Dagen före Dagen

Och nu snackar vi inte något så banalt som Julafton, utan Karins Visit i Sverige såklart. (Duuuh)
Jag drar alltså resan imorgon. Den består av att vakna vid en så ruskigt tidig tid som kl 6, för att åka tunnelbanan vid tjugo i 7. YEY!

Men det är värt det in the end, det är ju ändå Sverige jag ska besöka. Sverige med falukorv och köttebullar, nyckelhålsmärkning på mat och massor av müsli och yoghurt. Där man kan hitta frimärken lite här och var (inte bara på posten med 50 meter kö), där duscharna faktiskt sprutar med en riktig stråle och där man har en familj så att man kanske inte behöver betala för allting (och speciellt i krångliga pund).
Wow alltså. Vad lämnade jag? (Haha, nej nu skojade jag faktiskt lite, meine dames und herren)

En väldigt spännande följetång är ju mitt TopMan-ragg.
JÖSSES AMALIA, jag tror minsann inte jag delat mej mig av intrigerna i hissen i fredags?! Okej, here it goes. Jag har ju som sagt en kille på TopMan som jag minsann tycker ser bra ut och är väldigt trevlig (vi snackade första introduktionsdagen).
Anyway, vi har ju då hejat igenkännande några gånger i matsalen, men ikke sa nicke att vi har pratat något mer. Det blir ju lätt lite spänt att bara våga prata sådär all-of-a-sudden.
I fredags jobbade jag i kassan. Då det inte var så mycket att göra skulle jag ta upp en kasse med grejor till ground floor.
"Hmm, varför inte ta hissen?" kände jag, och gjorde precis det. Medan jag stod där i min ensamhet och väntade på den så... kom självklart Han och ställde sig och väntade på hissen också. "Hiya" så vi båda och log igenkännande.

Där kom en liten stund av pinsam tystnad då båda funderade på att "Ska jag säga nåt eller inte?"
Det goaste var att Han började prata. GÖTT! Lite nervöst (kändes det som) frågade han hur jag trivdes och sånt. Vi småsnackade lite kort och trevligt innan hissen kom. Sen åkte vi två och hans stora rail i hissen tills den öppnades och jag tänkte gå ut.
"Ehm.. this is only minus 1, by the way" sa han då och pinsam nog fick jag vända och gå in i hissen igen. HAHA, roligt värre. Vi skratta lite och sen delade vi på oss på groundfloor.

Men detta måste jag säga är ett GRYMT framsteg alltså! Känslan på snacket var ju ändå riktigt skön, och det härligaste är att Han började.. jag tolkar det som att han är lite nyfiken, haha.

Idag fick jag också ett Sign. För första gången i min historia som sales advisor på TopShop så fanns bakom kassan idag en item från TopMan, som behövde tas upp till deras våning. Där låg de stackars skorna alldeles ensamma, tills jag visade barmhärtighet och begav mig uppåt till de spännande omgivningarna à la TopMan.
Jag menar, vad var meningen med detta, förutom att jag skulle få träffa Han där?
Men ikke sa nicke picke, jag gick diskret igenom nästan hela avdelningen utan att hitta någon snygging. Suck alltså. Jag får leta på måndag igen, haha.

Nu ska ni förstå att jag är inte jätteseriös med min TopMan-kille. Men det är ju alltid skoj att ha nåt att fundera på på jobbet (och spionera på i matsalen, haha).

Sverige tomorrow then fellows, see ya in Borre.