Var det igår. Haha. Anledningen till att jag inte skrev om det då var att jag var a) lat b) upptagen med andra viktiga grejor som att äta mat och kolla facebook.
Men nu kommer det.
En helt vanlig och rättså lugn tisdag trodde jag att jag hade att vänta fram tills ungefär kl. 15.46 (haha, det är ju rättså exakt) på eftermiddagen. En kvinna kom fram till mej vid disken och började fråga lite om ett par av våra hanging shoes (vanliga vita sneakers) medan hon hade med ett annat, något annorlunda par också. Hon frågade när vi skulle få in mer av den ena sorten, för hon gillade de så mycket, men så hade hon frågat vår kollega om vi hade några i hennes storlek but ICKE. Så hon förklarade att hon ville byta de skorna (som hon hade i storlek 5), sina skor, till de andra skorna i en storlek 6.
Hmm, tänkte jag.
- Har du kvittot för dem? frågade jag men hon svarade att hon glömde det hemma. Jag kikade igenom skorna efter några märken som att hon använt dem eller tecken på att något skulle vara konstigt, men hittade inget ovanligt så jag lät henne byta dem.
Hon hade en liten pappers-Topshop påse som såg rätt sliten ut stående på bänken, så jag frågade om hon ville ha en ny påse. Hon tänkte en liten stund och sa sen:
- Jo jag kan ta en såndär lite större påse så jag får plats med allt i den.
Och så la hon ner först skorna och sen den andra påsen med nånting i och lämnade kassan.
Men wait people.. här kommer det fräcka.
Runda 5 minuter senare så kommer en av the Security Guards på Topshop ner till vår kassa och frågar mej om jag servade en kvinna för en kort stund sen som bytte ett par sådana här skor? Och visade upp paret hon hade lämnat tillbaka.
Joda, sa jag och frågade vad det var om. Han sa att de hade gripit henne för att hon hade tagit ett par skor från oss inne i butiken genom att ta bort hängaren och larmlapparna och sen låtsas att de var hennes egna!
HELT SJUKT men det sjukaste var att jag hade kännt på mej det. För när hon kom fram med skorna till kassan så hade hon egenligen aldrig tagit upp skorna ur påsen, på det där sättet man gör när man vill lämna tillbaka nåt (som för att visa "hey, I've bought this already") utan bara lämnat fram de två paren. Så jag hade undrat lite och frågat om hennes kvitto, men sen när hon nämnde att hon hade snackat med min kollega så tänkte jag att hon säkert tagit ur skorna i ett tidigare skede.
Också sjukt att hon hade sagt just "jag kan ta en stor påse så jag får plats med allt" och därigenom lite förrått sig själv! Kom jag på i efterhand.
Vilket som så kom iallafall en annan security snubbe ner och frågade om jag kunde följa med honom.
- Ehhh... gulp täntke ju jag, för man vill ju knappast bli anklagad för nåt läskigt, men det var helt lugna kossan. Istället kändes det rätt P.I.M.P igt att få bli eskorterad av en säkerhetsvakt ut ur butiken medan alla mina arbetskamrater kollade på. Tuffingen Kara, liksom. Vittnet.
Jo för det är jag ju serrni. Jag fick nämligen komma med upp till kamera-rummet och kolla på hur de hade följt hennes minsta steg där en bra stund, när hon hade verkat misstänksam. Jag fick se mej själv på band när jag hade servat hennes (And boy, did I look good! Oh yee) och sen fick jag minsann skriva en witness rapport. Jag var alltså en ruskigt viktig och cool person för en period där, och det kändes riktigt gött måste jag säga.
Förstår ni? LÄTT en av de coolaste och mest dramatiska dagarna på länge! Haha, sjukt ändå vad som kan hända dudes.
En annan rättså fräck sak är ju att.. tomorrow is the big day! Lill-Kara blir Stor-Kara och 19 blir 20. Enna känner sej ju lite nervig, men det ska nog gå bra. Man har ju liksom fyllt år förr, höhö.
Så imorrn blir det tårta och fest häng här hemma för att sedan sprida några vackra toner på en go karaoke-bar i Farringdon. Wanna come? Sure thing, it's for free.
Fre-sön blir det sedan finfrämmat dvs min ömma moder samt fader, som villigt ska öppna sina armar då jag ska kasta mej i dem och sedan ta emot alla spännande intryck, hembakat bröd från Sverige, slankost, Marabou mjölkchoklad och underbara stunder med mor och far som helgen har att bjuda. Det kan ju vara gå på ett sätt - lysande.
Det var en liten spännande saga från Karins värld, hope y'all enjoyed it. Det är nämligen så det känns att vara poppis för en dag. Oh yes sir. Nu ska jag kika Oscarsgalan med Al My Incredible Pal.
Puss!
Wednesday, 27 February 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment