Hotel Hilton Euston (schtek)

Ja, lite schtek måste jag allt säga att vi är! Men åkerkommer till detta senare.

I lördags var vi minsann på Halloween party då va - men vilket Halloween party var det? Det undrar jag. För inte var det en kotte som var utklädd, och det ska man minsann vara på en Halloween-fest tycker jag. Priset som bästa utklädnad måste definitivt ha gått till Joakim "Jocke" Johansson a.k.a vår housemate med sin American Boy Scout tisha och sin svarta lösmustasch, helt underbart. Kolla in kortet och njut.

Halloweenfesten var annars väldans trevlig! En massa svenskar vilket faktiskt kan vara rättså skönt ibland. Det är alltid gött att umgås med folk som förstår vad man heter på första försöket, och till och med lyckas uttala det rätt! Wow.
De som bodde i lägenheten, Johan och Magnus, var väldans trevliga chaps. Sen så var det två stycken tjejer som hette Titiana och Ulrika, och vi hittade vår gemensamma nämnare när Slagsmålsklubben - "Sponsored by destiny" kom på, och vi alla tre dansade loss som bara den. Sweet!
En annan kul sak är att jag typ-typ blev medlem i ett band samma kväll (eller det blev jag inte men det låter coolare så). Jag snackade nämligen med 2 killar, där en var grym på att rappa och skriva texter medans den andra var grym på att fixa beatet - musiken. De behövde dock nån som kunde sjunga refrängerna, och efter en kort liten sångstund à la Kara så var ja godkänd för jobbet. Så vem vet, kanske låtarna blir jättekända sen när jag eventuellt sjungit lite och jag blir känd genom dom?

Fast jag skulle nog föredra att bli känd genom Heroes ändå.

Runt midnatt så kände mina 2 mates att nu så blev det minsann dags att dra. Så då drog vi, haha. Vi tackade Johan så hjärtligt för att vi fick komma och begav oss sedan nedåt gatan. Parallellt med detta så hade jag ringt Ludde och Parka för att kolla what they were up to, och det tog ett antal gånger för mig att fatta vart de var. I andra luren hörde jag nämligen:
"Vi är på Hotel Hilton Euston. Vi bor där inatt"
Det kändes inte riktigt rimligt kände jag, men blev till slut övertygad om att så var fallet. Grabbarna sa åt oss att vi minsann skulle komma dit och hänga med dom, och vilka sa ja om inte vi? Skoj grej och ibland får man chansa lite här i livet!

På Hotel Hilton Euston gick vi försiktigt in i receptionen för att vänta på att grabbarna skulle komma ner och möta oss (och trodde fortfarande inte riktigt på det). Men mycket riktigt, där kom de två ur hissen och vi fick följa med upp till deras svit.
COOOOL kände vi nog alla 3 där vi drog in på hotellet. Lite gött ändå att hänga på Hilton en random lördagskväll! Där satt vi, snackade en väldans massa, beställde lite från roomservice (coolt) och hade det ruskigt trevligt! Det slutade helt enkelt med att vi övernattade där, för deras säng var helt enorm så alla fick plats. Hur gött som helst, skulle jag vilja säga.
Inte riktigt lika roligt var det på morgonen när vi fick lämna hotellet iklädda klänning och high-heeled (Inte Jocke, Ludde eller Parkis då) och folk kollade på oss som att "Hmm..du har ju LÄTT inte vart hemma sen igår, och ser rätt skanky ut". Men vilket äventyr ändå? Jag ångrar det ikke måste jag säga.

Partyhöjarn: Där vinner Jockes lösmustasch i alla kategorier! Det mest klockrena var ju på tunnelbanan, där människor i samma vagn som oss satt och skrattade åt honom för att den var så vacker, haha.

Idag så har minsann syster x 2 (Amanda och Anna) och ett par päron; mina, kommit till storstaden för att hälsa på oss. Det var en smärre chock för mitt stackars hjärta att stå där inne på das shop floor och inte veta i vilket minut de skulle anlända, men på ett trevligt sätt då. Och plötsligt var de där!
Nu är the pears på hotell i Earl's Court och syrrorna bor här i Larsson och FOs rum. En skön grej är ju också vår extra soffa som vi beställde och fick hem från IKEA ikväll! När jag kom efter jobbet så satt en ivrig Parkhagen på golvet och monterade soffa som bara den, haha. Ingen hammare? Äsch, det fick bli vår soppslev som Snickare Parka tog till.
Han och Ludde slaggar nämligen här hos oss i några nätter innan de flyttar in i sitt superfräscha ställe i Notting Hill, ooooh!

Gonatt allihopa.

SuperKara - en av Heroes?

Igår så var det payday, YEEEY! Jocke och jag drog stan lite, åkte sen hem och handlade samt lagade mat, och skulle sen in till stan för att möta upp Alex och co. Det är här den spännande biten kommer.

Jag och Jocke åkte ner i tunnelbanan och hörde ett tåg komma. Jeeey tänkte vi båda och raskade på lite. Vagnen stod redan inne när vi gick in på perrongen så vi snabbade oss lite. Väl inne hörde jag det karakteristiska pipet som signalerar att dörrarna stängs, och jag vänta mig om för att inse att.. Jocke var inte på tåget!
JÖSSES AMALIA tänkte jag och snabbade mig som bara den med att trycka in min arm med armbåge och hand för att mota upp dörren. Så där stod jag och ropade:
"Jocke!" medan Jocke stod utanför och ropade:
"Jocke!" (Nej han ropade faktiskt "Karin!" eller nåt i den stilen)

Det var helt enkelt ett moment. Till slut öppnades dörrarna och Jocke kunde komma in. Utmattade och chockade tänkte vi inte så mycket mer på det, (kallade mig bara SuperKara, och hade anledning till det), utan mötte upp Alex och några polers på The Old Explorer, hängde lite och åkte sen hem.

MEN jag tänkte på det idag igen. Vilka krafter jag egentligen har! Jag menar, där stod jag och motade upp dörrarna som en eller annan Heroes (som i teveserien).
Det var då jag kom på det: Jag kanske är en av Heroes och också har en supertalang? Jag menar, så stark att man kan hålla upp en tågvagn är man nog inte vanligtvis! Och idag kunde jag bära jättejättemånga skolådor utan att tappa en enda eller tycka att det var speciellt tungt.
Slutsats: Detta måste kollas upp. Jag kan definitivt vara en oupptäckt Hero (Och hur gött vore inte det, få vara med i en teveserie and all? COOOL.)

Nu är det såhär att vi ska minsann på Halloween-fest nu hos några svenskar som (oväntat nog) också jobbar på TopShop. De heter Johan och Magnus och ska tydligen vara väldans trevliga - de jobbar på SB1 med Alex. Vi drar nu, men jag återkommer med Heroes -mysterin!

TILL SVERIGE!

Det är minsann sant, och jag ljuger inte (där var det nog samma sak två gånger, men men). Jag vet gott folk, att vi har längtat, så här kommer beskedet:
Karin Skoglund Keiding ska hem till Sverige på fömiddagen onsdag 7e November och beger sig inte tillbaka till London förrän förmiddagen på lördag 10e November.
(Presskonferensen blir imorgon kl 10 för alla intresserade)

Det ska faktiskt bli helt otroligt skoj att komma hem till goa lilla Borre i några dagar! Trots att man bor i en så stor och häftig stad som London så saknar man verkligen allt där hemma, mest av allt människorna såklart (!) men också nåt så gött som en centrum som man kan gå igen på några minuter. Ha, känns lite avlägset här!

En annan rolig sak på agendan är ju att vi får besök! Min mamma, pappa, syster samt Alex syster Amanda kommer över 29 Oktober-1 November för att hälsa på! (Och ta med diverse saker som vi saknar här, men det är mindre viktigt. Fast.. rättså viktigt är det ju. Typ Kalles randiga.)
Då blir det nog att raida stadens second-hand affärer, för vad jag har förstått så är våra syrror på det väldigt bestämda shoppingspåret, och jag klagar inte. Fast jag tänkte nog försöka vara lite kulturell också, det vore ju väldans trevligt att till exempel kolla på Tate Modern kanske? We'll see what happens dude.


Idag på jobbet så var det ruskans skoj måste jag säga, och tiden bara flög iväg! Anledningen var ju då att jag fick vara på Tills (dvs. stå i kassan)
Där stod jag hela dagen och bara log, sa "Hiya" och gjorde en massa transactions. Ibland rev jag lite boxar också, gick ner med kläder till det andra fitting roomet (lite skoj ord måste jag säga, haha) eller hängde lite coolt på disken, som man tydligen ska göra när det inte finns några kunder där. Detta fick jag lära mig av tuffingen Joe T. idag. COOOL kände jag mej sen.

Das people på mitt jobb börjar ju definitivt mjukna nu alltså! Det känns väldigt skönt att en hel del av dem börjar fatta att jag är en riktigt super-go sak (lite subjektiv åsikt, men whatever) och är värd att skoja med. Jag stod i tills med en tjej som kallas Becks idag och hon var väldigt go och hjälpsam må jag allt säga.
Dagens höjdare var ju ändå när jag fick signa upp ett store card för en tjej (för att hon frågade efter det, inte för att jag gjorde nåt haha) och då fick tydligen jag £ 1 i credit på TopShop att handla för när jag vill. YEEEY.

Men en sak som är lite tråkig är ju att jag har upptäckt att en av mina "typ-managers" är ruskigt lik Dolores Umbridge. Och vem vill vara lik Dolores Umbridge är ju frågan? För er lite sorliga människor som då inte vet vem denna kvinna är så kan jag informera er om att hon är vice-rektor och senare rektor på Hogwarts under en del av tiden då Harry Potter går där.
Min typ-manager är lite chubby, precis som henne, men det jobbigaste är att hon har liksom på nåt sätt samma min, lite nonchalant och inte vidare rolig. Stackarn. Jag skulle då inte vilja vara Dolores. Iofs så klär hon sig ju inte enbart i rosa, men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att se Cornelius Fudge dyka upp i stock-roomet.

Eller så är det bara mig som det är lite lätt fel på. Vem vet.

Vilket som så var det lite lustigt ikväll när jag skulle handla på Morrisons. Jag hade skyndat mig och rushat från jobbet som bara den, för att hinna dit innan de stängde! (Kl. 10 pm) Mycket riktigt, kl 9.50 pm var jag innanför portarna till affären och var väldigt nöjd med mig insats där jag strosade runt bland grönsakerna. Plötsligt, innan klockan ens var 10.00 pm så kommer en vakt fram till mej för att informera mig om att de stängde och att jag minsann borde snabba mig på! Jätteotrevliga vakten tänkte jag, och smög med min kundvagn längst bort i affären för att kunna fortsätta jakten på mina råvaror bland brödet och müslin.

PUH tänkte jag, och trodde kusten var fri för en stund, men ikke! Så snart jag svängde runt hörnet vid tvättmedlet så var gubben där igen och tjatade på mig att bege mig till kassan! Uscha buscha kände jag, vilken kass customer service (och var samtidigt lite rädd att kissa på mig nästa gång gubben skulle hoppa fram bakom en hylla).

Nu har jag lagat stekar-maten - pasta (som jag technically inte alls har lagat, utan Al), och en röra med halloumi-ost, tomat och sås. NICE BAJS fellows. Och nu måste jag sova, för det är payday imorrn. Yiiippiiie. Night.

Kladdkakan...

... är med hela sin existens nu nere i min magsäck och tillåter mig på ett himmelsk sätt att njuta.

Dear me, vad banalt naiv jag framtills nu har varit då jag inte insett på vilket drastiskt sätt ett paket innehållandes något märkt "Frödinge" kan rubba hela min existens.

(Harklar mig.) Ursäkta djupheten, men kladdkakan really got to me man.

Jag och Jocke har suttit här inpå småtimmarna i vårt fina vardagsrum med det nya soffbordet (monterat färdigt à la Jocke idag), dämpad belysning och tända ljus, med varsin dator och varsin bit kladdkaka framför oss (värmd cirka 15 sekunder i micron för extra go kladdighet) och NJUTIT. Jag klagar inte serrni.

Aberopå monteringen av soffbordet:

Efter Jocke och Jag hade stekt lite på internetcaféet (och varit fascinerade av mitt gratis-cut) så drog vi ju då Ikea. Där köpte vi jättegoa tofflor för ynka £ 1.99 var, vilket är rättså ruskigt billigt, till och med i svenska pengar. Göttgött kände vi och slog till på ett sängbord till mej, en lampskärm till tha living room och den berömda soffbordet.

Alla som har varit med mej på Ikea vet det; min kärlek till den affären är nästintill oändlig, då det är en kärlek som sträcker sig ifrån gräddsåsen som serveras med köttbullarna i restaurangen, till alla ihoppackade paket, omslagningspapprena och storpack-godiset. Alla ska med. (Höhö)

Iallafall, the minute we got home, efter att ha lyckats släpa hem våra saker, på bussen och på Tuben, så drabbades jag av den största urgen (urge = stark längtan, drift) att montera en Ikea-möbel som någonsin har drabbat mig. Som ett rovdjur slet jag upp plasten och började kolla på manualen. Hjärtat i mitt bröst dunkade på det där underbara sättet (som oftast bara händer i närheten av Ikea-mat eller Ikea-möbler) och jag skulle just börja skruva...

..när jag upptäckte att dom totalt hade lurat oss. Det fanns ingen skruvmejsel med. INGEN SKRUVMEJSEL?!

För en sekund passerade hela mitt liv revy och jag kände att allt jag någonsin hade fått lära mig som barn var fel.

Ikea... ett kommersiellt och omänskligt företag,

upprättat endast för det ynka syftet att förstöra oskyldiga och snickarsugna människors liv?

Nej, det kunde inte vara rätt. Jag kände det. Det måste helt enkelt finnas en lösning på problemet. Tekniker som man är begav jag mej på jakt i köket medan Jocke och Alex kollade Entourage. Jag använde mitt skarpa sinne för att plocka fram diverse användbara verktyg. Potten blev knivar, vinöppnarn, saxar, en tesked och en potatisskalare.

Och så skred jag till verket. Sakta men ändå säkert lyckades jag få ner några av de 12 skruvarna några millimeter i taget. Till och med Jocke tog en paus från Entouragen och hjälpte till. Sen blev det dock jobbigt, för vi hade helt plötsligt slitit ner de bra ytorna på alla saxar, knivar och teskedar som var användbara. Det fanns ingen återvändo, vi fick helt enkelt ge oss.

Deprimerad satt jag där på golvet i köket, funderandes på att gå ut på gatorna kl 23.30 på kvällen för att hitta något lämpligt verktyg, då jag plötsligt kom på att jag ju hade ett sängbord till mej att montera!

Livsglädjen infann sig snabbt igen, och som ni förstår så monterade Jocke klart bordet när vi var på jobbet idag. Livet känns bra igen, måste jag erkänna.

Då jag ägnar så lång tid åt ytterst triviala saker som montering av soffbord känns det som om man borde tala lite om saker av större vikt. Typ som..

Jag fick min PIN-kod till mitt kort idag, vilket betyder att jag kan handla en massa vintagekläder och skor (inte föör många såklart) på det på fredag då lönen kommer. Yeey.

Jag har jobbat idag. En massa timmar.

Haha, okej, här är en viktig sak, faktiskt:

Antagligen så lyckas jag bli ledig den 7-9 november, vilket betyder att jag kan åka hem till Borre då och hälsa på familjen då Eta (moster) fyller år. Hur gött känns det på en skala, va? Jag är nöjd.

Och nu är jag också trött. En kväll med varm Oboy och svensk kladdkaka, då blir man nästan lite utmattad av lycka. See you again soon, chaps.

PS. Larsson och FO är nu hemma i Sverige i 10 dagar. Konstig och tomt känns det, vi längtar tills att de kommer tillbaka. YIPPIE! DS.

Lägenhet och frisyren.

Okej, INTERNET FUNKAR! Det är säkert bara tillfälligt och funkar sen inte ikväll, men vi glädjs så länge vi kan. Jag ska snart åka till jobbet men tänkte först försöka få fram lite bilder så ni har nåt att gotta er åt!

Här är lite på lägenheten och sen på mitt nya frescha hår (WOHO) så enjoy, haha.

Cause I've got work to do! Peace out.

Masken Jocke.

Okay, it's been a while dudes. Förklaringen är att vi inte längre har internet. Tror ni, iallafall.
Det är en ruskigt sorglig historia som består av att vi helt enkelt leechade (eller hur det stavas) på någon annans trådlösa nätverk och den personen nu har åkt på semester/fattat att det var vi och blockat oss/slutat använda internet eller något annat otrevligt. Fy. Men idag så har vi minsann signat upp för bredband, så nästa vecka skall vi vara back on track igen, folks!
Just nu så sitter jag och Jocke på ett internetcafe vid Tottenham Court Road serrni, that's how I can write this.

Okay, lite uppdate om vad som har hänt det senaste.

I lördags så fick vi minsann flera besök. Det roligaste måste ha varit på morgonen! (Eller morgon och morgon, runt kl 12 om man räknar det som morgon) Där satt vi i vårt vardagsrum och softade som bäst när jag hörde ett bankande någonstans ifrån. Alla blev tysta.
Det var definitivt någon utanför vår dörr! Jocke fick uppdraget att kolla upp detta och kanske öppna, medan jag följde efter i bakgrunden. Det komiska var dock att då klockan var så pass tidigt (hmm) så hade Jocke fortfarande inte tagit på sig vanliga kläder, utan öppnade dörren iförd sitt enorma täcke från topp till tå, vilket fick honom att bli Masken Jocke. Damen utanför vår dörr tänkte nog:
”Eh.. right”

Hon var i alla fall från en rösträttsmyndighet, som ville ha registrerat medlemmarna i vårt hushåll. Hon hade de tidigare medlemmarna, men då vi var nya så behövde hon nu våra namn. Vi tyckte inte det verkade så farligt, utan gick med på detta. Och här kom utmaningen.

Vi skulle försöka bokstavera våra namn för denna person, och det gick väl sådär. Jocke började med sitt namn, och hon hade väldigt svårt att förstå att det kunde stavas J-O-A-K-I-M så hon skrev helt enkelt något i stil med J-O-A-T-I-N och vi fick förklara för henne ett antal gånger att hon var tvungen att byta ut T och N. Bara det var lurigt, för då försökte hon byta ut andra bokstäver än de hon egentligen skulle byta ut. Vi gick vidare till mitt namn, och det blev samma problem där. K-A-R-I-M S-K-O-T-L-U-N-D tyckte hon såg bra ut. Sedan ville hon stava Alexandra som A-L-E-X-A-N-D-E-R 2 ggr, och ville sen stava Alexander som A-L-E-X-A-N-D-E-R och Johan skulle bli J-O-H-A-M.
Gosh, denna kvinnan var ju kanske inte den smartaste kände Jocke och jag spontant när vi för 511 gånger ändrade hennes stavning. Men sen upptäckte vi att samtidigt som hon försökte stava våra jätte-luriga svenska namn så hade hon sin mp3-spelare på i högsta volym i ena örat.
Ha, great job sister!

Husets inneboende, de 5 musketörerna, begav sig sedan ner till shoppingcentret för att inköpa en dammsugare och annat viktigt. Vår tajming var dock så lysande att vi lyckades pricka in att komma fram till affärerna då de stängde för c:a 5 minuter sedan. Men ikke att vi deppade för detta! Vi tänkte istället köpa lite mat till vår genensamma middag på kvällen, och drog därför till Morrisons! … som också det hade stängt.
Det fick helt enkelt bli the Local Paki Stores.
Vi var inne hos en slaktare där de hade grisar och kycklingar upphängda i taket (lite läskigt) men vi fegade och valde en vanlig kycklingfilé.

Igår införde vi faktiskt en ny tradition i det Skoglund-Keidinganska, Linussonska, Johanssonska, Fredh-Ojalaiska och Larssonska hemmet.
Söndagar är numera vår myskväll i veckan. Vi tänkte att vi skulle satsa på att söndagar ha gemensam middag där någon står för maten, och lite mys i form av film-kollning eller liknande. Vi inledde traditionen med att jag, med assistans av andra familjemedlemmar (nu är vi en liten familj, serrni) lagade pasta och curry-kycklinggryta. Vi hade tända ljus, dämpad belysning och stämningen var väldigt lyckad, precis som maten. Då jag lade fram ett förslag om kladdkaka som efterrätt kunde jublet inte hejda sig (eller nästan så). Kvällens filmval fick bli ”Just married” (svensk titel ”Smekmånaden”) och slutet var rätt så lätt att räkna ut, men fortfarande var den faktiskt väldigt rolig och självklart så grät jag den obligatoriska skvätten i slutet.
En sak till: medan vi stod där som bäst och lagade mat så hörde vi någon på dörren igen. LURIGT tänkte vi alla 5, så Johan gick ner och kollade upp det. Det visade sig vara vår Landlady som bara ville stanna till och kolla så att allt var bra med oss och så att vi var nöjda med huset! Väldigt trevlig kvinna var det, och med ett ruskigt fint namn – Beauty. Hon bad oss höra av oss om någonting inte stämde och ursäktade sig en hel massa gånger för att hon stört oss i maten (och ingen fara sa vi, minst lika många gånger).

När Jocke och jag röjde loss som bäst på dansgolvet i lördags så kände vi att, jisses, det här är ju verkligen något av det roligaste man kan göra! Så nu ska det minsann hända grejor. I Covent Garden finns en dansstudio som heter PineApple Studios, där man kan ta balett, jazz, hiphop eller någon annan rolig danslektion. HELT UNDERBART kände jag, och Jocke höll med. Nu ska vi minsann utreda detta grundligt och försöka få oss ett medlemskap på denna studio. Yeeeey.

Idag så var både jag, Jocke, Larsson och FO lediga (haha, konstigt iom att de andra inte har jobb, hiho). FO och Larssa var sugna på sight-seeing men jag och Jocke tänkte att vi hellre drog en sväng i Camden och kollade vintage-butiker, så det var precis vad vi gjorde!
Och idag var jag verkligen.. FYNDARN! Jag hittade en äkta Burberry halsduk med det klassiska monstret i fyndhyllan for endast £ 5! Vad sägs om det va? Gottgott.
Sen hittade jag en jättego billig väska i morkblått som ocksa var sådär lagom vintage och som jag diggade hårt! Riktigt trevlig sväng i de kvarteren hade vi, och Jocke hittade en del heltuffa saker ocksa.

Men här kommer ända dagens hojdare:
Jag har funderat ett tag nu på att jag veeeerkligen behover ett haircut (och jag menar, verkligen). Så jag tankte att jag skulle kolla på nåt stalle om nån behovde harmodeller och ifall man då kunde få klippa sig gratis, for gratis gillar jag.
Anyway, Jocke och jag tog bussen fran Camden till Tottenham Court Road, gick ut ur bussen och fick syn på en Toni & Guy frisorsalong.
STEK tänkte vi och skulle bege oss in dit for att kanske kolla om de behovde några modeller (eller iallafall dregla over deras hårvårdsprodukter). Precis då kommer en kvinna fram till mej, och frågar om jag vill klippa mej, gratis?
Ehhhh.. let's see now tankte jag. Eller nej, jag tänkte knappt, utan hängde bara med. Man maste ju ta sina chanser här i livet och jag är inte svår! Så där kom jag och Jocke in i Toni & Guy's workshop med en massa elever, lärare och kunder som blev klippta. Jag fick forklära ungefär hur jag ville ha det, fick tvättat haret och så satte eleven och läraren igang med mitt hår.
Vilket dromläge sager jag bara! Jag behovde inte ens gå runt och fråga, utan blev tillfrågad på gatan! Heeelt sjukt gott alltså. Jag är grymt nojd, speciellt eftersom det blev så snyggt, haha. Det är typ som en vanlig page, men det är lite mer uppklippt i nacken så det blir en lite hippare frisyr, and I like it.

Nu ska vi nog dra till IKEA och skaffa oss det där tuffa soffbordet, folks. Så ni vet så kommer vi väl inte vara inne lika frequently, men vi gor vårt bästa (kämpar for er skull, hehe).
Cheeeers people/Kara med the Toni & Guy haircut.

Luftgitarr och Camden Town.

Igår var vi minsann i Camden Town och stekte. Jag, FO, Larssa och Jocke drog dit för att kolla läget och hänga med alla rockers, goth- och emo-kids. Camden Market var öppen och där hittade vi massor av luriga och roliga t-shirts! Jösses tänkte vi och jag blev sugen på att köpa både SpongeBob och Familyguy tishor. Men ikke Kara, jag sparade mej. Ibland får man behärska sig på "mindre nödvändiga saker" innan man fått sin lön serrni!
High Streeten i Camden var fylld av goth, rockers och rasta shops överallt, och de 4 svenskarna kändes sig väl.. en aning malplacerade i sina outfits.
Men vad gör det? tänkte vi och började istället försöka smälta in genom att uppskatta deras skor och kläder.
Buffaloskor kan ju ändå vara ganska snygga.
Och långa svarta skinnkappor är ju hett ändå.
NOT.

Roligt var det ju dock när Larsson provade den långa skinnkappan och posade lite framför kameran. Expediten kom ivrigt fram och frågade Larsson:
- "So, do you like this one?"
Och ärlig som han är svarar Larsson:
- "Well no. Not really."
Så där stod expediten lite lätt snopen medan vi drog. Gött.

Vi hittade så många go affärer i Camden ändå! Mixat med butikerna för sådana människor med platåpjucks och grönt tuperat hår så fanns det butiker med en massa roliga prylar, filmaffisher, tavlor och roliga böcker. Jag köpte en billig plansch med Audrey Hepburn från Breakfast at Tiffany's som bara var så snygg och som nu sitter ovanför min säng. Skönt att förgylla tillvaron lite med billiga, goa saker.
Det roligaste var nog att vi köpte en kalender med "Uniform Men 2008" dvs. en kalender med halvnakna killar i uniformer som vi ska ha på toan. HAHA!

Aperopå kort från radhuset så tänkte jag ta lite ordentliga kort snart, men det vore skoj att ha det lite mer möblerat och inrett innan de otroliga korten publiceras. Men snart kommer de! Och då får ni se vilket lyxhus vi bor i. Eller ungefär så, haha.

I Camden mötte vi också upp Malin, en trevlig brutta från mitt jobb som vi hängde med i vimmlet. Jag och Jocke drog också en crepe med banan och nutella att dela på, huuur gött som helst. Vi hittade också en grym sackosäck i formen av en soffa som vi var grymt sugna på att köpa med, om den inte hade kostat £ 150. Rackarns då.

Efter att Alex kommit hem från jobbet så hängde vi i vårt radhus, käkade och stekte. Vi hade planerat att se rugbymatchen - dvs. World Cup finalen mellan England och South Africa, på nån go pub.
Ehh.. men sen så upptäckte vi att matchen redan hade börjat och att vi helt inte orkade göra något åt det.

Vi drog till slut ut till Camden iallafall. Vi hängde på ett ställe som hette The World's End där vi träffade Alex arbetskamrat Sophie and her mate, sweeet! Alex andra working-mate Caroline kom också och slöt sig till sällskapet! Sedan drog vi next-door till ett ställe som hette Underground där Jocke plötsligt blev bästis med vakten. Jag citerar från minnet:
(Jocke) - You cool?
(Vakten) - Yeah, I'm cool.
(Jocke) - Cool.
(Vakten)- You cool?
(Jocke) - Yeah, I'm cool. Everyone's cool?
(Vakten) - Yeah, everyone's cool (med ett leende)

Och där hade jag fått bevittna en vänskap som säkert skall växa. Vackert var det iallafall.
Jocke och jag dansade också något helt otroligt vackert inne på klubben, och spelade en massa luftgitarr.


En läskig grej när vi åkte bussen hem var ju minsann att min väska nästan blev robbed. Hur scary som helst! Först så var det supermycket folk på bussen, så vi blev nästan squeezed till döds, men sen så blev det lite lugnare. Jocke och Alex satt ner, och jag, som alltid håller i min väska i folkmassor, slappnade då av en gnutta och lät väskan hänga fritt där jag stod bredvid mina två kompanjoner. D
å kände jag nåt på min väska och så såg jag Alex dra till sig den och kolla ilsket på en snubbe bakom mej. Hon berättade att han hade stått och pillat på spännet till min väska och försökt få upp den, när Alex hade puttat bort hans hand och snatchat väskan från honom. CREEPY! Jag tackar min räddande ängel Alexandra Linusson för min väska och ska i fortsättningen vara ännu mer försiktig. Saker kan hända när man minst av allt anar det.

Men jag måste avsluta med en lustig sak. På bussen hem satt också grabben som är på bilden här bredvid. Han satt i en kirurgdräkt och nästan sov på hemfärden, medan han i sin hand höll en pinne med en liten gummi-mini-snopp med rosa ludd under. Hur ofta ser man sånt?
Haha, så där fick vi allt skratta åt det absurda som dyker upp i tillvaron.
Nu ska vi dra och fixa dammsugare. Toapapper kunde vara bra också.
Aight, bye homies.

Hushållsost och knäckebrö'

Först så måste jag ursäkta för gårdens frånvaro av oss från Internet. Detta beroende på något så sorgligt som att våra internet-suppliers (någon av våra nära grannar) helt enkelt hade stängt av sitt. Sorgligt, sorgligt, men nu är vi tillbaka. Starkare än någonsin!

Igår så fick jag jobba eftermiddagen i kassan, WOHO! Det var lite spännande må jag säga. Det är minsann en hel del att komma ihåg, framför allt alla de sakerna som jag faktiskt aldrig fått lära mej... Lurigt att man förväntas komma ihåg dem med, haha. Men tur var att jag jobbade bredvid en grymt trevlig tjej som hette Holly, och där frågade jag lite hipp som happ. Göttgött vare!
Dagens roligaste måste definitivt ha varit när 2 tjejer som fram och skulle betala sin påse med en massa plagg. På TopShop säljer vi både TopShop-märkta plagg såväl som consessions, dvs andra märken (Pepe Jeans, Lipsy eller Ann-Sofie Back). Anyway, när du har ett TopShop-plagg att slå in i kassan är det bara att scanna tagen. När du har en consession så är det betydligt krångligare. Du ska klicka på en massa grejor, skriva in numret och priset på consessionen och allt.
Anyway, där stod de två tjejerna med cirka 9 consessions-plagg. Tjejen visade sitt student-card och jag började slå in grejorna. Under processens gång så krånglade det till sig lite på vägen. En tröja hade ingen tag, en tröja var märkt 2 gånger och skorna var inte märkta rea (fast de skulle vara det). Det betydde att jag var tvungen att springa runt till de olika consessions-delarna och fråga om de olika plaggen, för att hyfsat andfådd komma tillbaka till kassan. Jag fortsatte det luriga jobbet med att slå in consessionsarna, och var till slut klar. Trodde jag.
Då kom jag på att när man slår in student-rabatt på consessions kan man inte göra det i slutet, utan måste göra det en och en. Alltså, fick jag ta bort varenda plagg för att skriva in det igen. Och manuellt dra bort 10 % rabatt i huvet på varje plagg! Jösses säger jag bara, det tog ett tag!
Haha, som tur var så var de båda tjejerna ruskigt tålmodiga och väntade ut mina nybörjarskills i kassan, utan att vara ett dugg sura. De var istället ruskigt glada när de fick sina grejor och en av dem tror jag till och med blev lite kär i mej (hon tittade leende tillbaka x antal gånger medan hon lämnade kassan). Så äventyrligt kan det alltså vara på TopShop folks.

När jag hade slutat jobbet vid 4.15 pm så blev jag alldeles lycklig när jag kom ut ur byggnaden, för där väntade Larsson och FO på mig! WOHOO kände jag, och så åkte vi till Ikea. Alex och Jocke var i Notting Hill och kollade, så de åkte efter. På Ikea blev det självklart en portion köttbullar, vad annars? Och sen en chokladboll på det, det var ju ändå helg!
Vi var helt otroligt vuxna, tog en kundvagn och drog oss runt varuhuset. Vi hittade ett soffbord och en till stol (som vi ändå inte köpte denna gången, men ändå).
Sen blev det lite småplock också - typ en ministrykbräda (jättefiffigt), en vinöppnare, doftljus, sugrör och servetter. Vi mötte upp Allan och Jocke och sen drog vi på de stora sakerna. På köksavdelningen hängde vi ett tag, skaffade oss bestick, tallrikar, glas, grytor och så vidare.
Och genom varuhuset hade alla olika åsikter
"Vi behöver ju en bra ugnsform ändå, för att kunna laga mat i ugnen" - Kara
"Vi tar denna kastrullen! Den går ju att laga iallafall.. 3 portioner pasta i!" - FO
"Eh nej FO, max 1 portion." - Alla andra
"Åh.. okej" - FO
"Men vi behöver ju iallafall en liten kastrull med. Till när man ska göra sås och sånt" - Larsson
"Jag tycker vi tar det röda duschdrapperiet" - Jocke
"Men hörrni.. det är ju inte direkt nödvändigt med lampskärmar nu.. vi tar bara det nödvändigaste då" - Alex

Det var en väldans rolig färd måste jag berätta. Vi hittade också en soffa vid utgången som endast kostade £ 89! Det var nästan så vi tog med den innan vi kom på att vi aldrig skulle få med den hem. Så det får bli en annan gång!
När vi lyckats betala allt och ta med det ut så hittade vi den svenska matavdelningen.. Där vi var tvunga att köpa lite Frödinge Kladdkaka, kanelgifflar, knäckebröd, svensk hushållsost och killarna köpte till och med en färdigportion köttbullar med gräddsås och potatis. Haha, klockrent.

Igår kväll myste vi i vårt vardagsrum med att kolla på Zoolander. Riktigt go film ändå, the "Magnum" look och "Orange Mocha Frappuccino!"
Idag så är planen Camden. Det ska tydligen finnas grymt fräscha och roliga affärer där, så vi kör på't tänkte vi!
Det viktigaste av allt:
Ikväll är det final i rugbyn! (Vm tror jag allt det är, men skulle inte sätta pengar på det) England Vs. South Africa, och självklart ska de 5 svenskarna vara på plats på någon pub och kolla den spännande matchen! Ska jag vara helt ärligt dock så tycker jag inte sporten är alltför fascinerande att kolla på (iom att det mest är storvuxna killar och kastar sig på varann i bög-högar) men det är ju ändå känslan som är viktig! Vi vill vara en del av vårt nya land, helt enkelt. Yeeey.

Nu blir det duscha (med vårt duschhandtag som sprutar cirka 5 strålar, hmm) olch sen dra stan med grabbarna. Alex jobbar till kl 6.30 pm så hon möter upp och i Camden sen. Wanna come?

En celebrity. (Ännu en, menar jag.)

Idag hände ju ändå värsta grejen. Karin är numera en celebrity-expedit, och det vill inte säga lite.

Men dagen började med att det var helt oootroligt svårt att vakna, eftersom mitt täcke och mina kuddar à la Primarks var... något av det bästa jag någonsin köpt. Det goa var att jag hade somnat och vaknat i exakt samma position och hade världens kudd- samt soff-märken på halva sidan av kroppen. Men det är sånt man får ta haha, jag sov ju ändå underbart.

Sen så hade vi ju inte så jättemycket mat till frukost.. för det var lite hårt att ta sig upp ur sängen för att handla innan jobbet, så det fet-dissade vi (Haha, akta uttrycket). Jag drog helt enkelt en macka och sen så blev det en subway på vägen till jobbet. Inte det nyttigaste, men ibland så tar livet oväntade vägar.

Iallafall, jag var "on the shop floor" idag och där gick jag runt som bäst och knäppte lite spännen på skor då en tjej med solglasögon, accompanied by her mother, bad mig hämta lite Uggs till henne. Ajaj kapten tänkte jag och hämtade skorna. Och en annan storlek. Och en annan färg.
Men det är ju vardagsmat för en sales advisor som mig så jag gjorde det med ett leende och tänkte inte mer på det. Sen kom jag ut i "the hanging stock room" och hörde att alla snackade om nån kund. Cathy frågade mej "don't you know who you are serving?" och jag, dumbstruck sa:
"Erh.. no."
Då visade det sig att alla snackade om min kund, tjejen med solglasögonen för att hon tydligen var en kändis. Ingen superkändis, men hon hade tydligen vart med i Big Brother och hade alltså the glasses för att undvida publicitet. Vilket tydligen inte funkade ändå, haha. Tjejen hette Shabnam (klicka här för att kolla in, rätt coolt ändå) och det var lite delade åsikter om henne i gruppen. Jag visste inte vem hon var, Kelly pratade om henne som "the diva" medan Morgan antagligen hade svimmat om hon hade varit den som servat henne, för hon talade med mig om henne med upphetsad stämma senare och berättade att hon var besatt av Big Brother.
Men hon och hennes mamma var grymt trevliga faktiskt, och tydligen tyckte de att jag var detsamma. Mamman frågade om mitt namn och ifall de skulle skriva det på lådan så att jag skulle få kommision för väl utfört arbete! Haha, det vore ju gött men tyvärr funkar det ikke så på TopShop. Lite surt idag ändå. Well well.
Men en rolig sak, som jag tyckte, var att hon faktiskt hade lite mustasch. Inget fel med det, men kul ändå att jag kommit henne så in på livet att jag fick se det.
Sen känns det ju ändå soft att vi är polers nu, jag och Shabnam. Typ att hon kommer nämna mig i hennes samtal med vänner, jag kommer numera att vara en del av hennes liv.

På lunchen var jag och käkade på Scandinavian Kitchen! Det är en mataffär/ett café där de säljet massor av skandinavisk mat och jag blev helt galen, och började nästan riva ner Oboy, koldskål, kaviar, knäckebröd och svenska kex och godis fårn hyllorna och springa ut med det ur butiken. Men bara nästan, bara nästan.

Jag var på Tills idag också, en snabbissnabbis. Men det var grymt skoj, blir nog det lite imorrn med! Det mest komplicerade var nog när jag inte kom ihåg min Till code, för att jag hade glömt att kolla den ordentligt i mina managers papper, haha. Lite skoj också att jag blev helt paralyserad när en dam skulle betala med cash efter att alla betalat med chip-and-pin creditcards. Där stod jag med pengarna i handen, gapandes som bara den innan jag lyckades fatta att jag kunde klicka på "CASH" på skärmen för att gå lådan att öppna sig. Fiffigt Karin!

Och äntligen har jag fått handla mat, något som känns underbart. Vi har ett stort supermarket typ 5 minuter bort där det finns allt möjligt verkligen, och det mesta är bara såå billigt! Vilket passar oss perfekt (Slåna jävlar).

Haha, skoj är också att vi plötsligt en dag kom på att vi kanske skulle kolla hur man körde tvättmaskinen. Innan vi kom på att ingen visste riktigt vart vi hade tvättmaskinen... för att vi inte hade någon.
Vi ska tydligen få den i nästa vecka, men skoj ändå. Störtsköna husägare vi är, verkligen.

Imorgon ska jag jobba Early, och sen ska vi ta en liten excursion till IKEA! WOHO det ska nog bli trevligt gott folk. Jag gillar detta huset och dess invånare måste jag säga, och det känns underbart. Life is good. Night.

Schvinekallt.

Imorse vaknade jag av att min mobil skrek "HELLO MOTO!! HELLO MOTO!!" till mej upprepade gånger. Först då insåg jag att jag låg och frös, något som jag hade gjort hela natten men varit alltför däckad för att märka. Ojoj, jag sov allt gött djupt.
Inte för att jag förstår hur jag lyckades, utan täcke eller kudde och på en madrass där man kände underlaget.. rättså tydligt. Men Kara lyckas alltid!

På jobbet idag så var jag verkligen Kara the Zombie. Aldrig förut i min långa London-liv har jag varit så trött, och jag trodde helt ärligt att jag inte skulle palla. Det jobbigaste var verkligen i början av dagen, då det nästan inte fanns några kunder alls men däremot en massa inbjudande sittytor över hela butiken. Sheeeses what a challenge. But I fought it through.

Jag skulle vara på tills idag, men ikke att det blev så faktiskt. Jag underhöll mig istället med att flytta en massa hanging-shoes tillsammans med Jevon, en go kille från "Up North" som det heter här i London. Det var faktiskt en bra metod för att hålla mig vaken, som jag behövde, haha.

Efter jobbet så var det ett viktigt mission that had to be accomplished: Primark för att köpa täcken och kuddar! Affären som vi lärt och att kolla snett på från TopShop skulle nu bli vårt mål. Och affären hade ju en massa asgoa och billiga saker, så det var nästan att vi blev omvända! (Men bara nästan)

Nu är iallafall min säng bäddad, och det känns helt underbart. En sten har lyfts från mitt hjärta, molnen har lättat, solen har tittat fram och allt sånt. Jag ska sova gott inatt.

En rolig sak att nämna är att nu sitter vi här i vårt livingroom och myser allihopa, samtidigt som vi lyssnar på "Du måste finnas" med Helen Sjöholm och killarna blir supersentimentala. FO och Larsson håller hand medan Jocke mimar med och gör passande rörelser till musiken. Vad är det för människor vi har flyttat in med kan man undra? Haha, det undrar vi med. Störtsköna är de iallafall.

Planen är att fredag blir det IKEA, handla lite gött husgeråd och en massa stekpannor och random stuff. Och sen kanske det blir bio med flatmatesen? Vi får se vad som finns att vänta.
Bye guys.

The strong Swede.

Okay, we're back. De två senaste dygnen har ju minst sagt varit omtumlande, ha. Men nu sitter vi minsann här i vårt lilla radhus på 128A Gladstone Ave, i Wood Green, London - Johan "Larsson" Larsson, Alexander "FO" Fredh-Ojala, Joakim "Jocke" Johansson och Karin "Kara" Skoglund Keiding. Alexandra "Alex" Linusson ska även hon anlända inom kort från jobbet på TopShop. Nedan publiceras bilder på alla hyresvärdarna, i ordningen från ovan. Alla bilderna är tagna vid samma tillfälle, i en fotostudio. Olika människor har bara olika förutsättningar grabbar, that's all.





Anyway. Söndag kväll så flyttade vi ut från vår roomie Derren i Stockwell och började vår mödosamma resa genom tuben. Innan vi började flytten föreställde jag mej den som allmänt jobbig, svettig och ångestskapande. Well, det är bara början.
Som första etappen: nedför trappan i huset där vår lägenhet låg. Shaise. Alex fick springa ut för att stoppa bussen medan vi kämpade för att få alla väskor på bussen. Puh.
På något lurigt vänster lyckades vi ta väskorna från Stockwell, till Oxford Circus, upp och ner för en massa hemska trappor och till slut vidare till Shepherd's Bush.
Genom resans gång blev jag allt tröttade och hade allt svårare från att hålla mig från att asgarva när jag kom att tänka på situationen. Liten Karin släpar en alldeles för stor och sprickfärdig resväska genom Londons tunnelbanesystem, oh ye.

Sen kommer vi till den bästa biten. Den sista rulltrappan upp till friheten i Shepherd's bush. Tack och lov att den var tom på folk, förutom Jocke och Alex som åkte före mig.
Att transportera sig själv och två väskor uppför en rulltrappa är nämligen inte det allra lättaste. Jag lyckades stiga på och komma en bit upp i den, då plötsligt min röda väska krånglade så jag vände min uppmärksamhet till den för ett ögonblick, och...
BOOOM! Min stora gråa väska ramlade helt plötsligt nerför hela rulltrappan och la sig och tumlade runt nere i början av den. Så jag fick helt enkelt dra med min röda väska, lubba som en galning nedför rulltrappan (notera att detta är "motströms") och försöka fånga upp min stora klumpväska i farten. Jag höll helt seriöst på att kissa på mig på mig, och verkligen helt seriöst. Som sagt, ännu ett filmögonblick som jag lyckas pricka in. Typiskt.

Vi slaggade alltså de två senaste nätterna hos Caroline och Charlotte (två grymt trevliga svenskor) i deras lägenhet i Shepherd's Bush. Jag måste säga att jag verkligen diggar det placet, men mest av allt gillar jag folket som bor i den. Fatta gött att vi slapp betala överpris för att bo på ett skabbigt vandrarhem, utan istället kunde bo hemma hos några riktigt trevliga chaps och då även få sällskap på köpet? ÖYÖY, we're lucky people.

Idag så blev jag "the strong Swede" på jobbet. Vi har nämligen en störtskön kille på jobbet som heter Joe X. (Lite mystik över det hela, tycker ni inte?) Han är min top level, men är precis lagom oseriös, som jag vill ha det. Vi fick en leverans på ungefär 579 lådor idag, och jag skulle precis gå och hämta lite vatten när jag av misstag hamnade mitt i en bära-lådor-kedja organiserad av mitt Shoe-team. Hurtig som jag är blev jag genast en del av kedjan och Joe kallade mig fyndigt nog "the strong Swede". Jag kände att ironin flödade, men jag måste säga att jag börjar känna mej som en i gänget, det är underbart!
Jag chit-chattar lite med danskan Hella, skojar lite med Bruno (en gay-ish kille som jag lätt skulle gifta mej med för att han är så go, om han inte vore just.. typ gay), pratar lite med Kelly (hon är bra på att prata den bruden, in i good way) eller varför inte Liz, Malin, Magdalena, Kate eller Morgan? Det finns trevliga folk på jobbet och det känns grymt.
28e Oktober är det Staff Night Out, vilket betyder att vi ska käka ihop, delas in i lag, tävla och enjoy ourselves som bara den. Jag är inte svår!

Ja just det, vårt radhus. Larsson, FO och Jocke fick se huset för första gången idag, och de blev lika kära som vi.
"Vad stort det är!"
"Köket är ju fräscht!" (Har ingen förståelse för den kommentaren dock, skulle vi skaffat ett ofräscht kök? Not likely)

Huset är verkligen jättefint. Vi gillar typ allt - vår fejk-eldstad, våra 2 kylskåp, den fräscha skinnsoffan, skinnstolarna och alla våra rum. Speciellt det faktiskt att vi lyckats hitta ett trådlöst nätverk, WOHO! (Som jag antar att ni också är glada för, höhö)

En annan rolig detalj är faktiskt vårt hyreskontrakt. Nej, det är inget fel på det eller nåt sånt, don't worry fellows. Men däremot så är det lite kul att Alex, jag, Larsson och Jocke står som huvud-hyresvärdar, medan FO blev inskriven på samma sektion som husdjuren. HAHA! Okej, han blev inte inskriven som ett pet, men ändå så är han något övrigt, ett bihang i vårt radhus-förhållande. Lustigt, tihi.

Nu ska jag lämna över till Allan i Brallan. Imorrn blir det ännu mera jobb och jag ska för första gången få prova på att stå i kassan! Det ska bli grymt, jihaa!
Sen ska vi nog försöka införskaffa lite sovgrejor också. Inatt blir det nog ledsamt nog att sova på min tröja som kudde och med påslakan ovanpå mig.. But a woman's got to do what a woman's got to do.
Nightie, fellows.

The move-out.

First of all så måste jag redigera tidigare utlägg från min sida. Det är Harry vi ska försöka träffa på på torsdag när vi ska ut, så ajjemän Jelinus, vi ska allt satsa på honom, haha.

Sorgligt men sant så ska vi minsann flytta ut nu. Här sitter vi inne i vårt färdigpackade rum med Jocke - den nya Londondern som anlände från kära Sverige idag. En nybörjade på stan helt enkelt, så vi känner oss plötsligt som proffs! Rätt go känsla ändå, typ hit ska vi gå, denna Tuben ska vi åka med serru. Lilla gubben (Klappar på huvet).

På nåt lurigt sätt har jag alltså lyckats packa ner det allra mesta av mina kläder och skor i resväskorna. Hur det gjordes är för mig ett mirakel. När jag trodde att jag nästan var klar så vände jag mig om.. och hittade ännu ett par skor. Klart! Nej ikke då var det 2 par skor som hade gömt sig i ett hörn. Och sen lyckades jag hitta ännu ett par i hallen, som jag heller inte ville lämna till vår flatmate. Jag vill helst inte föreställa mig honom i dem faktiskt (Högklackade lila sammetsskor. Euuh.)

Men allt är nu nere. Suck. Nu är det ju bara hela grejen med att stänga väskan också, som jag helst inte vill tänka på. Antagligen kommer det väl krävas tre starka individer (me, Jocke and Alex) att sitta på väskan samtidigt som vi försöker dra igen blixtlåset.
Ännu värre: äventyret med att ta oss tre och alla våra väskor (antalet börjar bli oändligt) genom tunnelbanan, uppför trappor och nerför trappor med svetten rinnandes. Haha, fräscha vi verkar, eller what'd'ya say?

Imorrn kommer ju Larsson och FO med. Planen är att vi ska dra till IKEA så snart det bara går, och införskaffa lite fräscha saker till vårt nya hem. Vi tänkte oss faktisk en såndär snygg rund tavla som på bilden bredvid.

Hoppsa, nu blir det flytt! Tjohej och hopp fellows! Sadly enough så har vi nog inte internet på ett tag.. men vi löser det grabbar. See ya.

"Tom var där"

I fredags så var vi ju då på Boujis, en kändisklubb i South Kensington. Inte för att vi såg så många kändisar då (kasst) men vi ska inte klaga för det. Jag menar, vi kom ju iallafall in, haha.
Kvällen började med att jag skulle åka och möta Alex och Caroline för att de hade hängt hemma hos Caroline efter jobbet. Det var rättså lustigt.
Jag åkte Tuben till Notting Hill Gate för att träffa de andra som tog bussen där. Jag snackade med Alex i telen, hon sa att de var på buss 94. Och när jag stod därutanför helt alone.. så såg jag plötsligt buss 94 åka förbi! "Vart är du då?" frågade Alex. "Jag är precis bakom er ju! JAG SPRINGER NU!" skrek jag till Alex och började lubba som bara den i mina high-heeled skor. Efter en grymt intensiv springtur så åkte bussen iväg. MEH hallå, de skulle ju stanna bussen?
Jag ringde Alex och frågade vad som hände..
- Men vi gick ju av, vi står ju här på busshållplatsen och väntar på dig.
Men ikke att några Alex och Carro var där. WHAT? tänkte jag.
Då visade det sig såklart att medan de hade försökt stanna bussen och kämpa för att jag skulle hinna ikapp, så hade jag sett 94an bussen på andra sidan gatan och alltså super-lubbat åt precis andra hållet. Haha, well done girls.

Boujis då. Caroline hade träffat nån rikemansgrek som lyckades fixa in oss, which was nice. Där stod vi i VIPkön och bara "vi klagar inte". Och klubben var ju fräsch alltså, det var den. Det var väl ingen wooooooow-känsla, men helt okej alltså.
Det stora minuset dock:
Klubben är ju känd för att vara fylld med kändisar, bland annat så brukar prinsarna (Harry och William såklart) hänga där och vara vilda. Men såg vi några kändisar? Några prinsar? IKKE.
Nästan så man borde få pengarna tillbaka! Eller vänta.. vi var ju på VIPen så vi betalade inget (hehe)
Anyway, det var tydligen en snubbe där var runt 50 år, hette Tom nåt och hade vunnit Wimbeldon 5 ggr. Fräckt tänkte vi. Om nån frågade så kan vi ändå säga
- Alltså, Tom var där.
Och alla kommer svimma av avund. Eller iallafall gapa en stund, hoppas vi.
Inne på Boujis då dansade vi också med typ världens längsta man. När jag stod jämte honom var det en svindlade upplevelse, I tell ya! Men han var minsann ruskigt rolig.
En annan rolig sak var dansken/amerikanen Gavin som bad mig hjälpa honom att riva upp ett håll på hans kompis Max's jeans. Som en hjälpsam vän så hjälpte jag självklart till, haha. Absurt but I like it dude.

En rolig avslutning på den kvällen är ju minsann att efter klubben så drog vi till Subway, självklart beställde jag en 6 inch turkey breast som alla andra kvällar. I kön där så hängde några Engelsmän som Alex började snacka lite med. Det visade sig att de var i samma regemente eller liknande som prins William, tror jag minsann. Så vi ska allt försöka gå ut med dem på torsdag för att hänga med lite kungligheter. Jakten på prinsarna goes on!

En jobbdetalj är att jag har lagt mig till med nån sorts Engelsk vana (eller så har jag bara kommit på den själv)
När jag ska hämta en sko åt en kund så blir det
- I'll get it for you in a minute, yeh?
Hmm. Antigen så är jag totalt inne och skitcool när jag avslutar med mitt "yeh", eller så skrattar kunderna bakom min rygg, åt losern med stort L. Vilket som så fortsätter jag, haha, för jag kan inte vänja av mej.

Yesterday (the Saturday) så var vi ute i Wood Green, dit vi ska flytta på tisdag, och skrev på kontrakt och all that. Samhället i Wood Green är verkligen hur gött som helst! Det finns ett biopalats, ett enormt shoppingcenter (vi är inte svåra) och en massa småshopps överallt. Jag fick dessutom se huset.
Oh. My.
Det är verkligen helt fruktansvärt perfekt! Vi har 3 fina sovrum med plats för 5 personer, ett vardagsrum, kök och badrum. I vardagsrummet hade de nu ställt in ett grymt snygg skinnsoffa i brunt samt ett diningtable och svarta skinnstolar. Classy säger jag bara! Detta stället kommer att bli amazing, I tell ya.
Och som svar på en kommentar så är våran dörr nr 128A, den klarblå i mitten. Stora likheter med Den Blåa Dörren i Notting Hill. Vilket betyder att vi är nära-på kändisar. Wow, saker går verkligen vår väg!

På kvällen så skulle vi till Svenska Kyrkan för att kolla på matchen Sverige-Liechtenstein. Men ikke, då visade dom ju inte den. Vi hängde iallafall med Parkis, Ludde och två inbitna London-svenskar vid namn Jesper och Kristian. Ruuskigt trevliga grabbar allihop. Vi satte oss på en uterestaurang, drack lite vin och käkade vitlöksbröd, oliver och tjötade om allt och inget. En del tjatade vi dock om våran inflyttningsfest, som vi börjar planera som bara den nu. Vi jobbar för fullt på VIPlistan och planerar maten (Antagligen tacos. Oväntat med sant).

Runt 8-snåret begav vi oss dock för vi skulle på house-warming party i TurnPike Lane!
Där bor nämligen Daniella, den tyska tjejen som vi lärde känna på Ashlee House och hennes tyska kollektiv. Haha, lots of german was spoken. Det bästa med hela festen måste jag säga var..
the fingerfood! Såklart! Och godis fanns det med, bara gött.
Vi snackade lite med en britt, och ett syskonpar som hade en svensk mamma och en tysk pappa. Brodern berättade om när han först hade kommit till London och hade bott på Hotell Savoy de första dagarna (Okej, jämför detta med vår vistelse på Ashlee House. En gnutta skillnad i klass).

Och varför är långa människor alltid så roliga? Det fanns självklart en lång tysk kille på the house-warming party som också var riktigt goo. It's a mystery, people. (Men jag är kort och rolig, bara så alla vet)




Det kändes viktigt att få in lite kläder igen, var ju ändå ett tag sen.
Den blåvita skjortan/skjortklänningen är från H&M och ruskigt snygg med ett skärp i midjan.
Sen är det en mönstrad kjol (som blir typ paperbagwaist i midjan, grymt) och blåa jeans från TopShop.
Jeg vare grymt nöjd, det må jag sige.

Idag flyttar vi minsann. Haha, hem till vår kompis (jobbar på TopShop) Caroline där vi ska slagga 2 nätter innan vi får flytta in i Wood Green i vårt hus. Spännande people.
Nu blir det packa och sen hämta Jocke at Liverpool St. Station, uyuy.

Språkproblem.

Idag på lunchen så satt jag med Sheena, Cathy (som förresten fyller år på söndag) och 2 andra unknown. Vilket fall så småpratade vi lite lätt. Sheena frågade om jag skulle ut ikväll. Jag svarade att nej, det trodde jag nog inte.
(Me)- I'm going to a moving-in party tomorrow so..
(Sheena) - Ohh, aakey.
- Cause I have some friends..
- Yu'r frem Frens?! [You're from France?]

Så då fick jag förklara att nej, jag är inte från Frankrike utan försöker endast berätta att mina vänner ska flytta in. Woooow. Och jag trodde jag hade svårt att förstå henne?

Men jag diggar Sheena ändå. Jag är inte längre rädd för att prata med henne som jag var lite innan, för att jag skulle ändå bara få säga "sorry?" tre gånger för att sen antigen ge upp eller låtsas att jag hört. På nåt lurigt sätt lyckades jag nu i eftermiddags förstå betydligt mer av vad hon sa. Jak vara grym, eh.

Jag fick prata danska idag! Jag blir nämligen helt överlycklig om jag träffar nån dansk och får chansen att snacka lite. Uhhye, en som jobbar på skor med mig heter Helle tror jag, hon är i vilket fall från Danmark. PLUS att jag fick ett par danska kunder.
Oh, what a happy, happy day.

Och så har jag en väldans trevlig svenska på jobbet som heter Malin. Vi ska nog hänka till TopShop-Shoes festen på söndag. Göttagötta. Men nu blir det minsann stan, för jag, Alex och Caroline ska göra London osäkert. Eller nåt sånt var det iallafall. Eventuellt så skulle vi på nån kändisklubb (Det kan vara bra att känna mig hädanefter, kom ihåg det)

Men tjaråå.

Ett riktigt radhus.

Där kommer ju lätt vuxenpoängen igen, hur många andra i min ålder ska egentligen flytta in i ett radhus på egen hand? Haha.
Anyway, imorrn ska vi då dra upp till Wood Green, där vi ska lämna depositen till snubben på agencyn, och radhuset ska kunna vara vårat. Här är lite bilder!



Radhuset kommer att bli helt fantastiskt, det känner jag på mej. Vi håller på och planerar allt vad vi behöver, möbler såklart - vi ska be om vilka möbler vi vill ha, och sen bestick, fina bordstabletter och en massa sånt skoj (PING! There goes another vuxenpoäng)

Mitt shift började med ett meeting. Dom gav lite info om hur bra det har gått för oss (Tydligen har försäljningen av skor gått riktigt bra. Troligen 'cuz of me) och berättade också att på lördag ska det komma så kallade "mystery shoppers" till affären och betygsätta vår customer service, utan att vi vet vilka de är!
Läskigt tänkte jag, men kom sen på att jag inte jobbar på lördag. Hehe, puh. Om vi lyckas bra och the mystery shoppers blir glada, så blir hela gänget bjudna på en utekväll. Det kan nog bli skoj, haha.

På söndag kväll är det tydligen Cocktail-night med TopShop Shoes på en bar i Covent Garden. Kan ju bli spännande att hänga med gänget utanför jobbet, känns som om det finns en del sköna karaktärer, bland annat mina TopLevels och managers. Yeeey.

Efter jobbet idag så gick jag och Kelly runt inne på TopShop och packade på oss en massa kläder att prova. Vi testade en massa snyggt, vi var även inne på Urban där jag hittade ett par frescha slitna jeans-shorts. But I didn't buy them! Duktiga Kara, fast det varade inte länge.
Jag har nämligen kollat på mina underbara guld-skor hela veckan, och ikväll provade jag dom. Dom är helt enkelt så coola att jag var tvungen att köpa dom! Plånboken skrek när jag öppnade den och drog ut korten, men det är sånt som händer ibland. (Nej mamma, jag är inte pank än. Jag ringer om jag behöver pengar)

Det var rättså lustigt att prova med Kelly, hon är minsann en väldans trevlig person men varannan stund är man antigen "babe", "honey" eller "mate". Det är ganska soft, haha.
Generellt så gillar jag verkligen dom fraserna. Inne i stockroomet eller när annan personal ska fråga mig nåt så är man "dear", "love" eller "honey" vilket känns mysigt. En gnutta falskt kanske det är, but I like it.

Framsteg på språk-fronten:

1. Jag pratade med Sheena idag (den irländska) och lyckades utbyta några meningar där jag nästan förstod allt hon sa! Awesome!
2. Liz, den nya amerikanskan sen några dagar, frågade om jag var från England imorse. Och sen sa hon att hon inte hade hört att jag hade en lite annorlunda accent förrän idag. Well done, Brit-Kara.

Vi hade förresten en till celebrity på TopShop idag. Tydligen någon från brittiska Big Brother, alltså tydligen ingen "wow"kändis, utan snarase Olinda level på den. Men alltså nåt ändå, mer än vad man ser i Borre skulle jag tro. (Borre = Borås)
Fast jag gillar Borre ändå, miss it a little. Det blir skönt när Larsson, FO och Jocke kommer så man får umgås med lite folk "from back home", haha!
Äsch, night-time. Jag slaggar i hetaste TopShop tishan som jag fick från the Student Night.
Okej så het är den inte men det är skoj att få er avundsjuka. Så yes, it's hot.
Love from South of London.

Sillar på en tunnelbana.

Ikväll när jag skulle åka hem från jobbet och hade gått in på Oxford Circus Underground Station, så hördes an announcement i högtalarna:
- Last train southbound with Victoria Line is approaching the station in 2 minutes!
Helt plötsligt blev ungefär alla som galna och började småspringa bort mot spåret för att hinna med tåget (För det finns ju verkligen inga andra sätt att ta sig ner mot Brixton, nejdå). Jag ville dock inte vara sämre/föll för grupptrycket p.g.a min svaga karaktär, så jag joggade lite hurtigt jag med.
Väl framme så var det lots of people på perrongen. Helt plötsligt anländer tåget och folk börjar allvarligt talat knuffas som på den värsta rockkonserten! Jag trycktes in i tåget på nåt lurigt sätt, medan varenda en hade bestämt sig för samma sak:
"Jag måste med detta tåget, annars så kommer jag att.. dö/gråta/aldrig komma hem/få sova på stationen/bli uteliggare" eller nåt liknande. Folk är ju skoj alltså.
När alla människor var på tåget så skulle dörrarna stängas, men de fick öppnas och stängas typ 5 gånger för att folk var i vägen varje gång, och vägrade stanna på stationen för att ta ett annat tåg. Det var verkligen en helt absurd situation! Där stod jag bland en massa vuxna människor som var helt barnsligt envisa att komma med tåget, HA.

Jag stod jämte ett par som tog det hela lite på skoj. Kvinnan frågade mej, lite trevligt sådär:
- Are you okay?
Och jag svarade att:
- No, but I'm not sure if you're supposed to, in this sitation, so it's alright.
Varpå vi båda fnissade lite och blev sådär vardagligt trevliga och pratiga där vi stod och andades in varandras andedräkter och svettlukter. Så lustigt det kan bli!
(Bilden används för att illustrera känslan jag hade på tuben idag. Fast vi var inte insmorda i salt, thank god.)

Annars var dagen go alltså. Jag lyckades ta mig till jobbet på ynka 25 minuter (recordbreaker Kara) och var "på golve" idag också. Det är faktiskt ruskigt skoj att få serva kunder har jag kommit på. Om de är av den trevliga sorten (som vi på TopShop kallar en Blue Customer) så har dom tid för lite chit-chat. Då kan man till exempel berätta för kvinnan som funderar på att köpa ett par röda skor ("fastän jag har 4 par hemma") att man själv har ungefär 6 par rosa skor, och skulle kunna köpa ett par till.
Och ibland när man hjälpt en kund på bästa möjliga sätt och de ska gå så verkar de helt överlyckliga ("Thank you sooo much for all your help!") och man blir lite varm i hjärtat.

Sen finns det ju såklart den typen som snabbt förvandlar mig till deras lilla bitch som springer och hämtar skor i liknande färger och storlekar. Ibland funderar man på om de gör det endast för nöjet att få se mej springa, svettas och få tomat-färg i fejjan. Well well.

Den här dagen var nåt speciellt med, det kände jag ändå. Alex skulle åka och kolla in ett hus medan jag jobbade, och på lunchen hördes vi för att kolla hur läget var. Jag hade vart ute en stund på lunchen på ett panik-uppdrag. Jag var tvungen, och jag är seriös, att köpa en hårblås. Och nagellack, anti-frizz serum, foundation och lipbalm. Eller okej, allt var inte lika viktigt.

Vilketsom så sa Allan att jag var tvungen att komma ner för att kolla på bilderna, huset hade nämligen vart super!
JIHHAAA tänkte jag, så jag lubbade ner för.. hissen?
Träffade Alex utanför byggnaden och vi hade ett intensivt husmöte på dit- och hemvägen från Subway, där vi fick vår lunch. Jag lyckades alltså trycka i mej en 6 inch Turkey Breast Subwaymacka på den ynka perioden av cirka 3 minuter, vilket är en rättså imponerade siffra, även för mig. Något för Guiness kanske?
Hursomhelst, vi vill absolut ha huset! Så imorrn ska vi ringa och kolla läget, säga att "We'll take it!" om allt verkar reko, vilket vi verkligen hoppas på!

Tyvärr måste jag också publisera en bild på Dagens synd. Sista fikarasten, när jag satt själv in the canteen och käkade lite frukt, så var sockersuget så stort att jag inte kunde hålla mig.
Det fick bli en Crunchie, och jag ångrar detta. Lite iallafall.

Äsch, nu ska jag ge upp. Imorrn blir det midshift (10.15am-7.00pm) och sen kanske lite shopping? Laga lite mat? Vi får se vad dagen ger.

Peace out från Kara, the sales advisor. (En rolig detalj är att häromdan så frågade en kille om jag var en style advisor. Jag tar det som en komplimang, haha)

PS3, actually.

Glömde nämna att det skulle vara väldans lustigt med kommentarer på inläggen (Och då menar jag inte enbart My mother eller Alex's, haha. Fastän det såklart är trevligt)
Om ni andra nu ändå läser så är det alltid skoj med åsikter. Inget tvång dock.
Feel free, dudes.

Nu ska jag läsa 2 sekunder ungefär av Posh Becks' bok och sen sussa. I'm on the late shift tomorrow (1.15 pm - 10.00 pm). Yey. Nightie Nightie then.

Stövel i fejjan.

Idag har jag jobbat som ett djur. Antagligen som en.. sengångare? Haha, nej ikke, utan jag har minsann slitit. Det är faktiskt grymt skoj att jobba nu (Innan var det bara.. väldigt skoj. If that makes any sense).
Antagligen är det för att jag nu vet vad jag ska göra, samt hur. Alltså behöver jag inte leta efter en stövel i ett stockroom i en kvart och därpå nästan gråta av frustration (Jag pratar generellt, så svag är jag självklart inte) när den helt klart finns i det andra stockroomet.

Okej, för alla intresserade:
I stockroom 1 finns alla TopShop-märkta skor, stövlar, ankelboots och vad det kan vara.
I stockroom 2 (the hanging stockroom) finns alla hanging shoes (Intelligent översättning: alla skor som hänger), Kate Moss skorna, Ugg's (Sorgligt, varför finns de fortfarande kvar?), Fred Perry, Tiger och allt annat övrigt.
Har någon somnat? Hoppas inte det, för det ju faktiskt grymt spännande när man verkligen är inne i det. Jag anar dock att jag börjar bli lite nördig och med i gänget för jag börjar komma ihåg skornas namn och talar om dem som individer.
- Har du Aisha där åt mej?
- Jag kan inte hitta Suzie, vet nån vart jag ska leta?
Men det är väl en yrkesskada antar jag.

APEROPÅ YRKESSKADA!
En ruskigt pinsam sak som jag egentligen inte borde säga till nån hände idag. Men jag gör det, for you guys, och gör mig då enbart till åtlöje bara för att ni ska få fnissa. Kom ihåg det.
Okej, jag var ute "on the floor" och fixade lite skor och stövlar. Jag såg en stövel som såg lite ledsen ut (dvs. hängde ner på ett oattraktivt sätt) och tänkte att jag skulle fylla den med papper. Så jag böjde mig ner för att ta upp en pappersbit samtidigt som jag tog tag i stöveln.
På nåt lurigt sätt råkade jag då få swing på stöveln, som satte fart och jag råkade.. nita mig själv riktigt hårt med stövel-jäkeln på kinden rakt under mitt eget öga, så jag hoppade till.
Det måste ha sett så grymt klantigt och roligt ut att jag fort som attans kollade runt så att ingen skulle ha sett mig, och kusten var klar.
Fine, tänkte jag, no one will ever know. Fram tills min fika-rast då jag upptäckte att ett märke hade bildats på kinden, som för att evigt påminna mig om mitt snedsteg. Så några undrade vad som hade hänt och there is goes... the story of Karin and the wild boot it's out in the public. Darn.

PS. Naomi Campbell var i vår butik idag och handlade. Okej okej, jag såg henne inte, men hon var ändå i "vår" butik. How cool is that?!

Mina arbetskamrater är ändå softa. Vi har Morgan, en skottsk tjej som precis som jag är ny, sen i fredags. Det är även Kate och Jevon. Nice people, dude.
Sen finns det Kelly, en liten tjej som är från "up north" vilket helt enkelt betyder att hon snackar så lurigt och fort att man måste ha alla sina sinnen på spänn för att fatta något hon säger. Jag har dock lyckats urskilja några ord som jag redovisar nedan.

Engelskt ord Vs. Kellys uttal
Funny = [Foonniiii]
Cry = [Kroooooii]

Oh my. Men hon är annars väldigt snäll. Sen har vi Sheena, en cool irländsk tjej som går in under samma kategori som Kelly (Mestadels så chansar man på att le till allt hon säger)
I stockroomet jobbar också en del gött folk. Där finns Bruno, Allan och Luke som alla är lite-lätt-gayiga killar, och verkar ruskigt goa.
Bruno ville verkligen lära sig lite svenska idag, så han försökte härma mig och två andra svenska tjejer (Malin och Magdalena) när vi skulle lära han lite. Vi började lite lätt med "Tack så mycket" och "Hej".
Då kom Chloe (en störtskön tjej som också är på Shoes) förbi och berättade den svenska frasen hon kunde:
- Kooksogande huura?
Alltså, = kuksugande hora. Hmm, nice phrase to know tänkte vi. Användbar i vardan. Eller så.

More importantly så hade vi.. 2 möten idag, TADA! Vi har nämligen inte haft några innan (medan Alex team har flera varje dag) så jag var lite avis. Men där kom det, minsann.
Vi hade ett i eftermiddags, så de berättade lite generellt om temakvällen. Vi hade nämligen en Student-kväll på TopShop ikväll (en imorrn kväll också) där alla studenter får 20 % rabatt och vi väntade oss horder av folk. Så farligt var det faktiskt inte, but but. Och ett vid approx. 11.24 pm då Joe samlade oss och sa:
- We succeeded. Conquered. We had a quest, but we made it.
Kanske något dramatiska ord för att klara av en kundkväll, but it's fine with me ;D

Men det är verkligen luriga och roliga folk jag jobbar med.
Nån gång när man kommer ut i stockroomet så har någon snattat godis från en Goodiebag (som var menad till studenterna) och alla får choklad.
En annan gång kommer man in precis när Bruno står med huvudet nere vid marken för att illustrera hur en gammal dam visade hela sitt underliv när hon skulle dyka ner i en pool, när han var på semester (- You could see everything! It was so gross!).
En tredje gång så har Bruno eller kanske Joe X. stämt upp i en sång.
Eller så kommer man ut i stockroomet när alla är som crazy och springer och hämtar lådor på Sho-Go'n.
Today har varit lite galen. Which I like.

PS2. Jag har också fått en helt okej snygg tisha idag där det står TopShop och Student Discount. Cool.

Igår var jag på till training, and so was Alexandra. Till training (kassa träning) hölls i av en tjej som hette Jamie. Hon gick igenom en whole lot of stuff för oss, som hur man scannar in olika produkter, ger rabatt och tar han om olika sorters betalningar. Det var rätt skoj måste jag säga, och jag är pepp på att få prova kassan (vilket kanske blir på fredag/nästa vecka)
Anyway, varje gång Jamie gick igenom en sak så frågade hon "Is everybody with me?" och när vi svarade Ajjemän så fortsatte hon med:
- Coool. Sooooo...
Och detta gjorde hon bokstavligt talat varje gång, något som kanske var lite charmigt i början men som i slutet bara fick en att vilja hoppa upp från stolen och tejpa igen hennes käkar med silvertejp. Which I actually didn't do. Lovar.

Bilderna är några av mina favvoskor från vår avdelning, som jag funderar på att köpa. We'll see how it goes. Nu är det Kara tha Working Girl hela veckan fram tills helgen då jag är helt totalt and utterly ledig. Yäää.

Where 'you at, Kara?

Idag så skulle jag minsann uträtta ärenden i stan. Jag skulle handla lite nödvändigheter (typ ny foundation, ögonpenna och sockar), kanske även köpa mina underbara skor, och drog därför Tuben, Victoria Line de 6 stationerna upp till Oxford Circus runt 6-snåret.
Ivrig och glad i hågen sprang lilla Kara glatt uppför alla steget i rulltrappan, ut på Oxford Street... bara för att upptäcka att TopShop, och alla andra affärer (förutom typ Subway, där jag dock inte hade ärenden) hade stängt för 5 minuter sen. Surt. Men det är inte lätt att veta för en stackars Boråsare att på söndagar ska dom minsann inte ha öppet till 9 som alla andra dagar.

What to do? tänkte Kara och som den stenåldersmänniska jag är kom en tanke upp i huvudet:
Food. (Knappast ovanligt för att vara Kara)
Så jag drog min vanliga lilla sväng till Starbucks och köpte en smaskig blåbärsmuffins och en chai tea latte, to go. Sen så tog jag en liten promenix.
Man måste ju faktiskt lära känna sin stad, och kunna ta sig från plats till plats på annat sätt än bara via tunnelbanan. Jag vandrade från Oxford Circus till Piccadilly Circus till.. var är jag?
Och helt plötsligt var jag omgiven av en massa kineser och kinamat-ställen.
Min intelligenta hjärna sammanställde alla dessa fakta på 30 sekunder till.. China Town! Sådär härligt random som det kan bli ibland, ha!

När jag funnit min väg till Trafalgar Square (öyöy, jag börjar få in snitsen) så tog jag dock Tuben hem. Jag tänker ju inte vara överhurtig, har ju ändå träningsvärk i vänstra skinkan efter jobbet igår (Om nån ville veta.)

Nu blir det läsa lite "That extra half an inch" av Posh Spice och däcka jämte Allan. Early shift imorrn grabbar. Och sen lägenhetsvisning, jihaa.

I wanna take you to a gaybar.

Ja det är sant, igår var vi alltså på gaybar! (Klicka för att få se nåt skoj)

Men för att göra er ruskigt nyfikna ska jag först dela med mig av resten av min dag. Igår var det en lördag. Vilket betyder dagen då alla ger sig ut och shoppar samtidigt, och alla ska ha lika bråttom.
People go crazy! Det är nästan absurt när man kommer ut från lagret med lådor av skor till kunder, och folk försöker attackera en med skor på vägen fram till kunden. Jösses!
Runt 16-17 nånstans var det grymt hektiskt, och jag det kändes som om jag sprang runt som en förvirrad höna med random skor i händerna. Som tur var lyckades jag dock med mitt jobb, utan att tappa bort någon kund (vilket känns som en relief).
Och helt plötsligt säger någon:
- Efter denna kunden kan du gå på lunch Karin.
OOH, tack.

Det goaste är på kvällskvisten sådär, när det inte är så många kunder och man mest kan gå runt och plocka lite här, lite där. That I like.
Jag slutade 21.30 igår, men hade blivit tillsagd att jag nog skulle få gå lite tidigare, bara vi röjde upp. Men då kom det.
En enorm leverans med skor bestående av 84 lådor som skulle ner från ground floor till vår våning (SB2). SUCK. Alla fick hjälpa till. Man kände sig rättså manlig där man bar lådor som värsta byggarbetaren. Tack och lov så gick det dock snabbt och 21.32 var jag utanför byggnaden.
Där mötte jag Alex + 2 till. Det var Jamie, en som också jobbar i Tills SB1 med Al, och hans kompis Emma. HAHA, funny people säger jag bara!
Det enda jag visste var att vi skulle iväg och se... SUGABABES! Helt sjukt gött, dom är ju hur grymma som helst. Men att showen skulle vara på en gayklubb var faktiskt inget Alex eller jag fattade förrän cirka kl 22 på kvällen. Hur skoj som helst dock, haha! Man måste alltså prova nya saker!
För att vi skulle ha störst chans att komma in blev jag och Alex plötsligt det lesbiska paret Kay and Al. Vi gick in för vår roll ungefär så långt att vi gav varandra kärleksfulla blickar och höll armkrok i kön, HAHA. Säkert otroligt övertygande.
Först så ville dom dock inte släppa in oss. Inte ens Jamie och Emma som hade biljetter! Totalt idiotiskt. Men in the end we succedeed, as always.

Gaybaren var ju helt totalt underbar. Dansgolvet var halvtomt när vi kom, så vi röjde loss helt totalt och körde danser i bästa Swing-kvalitée. Helt plötsligt då dansade det upp 2 killar med nakna överdelar jämte oss och körde sin bästa dansstil. Och fler kom det!
Det absolut bästa var när scenen blev öppen för dans, och ett helt gäng med killar bara sprang upp och började skaka rumpa och köra sina inövade gay-moves. Jag var heeelt fascinerad! Ofta det händer på en nattklubb i Borås, haha. (Checka in bilden.)
Det sura var att många av killarna var ju allvarliga hunk's (hunk=grymt het grabb).... och gay. Too bad.

Vi dansade like crazy i 2,5 timma tills Sugababes äntligen kom ut på scen. Innan dess hade vi fått veta av Jamie's gay-vän att vi var väldigt snygga (vilket jag antar verkligen är en komplimang eftersom det kommer från en gay kille). Jag fick veta att:
- You're just so small and gorgeous! You look like Kylie! (Och så ett typiskt litet gayigt leende/fniss). Trevlig grabb, det där.

Keisha, Mutya och Heidi i Sugababes var bara helt sjukt bra! Keisha (den sjukt vackra negressen) är verkligen min favorit för hon är läskigt grym på att sjunga, samtidigt som hon verkar grymt go! Nämnde jag att vi stod 2-3 meter från trion? COOOLT! Kortet är alltså taget av oss, woho.

I fredags var vi minsann också ute och gjorde stan osäker. Vi gick in på nåt som hette Club 24, en rätt stekig klubb inne vid Oxford Circus, där Caroline och Charlotte, 2 svenskor som jobbar på TopShop på Alex's avdelning, var.
Det var ruskigt trevligt, och vi lyckades hitta till Trafalgar Square (där vår natt-buss går ifrån) på kanske.. 3e försöket? It's getting better!

Dock blev det lite jobbigt när både Alex och mina fötter bestämt sig för att värka något otroligt, så vi satt och vänta 10 minuter på ännu en buss istället för att gå de sista 2 hållplatserna hem. Haha, klocka.

Idag är jag ledig. Puh. Alex jobbar, den stackarn. Så idag blir det ... kanske ta mig in till stan och köpa de underbara skorna? (Dom är vackrare i verkligheten än på bild)

Och så, inte att förglömma, så ska jag självklart veckohandla också. Cheers!