Kulturella familjen från Gladstone Avenue.

Visst låter själva meningen lite motsägelsefull? Som om vi vore överdrivet kulturella när det mesta ni hör är om hur mycket vi vill shoppa, sova, gå ut och schteka hemma.
Men JO! Otroligt men sant så begav sig minsann hela familjen 128A (bestående av Jag själva, Allan, Jock, Larsson och FO) samt våra två kära kompanjoner Scott och Mathilda, (som var på besök från sin au-pair-familj i Brighton) idag till självaste Tate Modern, för att suga i oss lite konst.

Klockan.. rättså sent så lyckades alla komma ut ur huset och vi tog tuben ner till Blackfriars. Vi hade stämt träff med Scotty's polare Rob under Das Spider's ägg (euuuh) - dvs den som står utanför Tate.

Väl under det enorma spindel-konstverket studerade vi noga och fascinerat hennes genitala delar samt äggen som vi fann där i cirka 3 minuter, och begav oss sedan in på muséet.
- Men, det kostar väl att gå på museum?
Tänker ni kanske nu, och refererar då till de utblottade stackars människorna på Gladstone Avenue (den blåa dörren).
Ikke sa nicke kära människor, i London är massor av muséer nämligen gratis! Knappast att vi skulle lagt ut pengar på ett museum-inträde i detta stadiet av vårt liv, nene.

Alrighty. Vi kom in, ställde oss och kollade ner på undervåningen i muséet och såg.. en ruskigt lång spricka som gick över hela rummet. Sånt är nämligen konst förstår ni, gott folk.
Mathilda och jag smög iväg en kort sväng till museum-shoppen, då jag råkar ha en nästan gråtmild svaghet för densamma. Vi blev dock upphämtade av resten av gänget, och vi begav oss en våning upp till en utställning med en massa luriga samt även mindre luriga tavlor.

Några såg ut som om Jack the Ripper lite nonchalant hade kastat lite av sina offers blod på en duk (hemskt, ja, men precis så såg det ut!), vissa beskrevs föreställa en massa föremål som vi, hyfsat intelligenta varelser, ändå hade avsevärda problem att utskilja, medan andra faktiskt hade en viss resemblance till vad de beskrev föreställa.
Hmm, ni kan ju fundera på till vilken kategori Piccasso's tavla bredvid hör, med namnet "Goat's skull, bottle and candle". Men så hör denna ju också till kubismen (Och ja, där la jag självfallet in ett försök till ett high-tech uttryck enbart med avsikten att imponera.)

Aight. Efter att ha vinkat av Mattan, för hon skulle bege sig hemåt mot Södra England, så är jag nu åter i vårt mansion. Till kvällsmat har jag avnjutit en excellent portion fruktsallad à la Kara (äpple, apelsin, banan och glöm inte; vaniljyoghurt samt kanel) och väntar nu på att min första tvätt i den nya maskinen ska bli klar. Förstår ni vilket ögonblick detta är för mig?
Det är nästan så att en tår hoppar fram ur ögonvrån bara tanken fladdrar förbi i mitt huvud; ännu en gång, rena underkläder. Wooooooow.

I sluttampen: Jag måste berätta att jag är helt inne i en bok som heter The Game. (På svenska: Spelet) READ IT! Det är allt jag kan säga i nuläget.
Haregött people, peace out från Kara Ma Hara.