär lagom vintage och som jag diggade hårt! Riktigt trevlig sväng i de kvarteren hade vi, och Jocke hittade en del heltuffa saker ocksa.

Men här kommer ända dagens hojdare:
Jag har funderat ett tag nu på att jag veeeerkligen behover ett haircut (och jag menar, verkligen). Så jag tankte att jag skulle kolla på nåt stalle om nån behovde harmodeller och ifall man då kunde få klippa sig gratis, for gratis gillar jag.
Anyway, Jocke och jag tog bussen fran Camden till Tottenham Court Road, gick ut ur bussen och fick syn på en Toni & Guy frisorsalong.
STEK tänkte vi och skulle bege oss in dit for att kanske kolla om de behovde några modeller (eller iallafall dregla over deras hårvårdsprodukter). Precis då kommer en kvinna fram till mej, och frågar om jag vill klippa mej, gratis?
Ehhhh.. let's see now tankte jag. Eller nej, jag tänkte knappt, utan hängde bara med. Man maste ju ta sina chanser här i livet och jag är inte svår! Så där kom jag och Jocke in i Toni & Guy's workshop med en massa elever, lärare och kunder som blev klippta. Jag fick forklära ungefär hur jag ville ha det, fick tvättat haret och så satte eleven och läraren igang med mitt hår.
Vilket dromläge sager jag bara! Jag behovde inte ens gå runt och fråga, utan blev tillfrågad på gatan! Heeelt sjukt gott alltså. Jag är grymt nojd, speciellt eftersom det blev så snyggt, haha. Det är typ som en vanlig page, men det är lite mer uppklippt i nacken så det blir en lite hippare frisyr, and I like it.

Nu ska vi nog dra till IKEA och skaffa oss det där tuffa soffbordet, folks. Så ni vet så kommer vi väl inte vara inne lika frequently, men vi gor vårt bästa (kämpar for er skull, hehe).
Cheeeers people/Kara med the Toni & Guy haircut.