Yesterday was a good day..

..och vill ni veta varför?
Jomän självklart för att jag snackade med Honom.(TopMan-snubben) COOL!
Här är storyn:
Jag hade slutat mitt shift och gick de 6 trapporna upp till 4th floor canteen (Nej, jag är inte IG-barn i matte, men jag jobbar 2 floors under marken).
När jag gick in i matsalen såg jag genast att DÄR VAR HAN MINSANN, sittandes vid ett bord. Stenhård som jag är så gick jag förbi (Eller så hade det något att göra med att han hängde med sina polers) och fortsatte till skåpen. När jag var på väg ner så vem möter jag.. om inte honom.
Men världens största leende ever så hejade jag på honom och han frågade hur det var. Bara finfint, svarade jag men förklarade att jag var lite andfådd av att ha vandrat alla trapporna.
Sen småpratade vi lite lätt om min fina namnlapp (Vi hade det lustigt på jobbet så alla fick vara någon annan, typ Meg, Luke eller Bette. Jag blev Anna-Conda, schysst?) och sa sen hejdå på ett trevligt sätt. Jag hade väldiga problem med att hålla fötterna på marken av alla fjärilar som svävade i min mage, men lyckades ändå, och började gå nerför trapporna.

Plötsligt hörde jag skyndade steg i trappan ovanför mig, och tänkte att det var nån som hade bråttom tillbaka från rasten. Men Ikke Sa Nicke ska jag säga er gott folk, det var ju minsann Topman-killen i egen hög person! (Chris heter han förresten. Jag frågade Vincent, haha.)
Så vi fortsatte prata lite om hur o-fit och lat jag blivit sen jag kom hit, och lite om min book som jag ska jobba på för att bli advanced. Sen sa vi hejdå en gång till, och på stora hela var det ett mycket trevligt samtal. Han är ju bara för söt måste jag säga!
Slutsats:
Han tog trapporna för att jag sa att jag tog trapporna, dvs antigen är han en väldig härmapa eller så gjorde han det för att han ville prata med mej. Jag hoppas och tror på det sista, yeey.

För att återgå i historien en liten gnutta så vill jag berätta om när jag anlände till huset vid lunch i lördags. Glad i hågen hoppade jag nästan gatan fram med min resväska för att komma hem! Jag drog hurtigt fram nyckeln, satte den i låset och vred om för att kunna slänga upp dörren och..
BOOM! Hmm, dörren tog emot något? Lurigt kände jag med ens och begav mig inåt huset för att kika på föremålet som upptog en stor del av vår hall. Där stod.. en lagom skanky tvättmaskin. Historien är denna:
Vi ska få en tvättmaskin av våran landlady Beauty, men än så har vi inte fått den. (Dock väntar vi ihärdigt)
En kväll när jag var i Sverige så var Larsson och FO i Camden på en koncert. En gnutta förfriskade anlände de hem på natten för att utanför på gatan hitta en övergiven tvättmaskin.
"Meh hallå. Detta måste ju vara våran" tänkte grabbarna helt otroligt smart och bestämde sig för att släpa in den i vårt hus. De pustade och flåsade och lyckades med stor svårighet få in den stora saken i vår hall. Grymt nöjda med sitt arbete vaknade sen alla upp dagen därpå och kom på att det antagligen inte var vår tvättmaskin i och med att:

1. Vår landlady Beauty hade varit bortrest ett tag fick vi reda på, och alltså inte skulle hunnit fixa den till oss.
2. Tvättmaskinen var inte direkt sprillans ny, något som våran skulle vara.
   
3. Vilket normal människa lämnar en tvättmaskin utanför på gatan till sina hyresgäster?!

Haha, störtskön historia alltså. Det roligaste var nog ikväll, när Larsson och FO skulle ställa ut åbäket igen. De vågade inte göra det under dagtid, då grannarna kunde undra lite.
HAHA men frågan är om de inte kommer undra lite när tvättmaskinen en kväll stod ute, sen försvann i nästan en vecka, för att sen plötsligt en natt mystiskt dyka upp igen? Tänk om det var någon annans tvättmaskin som vi behållt i vårt hus i flera dagar?
Många frågeställningar finns det allt kring detta men svaren är desto färre, tsss.

Nu är iallafall det eviga störande momenten tvättmaskinen ute ut vårt hus for a while. Vi hoppas dock på en fräsch en snart, schtek!
/KSK