ÅRETS coolaste dag ever!!

Var det igår. Haha. Anledningen till att jag inte skrev om det då var att jag var a) lat b) upptagen med andra viktiga grejor som att äta mat och kolla facebook.
Men nu kommer det.

En helt vanlig och rättså lugn tisdag trodde jag att jag hade att vänta fram tills ungefär kl. 15.46 (haha, det är ju rättså exakt) på eftermiddagen. En kvinna kom fram till mej vid disken och började fråga lite om ett par av våra hanging shoes (vanliga vita sneakers) medan hon hade med ett annat, något annorlunda par också. Hon frågade när vi skulle få in mer av den ena sorten, för hon gillade de så mycket, men så hade hon frågat vår kollega om vi hade några i hennes storlek but ICKE. Så hon förklarade att hon ville byta de skorna (som hon hade i storlek 5), sina skor, till de andra skorna i en storlek 6.
Hmm, tänkte jag.
- Har du kvittot för dem? frågade jag men hon svarade att hon glömde det hemma. Jag kikade igenom skorna efter några märken som att hon använt dem eller tecken på att något skulle vara konstigt, men hittade inget ovanligt så jag lät henne byta dem.

Hon hade en liten pappers-Topshop påse som såg rätt sliten ut stående på bänken, så jag frågade om hon ville ha en ny påse. Hon tänkte en liten stund och sa sen:
- Jo jag kan ta en såndär lite större påse så jag får plats med allt i den.
Och så la hon ner först skorna och sen den andra påsen med nånting i och lämnade kassan.

Men wait people.. här kommer det fräcka.
Runda 5 minuter senare så kommer en av the Security Guards på Topshop ner till vår kassa och frågar mej om jag servade en kvinna för en kort stund sen som bytte ett par sådana här skor? Och visade upp paret hon hade lämnat tillbaka.
Joda, sa jag och frågade vad det var om. Han sa att de hade gripit henne för att hon hade tagit ett par skor från oss inne i butiken genom att ta bort hängaren och larmlapparna och sen låtsas att de var hennes egna!
HELT SJUKT men det sjukaste var att jag hade kännt på mej det. För när hon kom fram med skorna till kassan så hade hon egenligen aldrig tagit upp skorna ur påsen, på det där sättet man gör när man vill lämna tillbaka nåt (som för att visa "hey, I've bought this already") utan bara lämnat fram de två paren. Så jag hade undrat lite och frågat om hennes kvitto, men sen när hon nämnde att hon hade snackat med min kollega så tänkte jag att hon säkert tagit ur skorna i ett tidigare skede.
Också sjukt att hon hade sagt just "jag kan ta en stor påse så jag får plats med allt" och därigenom lite förrått sig själv! Kom jag på i efterhand.

Vilket som så kom iallafall en annan security snubbe ner och frågade om jag kunde följa med honom.
- Ehhh... gulp täntke ju jag, för man vill ju knappast bli anklagad för nåt läskigt, men det var helt lugna kossan. Istället kändes det rätt P.I.M.P igt att få bli eskorterad av en säkerhetsvakt ut ur butiken medan alla mina arbetskamrater kollade på. Tuffingen Kara, liksom. Vittnet.
Jo för det är jag ju serrni. Jag fick nämligen komma med upp till kamera-rummet och kolla på hur de hade följt hennes minsta steg där en bra stund, när hon hade verkat misstänksam. Jag fick se mej själv på band när jag hade servat hennes (And boy, did I look good! Oh yee) och sen fick jag minsann skriva en witness rapport. Jag var alltså en ruskigt viktig och cool person för en period där, och det kändes riktigt gött måste jag säga.

Förstår ni? LÄTT en av de coolaste och mest dramatiska dagarna på länge! Haha, sjukt ändå vad som kan hända dudes.

En annan rättså fräck sak är ju att.. tomorrow is the big day! Lill-Kara blir Stor-Kara och 19 blir 20. Enna känner sej ju lite nervig, men det ska nog gå bra. Man har ju liksom fyllt år förr, höhö.
Så imorrn blir det tårta och fest häng här hemma för att sedan sprida några vackra toner på en go karaoke-bar i Farringdon. Wanna come? Sure thing, it's for free.

Fre-sön blir det sedan finfrämmat dvs min ömma moder samt fader, som villigt ska öppna sina armar då jag ska kasta mej i dem och sedan ta emot alla spännande intryck, hembakat bröd från Sverige, slankost, Marabou mjölkchoklad och underbara stunder med mor och far som helgen har att bjuda. Det kan ju vara gå på ett sätt - lysande.

Det var en liten spännande saga från Karins värld, hope y'all enjoyed it. Det är nämligen så det känns att vara poppis för en dag. Oh yes sir. Nu ska jag kika Oscarsgalan med Al My Incredible Pal.
Puss!

Liten uppdatering.

Icke sa Nicke att det blev Cloverfield. Pga diverse omständigheter svängde vi om totalt och väntade istället tills de visade Be Kind Rewind. Betyg på denna:
I like it, guys. Alltså Jack Black kan ju vara jobbig ibland, men jag tyckte han skötte sig alldeles lagom i denna lagom absurda rulle. Det är skönt med filmer som börjar på nåt helt lurigt sätt och man inte kan räkna ut fortsättningen.
En hel del goa skratt på utvalda delar och många goa rullar... i rullen. Lurigt kan tyckas, men ni förstår sen (Don't wanna be the spoiler hehe. Men ingen dör i slutet. Nu råkar det ju inte vara en sån sorts film men äh.)

Och riktigt soft musik också, lite jaaaazz and stuff.

Nattbio alltså, känner mej fräck.

Sova nu, jobb 2mo (that's how the cool guy spell it)

The Aussie.

Today has been a good day måste jag ändå säga, trots en kämpig period på jobbet (just innan kl 2 då jag fick min lunch var hårdast.. slitsamt ändå)

Först och främst så har jag under några dagar nu haft en rackars kastar-arm alltså! Ja det är ju alltså såhär att när man står i kassan så får man ju då och då lite skräp och skohängare och annat spännande och lat som man är orkar man ju knappast gå de 2,45 stegen till papperskorgen, utan vänder kroppen lite lätt och kastar.
Och dra på trissor, jag sätter den varje gång! Det är som om Michael Jordans basket-ande på något sätt tagit över mina armar, och får mig att från alla möjliga vinklar pricka rätt!!
Nu har det nästan börjat bli sådär absurt, så att jag nästan inte försöka pricka utan istället siktar mot bänken, men då studsar den såklart på bänken och rätt i mål, eller studsar 3-4 gånger och sen scorar jag. SJUKT! Men ändå en underbar känsla.
Kanske man skulle ta upp basket ändå?..

En annan go sak var ju idag när jag hade en australiensisk kund som köpte en hel massa grejor. Det tog en stund så vi småpratade lite sådär och hade lite skoj. Till slut så var allt kört igenom kassan och hon fick sitt kvitto. Då kommer det
- Are you Australian?

FÖRSTÅR NI ELLER?! Det finns ju knappt ord att förklara min lycka, en riktig australiensare hade tyckt att jag lät som en äkta aussie! Huuuuur coolt på en skala, ja, det finns nog knappt med.
Känsliga läsare kan kanske tycka att jag är lite väl uppe i varv för detta, men det är alltså något väldigt speciellt att bli tagen som en native speaker! Speciellt en Aussie eftersom dom har så grymt cool dialekt, och den lyckades jag alltså med.
OHYEE!

Nu är det ju så att jag och Al och Jack ska nu dra på bio, antagligen blir det Cloverfield, läskigt men sant! Här i Woodan har minsann bion öppet sent serrni.

Sista grejen:
Idag utanför Morrison så står 2 killar mot en husvägg och lutar sej och så när jag kommer förbi
(Random guy nr. 1): Eyy you girl, not many people have got your style.
(Random guy nr. 2): You look kinda like Marilyn Monroe.

Väldigt random (med 2 random guys, kan det vara annat? Nä skämt åsido) men jag tar det som något gott, haha.

Cloverfield next då. See ya laterz

PS. Aahhh juste. Samantha Mumba smög minsann förbi mej inne på skoavdelningen idag. Lite fräckt sådär ändå. DS.

ÄKTA scones!

Yes it's true, igår tog jag minsann mitt förnuft till fånga för första gången sedan vi flyttade hit och lagade.. scones! De blev sedan avnjutna med ost, creme fraiche, hallonsylt (utan klumpar), tea, Jocke och Mark. Haha, där var jag lustig. Nej men det var trevligt.

Men vi tar det från början. I söndags kväll så åkte jag förväntansfull hem efter jobbet för jag visste ju vad som väntade. Ett helt paket köttfärs som skulle stekas upp till en smaskig köttfärssås, JÖSSES VAD GOTT! Väl hemma öppnade jag kylskåpet där det lilla paketet låg och kollade på mej. Men vad tror ni hände?! Det nedrans paketet innehöll en köttfärs som var alldeles brun och äcklig, och luktade ?!#%&!.
Min besvikelse var oändlig. Jag gick in i mig själv och gick runt i lägenheten som i en dimma i flera timmar. Den var ju Use By idag, hur kunde detta ändå hända?!
Min ångest över hela situationen och livet ökade gradvis tills tårarna inne var långt bort och jag bestämde mej, det fanns bara en utväg.

Dagen därpå gjorde jag det, jag gick och klagade hos Morrison och fick pengarna tillbaka. Det kändes som en sten hade fallit från mitt bröst! GOSH.
Haha, okej nu lämnar vi köttfärshistorien. Den slutade förresten med att jag igår lagade till 4 portioner ny köttfärs till en smaskig köttfärssås. Slutet gott, allting gott.

IGÅR var dock ännu en stor dag för mitt hår för det skulle (ännu en gång) göras om. Haha, denna gången handlade det om en så kallad "color correction" då mitt hår råkade vara.. ehh.. lite tigerfärgat kanske man kan säga.
Jag träffade min frisör Mohammed (haha, lite klysché va?) i receptionen och we got started. Det började med att han tillsammans med en annan tjej gick igenom mitt hår och planerade vad som skulle göras.
Lite spänt blev det dock för mej då de kammade lite och sen utbrast "Gosh, this is really terrible" och jag bara
- Ehhh.. grabbar, det är mitt hår vi snackar om.. hehe?

Men det löste sej, för vi skulle ju göra en massa slingor och få det svinsnyggt idag! Var planen. Och det lyckades måste jag säga! Mycket mindre gult i håret och mer askblont, samt även en jämn färg. WOOW.
Lite roligt ändå när han jobbade sig igenom mitt hår och gång på gång utbrast att jag hade så ruskigt tjockt hår så det tog en himlans tid! Men who doesn't like a challenge tänkte jag och log finurligt.

Så nu har jag lite nytt hår också. Fresh. Min hals är inte lika sore som den var igår och livet leker. Kan man säga. Förutom att vi har grå himmel och jag jobbar idag medan Jessica & co bor i lyxlägenhet i Bangkok. Men alltså jag är inte avundsjuk, det är inte det. NOT.

Cruella på Toppan

Joda det är sant. Idag såg jag, för andra gången under min tid på Topshop, Cruella de Ville i egen hög person trava runt inne i butiken.
Alltså hur coooolt är det inte att ha sett en livs levande tecknad stjärna på jobbet? Detta måste ändå vara något av det största.*

Idag var tydligen trummisen från The Concretes och hennes väldans berömda krönikör på Aftonbladet till man inne på vår skoavdelning och kikade. Och guess what? JAG SÅG DOM!!
Sen är det ju en annan sak att jag inte skulle kunna ha skiljt dom från vilken random människa som helst om inte Magdalena pekat ut dom. Men äsch, let's not be like that.

Igår var en trevlig alla hjärtans dag med en del chock och mycket skratt. Jag hängde först med Mikey och Al och käkade Den Smaskiga Middagen, sen drog jag svängen till stan och hängde med mina kära Topman-polers. Vi dansade NOG loss inne på Moonlight-stället och Jack och jag körde bland annat "High-five-dansen" där vi helt enkelt high five-ade varann så ofta vi kunde (ungefär 4 ggr i sekunden) medan vi körde nån slags bugg och det blev hetsigare och hetsigare. Den grabben är ju lätt tokig alltså, haha. På ett gött sätt, that is.

En annan trevlig sak är ju att Alex familj var här och hälsade på helgen efter hennes födelsedag, som jag precis kom på. Det blev helt enkelt värsta goa italienska middagen på restaurang och Jocke och jag myste som bara den. Det är ju bara att säga
-Thanks, Cheers, Thanks (som en äkta engelsman) igen.

Nu blir det jobb hela helgen medan jag drömmer om mina älskade gubb-skor som jag ska köpa nån gång när lönen kommer. Och så drömmer jag om New York och vintage-shopping också. Aaaa och sen min Chanel-väska då.

Äh, gonatt iallafall. Lite fler inköp från Sverige kommer nedan, förutom den sista sjalen som är ett vintage-marknadsfynd för... £ 1! Jag är inte den som klagar alltså.

*Bara så alla inte blir jätteimpade, det var inte den riktiga Cruella. Jag vet, jag lurades and I'm sorry folks. Det var helt enkelt bara en kvinna med exakt likadant hår och klädstil. Så man blir ju lite besviken.

Sorry.

I know it's been a while, and I'm sorry. Det är bara det att ibland går livet i ultrarapid, och man jobbar massor (som denna veckan då jag jobbar 6 dagar) och det är inte lätt att hänga med.

Idag är det ju dock kärlekens dag så.. come on people. Show me some love, och förlåt i era hjärtan. Låt oss ta nya tag!

Som sagt är det ju idag Alla Hjärtans (som Al och jag så fräckt kallar det) och jag kände att varför inte börja dagen med ännu ett haircut?
Historien är denna: häromdagen kom en brud in på Toppan och frågade mej om hon kunde klippa mitt hår. IGEN kan man ju känna då och jag känner ju:
-What's wrong with my hair, people?!
Lite deppig blir man ju ändå när alla jämt vill förbättra det men what the heck, det är ju gratis, haha.

Imorse drog jag alltså fiffigt nog till Toni & Guy efter att ha käkat frulle här hemma med Malla som idag drog till L.A. Trevligt trevligt bruden! Jag satte mej ner i stolen inne på Academy'n, softade i början men blev sedan nervösare och nervösare. Det började med lätt bit på naglarna, fortsatte med kraftiga skakningar och snart kände jag att jag skapade en pöl nedanför min stol.
NEHE nu luras jag, inte är jag någon liten lort inte, men lite nervig kunde man ju allt bli....
Och vet ni vad jag nu, några timmar senare har i mitt hår?
VÄRLDENS MOHIKAN OCH RAKAT PÅ SIDORNA!

Känsliga läsare kan nu dock känna sig lunga för det tidigare var enbart på skoj. Jag lovar. Däremot har det blivit en sorts bob av mitt tidigare ganska så korta hår. Man skulle kunna säga att det är en elegant klassisk rak bob, men den går ju att göra lite mer crazy om man vill, och det vill man väl ibland, kan tänkas.
Jag känner mej iallafall äventyrlig och modig som vågar detta och att det är skoj med förändring. Samtidigt känner en annan del av mej att Jösses, det vore ju gött med långt hår, så funderar ju på att börja spara.

Vänta, det bästa är nog ändå att på tisdag ska jag få slingat håret gratis också.. jag är lite grym ändå. Eller så har jag bara väldigt fult hår?

Denna veckan är det ju faktiskt London Fashion Week. Rättså fräckt känns det ändå att jobba i ett Topshop där det finns massor av gäst-designade plagg och skor och allt känns aningen mer glamoröst. Dessutom är det ju massa amerikaner och diverse luringar på besök för att kolla in modet.
Men ibland är livet inte lätt. Som till exempel häromdan då Sylvester Stallone och Sheryl Crowe råkade befinna sig i vår lilla affär. Host host.
Okej jag vet, jag såg ingen av dom men Syllan var tydligen på vårt plan, dock stod jag i kassan och.. plikten kallar alltid, you know it!

I övrigt så längtar jag något väldans väldans till min födelsedag, som råkar infinna sig den 28e Februari. För alla med en gnutta pengar över så vet ni att jag inte blygar för presenter (I'm a very modest girl)
Så släng upp storslantarna på bordet för här kommer lite önskningar

- Barbour-jackan, den gröna i 'adelsdamsstil', LÄTT.
- Parfymen Diamonds från Emporio Armani
- Ett hejdundrans födelsedagskalas (tårta med ljus och sång är definitivt inkluderat)
- Nya tofflor (typ en pund från Primark, fiffigt)
- Pengar. Mitt kontonummer ges senare, alla donationer är välkomna. Allt överskott (dvs det jag inte orkar/kan spendera) kommer att gå till.. Röda Korset eller Rädda Barnen kan man säga.
- Överraskningar. Typ att Topshop stänger i en månad men alla i personalen får ändå betalt och få plocka på sig alla plagg de vill ha, gratis. Nåt sånt vore skoj.
- Mat. Ja men alltså, jag gillar ju mat.

Nu finns det ju säkert tons of things som jag skulle vilja ha mer i världen, men man kan ju inte få allt som jag så vist brukar säga. Och sen så kommer jag inte på dom precis nu heller.
Men kärleken flödar, det är något som är sant. Så därför ska jag nu mumsa vitlöksbröd och sen blir det väl lite fläskfilé också. Yey. Byeea.

Och juste, klädbilder kommer här efter också. Sent men ändå.

PS. De 2 första grejerna är meningen att det ska vara oversize. Don't worry, I'm not that fat. Yet.

WHAT a birthday, säger jag bara!

Idag är ju alltså dagen efter det historiska firandet av vår allas Allan Ballan, dvs dagen då hon fyllde 20 ÅR! Fatta grejen, jag är fortfarande i total chock över att jag fick vara med om ett sånt ögonblick!! (Det kommer troligen hamna i historieböckerna i samma kapitel som.. slaget vid Waterloo kanske, eller upptäckten av glödlampan)

För att börja från början så måste jag ju då berätta om den mytomspunna helgen då allt och inget hände.. Eller nu lät det ju väldigt drastiskt, så farligt var det ju knappast. Men helgens absoluta partyhöjare var ju LÄTT Sandra Das Schtekare's (bl.a. p.g.a Barbour-jackan) ankomst till vårt crib, hur skoj som helst har det allt vart!

På fredagen efter jobbet drog vi en lätt liten sväng till The Cock och senare till Ben Croucher för att fira vår allan vän Vinnie som fyllde inget mindre än 25 år! Där var det go stämning och vi hängde med gänget från Topshop samt då vår kära Sandris. Vi försökte dock dra en hyfsat tidigt kväll då vi visste vad som väntade på lördagen..

Och förutom jobb (uscha buscha buscha och fy) så var det ju Ludde & Parka's ferra som var grejen! Jag drog helt enkelt hem till oss, snabbade mej som rackarns (men Sandra tyckte ändå jag var rätt seg) och sen drog vi in till stan för att möta Alex efter hon slutat.
Enda problemet var väl dock att vi var.. ehh... rättså mycket försena. För man brukar väl räkna typ 40 minuter som relativt sent (me think)
DESSUTOM så hade ju bruttan Al inte med sin mobil så allt blev ju rättså krångligt och tokigt innan vi till slut kunde mötas upp alla 3 hos Ludds och Parks under många tårar och skratt, typ.
(- Är du ledsen mamma?
- Nej Sune, mamma är rörd) HAHA.

Hokej, anyway så blev ju festen väldans lyckad. För vad kan det annat bli när det är massa sjukt goa och snygga brudar (iallafall vi 3) och goa grabbs? Bara succé vettni. Vi minglade runt som bara den och hade det gött.
Ett väldigt skoj moment hade jag när jag hängde lite i köket med 4, tidigare okända svenska tjejer, och började intensivt berätta (precis som jag kan göra ibland). Vad jag ville dela med mej av just för kvällen var ju då hur fruktansvärt roligt jag tycker det är med äkta 90-talstechno, rave och glowsticks. Jag kom verkligen in i det och beskrev CyberDog (det skrattretande rave-stället i Camden) och vår visit till The Electric Ballroom när det var burelesk-tema samt hur otroligt gött det vore att dra gummidreads, lacktopp, neongröna bralls, platåpjuksen samt glowsticks och bara bege sej ut och schteka på klubbar!
Sen märkte jag ju att det blev lite lätt spänt.. tystnaden var nästan olidlig innan en av tjejerna pep fram "Jo, men det låter väl skoj"

Bara för att jag råkar gilla att leva på det extrema. Alla människor kan ju bara inte klicka, va? Tssss.

Det blev en hel del dj:ing på festen, och självklara klassiker såsom Backstreet Boys och Cher kom ju upp, och såklart var succéen ett faktum! Hos Allan och mej iallafall, resten klagade mest (men spela in en låt själva då? Haha)

På söndagen var tröttheten ett faktum, men då vi inte låter något stoppa oss (förutom typ.. hunger, kissenödighet, ont i fötterna eller sömnbrist... well anyway) så begav vi oss ut och gjorde stan osäker! På väg till Brick Lane (det totalt goa stället där allt händer) så dumpades Allan och trion JayBoy, Kay and Sandy drog själva ut på äventyr!

Måndag var ju som sagt Dagen D. ALLAN FYLLDE ÅR! Och vi vaknade helt läskigt tidigt för att dela ut grattis-önskningar samt det spännande morgonpaketet som innehöll.. en kalkonhatt! Al hade tydligt förklarat att hon ville ha en partyhatt, men ikke hade hon nog väntat sig att gå runt med en kalkon på huvet, samtidigt som dess sexiga smala ben kunde bindas runt huvet. Fifftigt Elin!

Vi drog runt där lite på stan under dan medan Al jobbade, men kunde knappt vänta tills kvällen närmade sej! Det blev en snabb shopping på Morrison innan vi drog hem och sen så börjades det med städning/tårtbakning. Och vilken tårta sen! Nästan som den på bild ovan (okej, rättså långt ifrån) och med mycket kärlek inbakad. Samt banan, grädde och daim. Och de finaste ljusen!

- Men berätta om kvällen nu! kan ju tyckas, så jag faller för grupptrycket, svag som jag är. Här hemma var det presentöppning och tårta med famijen här i huset, Sandra, Parka och Ludde samt även Jack som slank in lite senare. Fiiiiiiii fanken vad trevligt vi hade det, kände ju alla. När det blev tid så drog vi helt enkelt in till staden och ZooBar, där vi mötte upp med resten av folket och schtekte, vispade och ägde som aldrig förr!

Vad var då det bästa? Kan det varit när:

1. Vi önskade Phat Bass ungefär 573 gånger hos dj:n och varje gång förklarade han att han inte hade den (inte den gången heller)

2. Jag, Sandy och Al dansade loss total på bardisken

3. Festeronin återfanns (dvs. väldigt festlig peperoni som fick alla på underbart humör dagen efter). Den införskaffades någon gång runt klockan 4 på natten av Jocke samt Alex då de kommit bort sig i Palmers Green och upptäcktes dagen efter - today - av en chockad Jocke där den låg så vackert i hans jackficka

4. Jocke helt enkelt förlorade en iPod Touch men vann en festeroni. Bra byte?

5. Vakterna på ZooBar bestämde sig för att sätta världsrekord i att slänga ut folk av helt random anledningar och lyckades med både Jocke och mej. Anledningen var.. "You kicked people's heads on the bar"
HAHAHA! Jag är ju som sagt en rättså våldsam individ. Tur då att vi ändå skulle dra.

Det var iallafall en innehållsrik kväll och idag har det nog vart riktigt gött också! Mest nöjda är vi nog alla med Sandra's vackra Barbour jacka som införskaffades från Harrods och vi alla grät en smula vid åsynen av.

Men nu är det ju sussa people! Byeeeaaa!