Sweden... again.

Här sitter jag då i min systers rum i vårt lilla hus i Borås. Just nu lyssnar jag på Regina Spektor och överväger att ta nästa flyg tillbaka till London?

Det är sant, idag kom min underbara Al och jag hem från London. Alltså hem som i = hey, vi flyttar hem, as in.. vi tog allt och drog. Hur konstigt känns det inte då? Jag fattar inte. Uscha. Just nu är det självklart hur gött som helst att träffa trevliga mamman, pappan och syrran men samtidigt.. London är i mitt hjärta, för mycket av mej är fortfarande där. Detta är overkligt.

Anyway, idag vaknade jag och Al alldeles för sent.. haha vi tänkte lämna huset vid klockan 9.00 och vaknade.. 8.57? Kände att det var lagom marginal där. Vi lyckades hur som helst komma iväg, fast med de största och tyngsta resväskorna nånsin! Och jag skojar inte, de var galna!
Lyckades säga hejdå till Markieboy fastän det var tokigt sorligt.. och kämpade oss bort till Stansted. ROLIGASTE var ju att våra väskor var ehhh.. lite för tunga? Och vi hade rätt. Det visade sig att Al's väska vägde 33 kg (!!!!) HAHA vilket alltså var 1 kg mer än vad som ens är tilllåtet att checka in! Jag doooog av skratt, och vi fick packa om 1 kg till min väska dvs Al's 32 kg och min 30 kg. Bra jobbat girls, bra jobbat.
Speciellt när det kostade... £ 112 extra. HAHAHAHA vilken dag alltså. Flygresan var också rätt go, vi snackade och skrattade tills jag trodde jag skulle dö. Vilken brud jag hänger med alltså, jösses.
Sandy och Jocke, våra babes mötte upp oss på flygplatsen och fick se två otroligt skabbiga tjejer komma ut från gaten, tssss. Funky fresh helt enkelt!

Och nu är vi alltså hemma. Med alldeles för mycket saker, speciellt kläder. Eller vänta... kan man nånsin ha för mycket kläder? Don't think so.

Empty, empty.
Nu är det Borran town nästa då. Yey?

Mitt liv som nörd

För alla stackars oroliga själar som dag in och dag ut suttit och väntat på ännu ett blogg-inlägg utan någon lycka (och gråtit er själva till sömns) så kan jag ju direkt avslöja att vårt internet har vart lite cp det sista. Tack och lov lyckades vi få bort detta genom magi och nu funkar det igen. KOOOOOLT!

I övrigt så kan jag säga att mycket händer i livet just nu. Mycket funderingar kring hemresa och hur allt kommer kännas hemma vs. här. Just nu känns det otroligt lurigt måste jag säga, speciellt eftersom vi har hittat De Underbaraste Människorna i.................................... antagligen hela världen. (Det inkluderar alla upptäckta och oupptäckta planeter i solsystemet)
Dessa är ju då bland annat Mark, Jack, Lizzie, Asa, David, Ali och alla andra sweethearts. Det kommer nog att bli mycket tårar (förhoppningsvis lite svett men väldigt lite blod) när vi åker. WOOOOOAAAAAH... I'm going crazy by all of this.

Imorse vaknade jag, drog med David (den underbaraste gay-killen som finns tror jag) till Iceland och köpte otroligt många onyttiga saker. Vad sägs om fryspizzor, Cola, saft, och huuuur många kex och kakor som helst! Den mannen är galen, but lovely. Sen satte vi oss i vardagsrummet och kollade på.... (trumvirvel)
BUFFY THE VAMPIRE SLAYER!!
Fatta vilken underbar känsla va! Nästan omöjligt att beskriva ska jag säga er. Sen upptäckte vi också, under tjejigt fnitter (från bådas sida) att vi även har Roswell som gemensam favoritserie - ahhhhhhh vad underbart. Och han äger även typ varenda bra dansfilm som har gjorts.
Tack och lov för David.

I eftermiddags drog jag med Mark och Lisa till South Kensington och.. the Science Museum och National History Museum! Lite surt var det kanske att vi kom dit 10 minuter innan stängningsdags vilket betydde att vi mest hann med att Lisa gick på toa och.... that's it really.
Vilket som så verkade det lilla jag såg helt lysande spännande för en ur-tönt som jag. Så dit blir det nog snart igen.

Vi ses i dimman folks,
/Kay-dog

Den vill döda oss

Just nu sitter jag här i köket och håller på att kissa ner mej/darra av skräck. Vår tvättmaskin har löpt amok. Den är galen, helt tokig och har förlorat sinnet (hade den någonsin något?..).
Den har helt enkelt inget vett kvar utan vill döda oss. Glasrutorna skallrar från de helt tokigt vilda vibrationerna från galningen i köket. Jag tror att han vill slita sej.
Woaaaaaahh... vi får se om jag fortfarande lever imorrn eller om den jäkeln sprängdes i luften och tog oss med sig.

Behold the wrath of the washing machine.. AAAAAHH.

2 x jägare

Jovars, själv har man ju haft besök av 2 utomordentligt trevliga jägare i några dagar nu! Det hela började med att jag hade gett dom ytterst detaljerade instruktioner på hur de skulle hitta hem till vårt lilla ställe, Wood Green. På onsdagskvällen satt jag alltså där och väntade.. Jag, Allan och Jocke hängde lite, men till slut blev de andra så trötta att de bestämde sig för att krypa till kojs.
Stark och tapper som en riktigt jägar-soldat (eller typ nästan) satt jag dock kvar och surfade runt lite på resedagboken. Några gånger var det nära att jag däckade över tangentbordet, men lyckades hålla mej uppe..
Vid klockan 1 hade jag nästan förlorat hoppet och skulle precis ta upp telefonen, ringa till polisen och rapportera dem som missing people när... jag då får det efterlängtade samtalet från Emil som säger att "Vi är här nu!"

Hurtig precis så som man är när klockan är 1 am och man är lagom trött så snabbade jag mej bort till tunnelbanan för att möta mina grabbar. Gottgottigottgott var det och vi drog hem och sussade.
Så nu har jag hängt med dom efter jobbet i torsdags samt hela fredagen då jag var.. ledig!
Vi drog fika på Starbucks x 2, Pizza Hut, National Gallery med Da Vinci målningar samt Toppan och Harrods. Och bio också! Bank Job hette den, en ruskigt spännande rulle där jag i mitten av filmen funderade på hur jag ens lyckades sitta kvar för att det var så spännande!! Men sen sluta den bra (dock ingen gråt från min sida den gången, förvånande nog)
Jösses Amalia säger jag bara, men det var bra grejor. Indeeeed! Igår kväll drog vi ju självklart även det obligatoriska pub-besöken som gick bli på The Cock.

Ikväll blir det grymmaste housepartyt i Upton Park hos våra kära vänner Jack, Asa, David, Lizzie och Mark (som dock är i Berlin nu) så det kan ju bli en go kväll.

Slutligen vill jag bara avsluta med att Agyness Deyn är så fruktansvärt snygg och jag är något avis på Allan och Carro som fick serva henne häromdan. Men jag tyckte ju hon var snygg ända från början så jag är nöjd ändå, haha.

Och så kanske man skulle gå jägar-utbildningen i Arvidsjaur ändå?

Byeeaaa.

Hey, have a nice day

Den 4e April is the day when it's happening guys. Oh yes ni hörde rätt, det är då. Jag och Al drar Sverige och Borås.
Hur det känns?
Helt tokigt lurigt ska ni kära människor veta, men det är sånt man får fundera mer på sen.

Idag så... jobbade jag (igen, suck). Haha, jag börjar nog ändå på nåt lurigt sätt få lite av Jockes mentalitet (som består ungefär av att om ett jobb betyder att man behöver anstränga sig så.. är det inget gött jobb. Och såna vill vi inte ha, tsss)
Jobbet är ju inte världens roligaste, men sen så är det ju helt olika på olika dagar, och beroende på vilka trevliga/mindre trevliga (bajskorvar.. lite diarré typ) som man får till kunder.

Idag så hängde jag dock inne på lagret och packade upp cirka 6574343 par skor. Jag och mexikanen Carlos (skönaste snubben som kanske inte är världens bästa på engelska) packade upp ruskigt många skor och det kändes vara SÅ gött att slippa kunderna för ett tag (Ehehe.. det där sa ju inte jag om det kommer ut)

Tonite så kommer 2 av mina väldans trevliga vänner vid namn Emil samt Daniel för att bo hos oss tills på lördag. Jag måste säga att jag är superpepp då vi ska hänga imorrn efter jobbet samt även på fredag då jag är ledig (svenskans lätt underbaraste ord)

WOHOOO. Solen skiner (inte nu på kvällen för då är det mörkt då va) här i Wood Green och vi ser fram emot vår sista goa månad.
Hugs from K

Sista månaden.

Ja, för så sorligt verkar det ju faktiskt vara nu. Den sista månaden i London innan vi drar hem. Inte på semester, utan typ.. för gott. Fast det ska ju bli väldigt angenämt att umgås med sina Boråsar-vänner och träffa släkt och sköna människor. I ungefär några veckor.
Sen är jag rättså övertygad att man kommer längta tillbaka, samtidigt som man trots allt trivs hemma. Otroligt knivig sits man sätter sig i.

Men London finns ju alltid kvar kära vänner. Hur tråkigt det än kan tyckas vara att inte längre bo här, så kan man ju hälsa på. Där ligger ju kära vänner med stora hus och gratis boende väldigt varmt om hjärtat och man känner att, hey, this can be my second home!

Okay back to business. Torsdagskvällen var ju som sagt väldit lyckad med massor av underbara människor och självklart den obligatoriska karaoken hos Murphys! Där gjorde vi bland annat klassiker som 'I can't live if living is without you', självklart framförd av mästarparet Al och Kay i en vacker duett (de flesta grät så de blev alldeles snoriga), ' I wanna dance with somebody' (som visade sig inte ens var vår låt så en tjej kom och snodde micken sen, haha!) och en massa andra goingar. Alex och jag körde även ett mycket intensivt buggpass där i mitten, med otroligt avancerade buggsektioner som jag inte ens visste att jag kunde! Vilken SUCCÉ!

Yes, I truly do love my friends.

Fredagen var det ju lite svårt att stiga upp (med cirka 4,25 timmars sömn) men hård som jag är kämpade jag ju upp mej ur sängen med ett
- Nemas problemas, hun'.
(som jag då sa till min låtsaskompis. Eller kanske musen Tim?)
Whicheverway så drog jag och min stora packning till Ma och Pa's hotell nere i South Kensington, där jag skulle spendera 2 trevliga nätter. Väl framme blev jag lite lätt chockad.
Mina ömma föräldrar hade sagt att de skulle fixa en extrasäng så att även jag skulle kunna slagga där. Min fader hade lite i förbifarten nämnt att sängen tydligen skulle passa till en 12-åring (Men..ehh.. du är ju ändå inte så lång Kara. Schysst farsan, visst) men när jag kom dit, vad får jag se?
THE PENTHOUSE!
Och jag skojar inte. Helt oväntat så kör mum and dad schtekar-lägenheten med 3 stora rum och ett loft! Ett sovrum med 2 singelsängar, ett prinsessrum med största dubbelsängen och spegelgarderob (ajjemän, det blev mitt) och så även en grym dubbelsäng på loftet! Sen vardagsrummet med matsalsbord, soffgrupp, tv och inte att glömma; köket.
Jösses Amalia säger jag bara. Men klagade inte, hehe. Speciellt inte när man även fick frukostbuffé såklart (YES)

Min familj (minus lillasyrran) hängde trevligt i London under helgen med besök på Harrods (ajjemän, min vackra Barbourjacka blev nog inköpt), lite afternoontea, stroll in the parks, lite annan shopping och så blev det ju Wicked.

Vilken underbar musikal den var! Känslig som jag är kunde jag ju heller inte hålla undan en liten tår (men den var verkligen verkligen super så that's why) och applåderade tills mina händer fick blåsor. Kan man säga.
Själva storyn är om bakgrunden till Trollkarlen från Oz, och handlar om relationen mellan de olika häxorna, The Wicked Witch from East och The Witch from West tror jag allt att det var. Musiken var helt totalt underbar, speciellt med tanke på att artisterna hade.. THE most unbelievable voices och melodierna var helt totalt fina. Vissa ögonblick satt man med tårar i ögonen för att det var ett känslosamt och djupt moment i handlingen, för att nästa skratta så man kiknade åt nåt hurtigt skämt.
Ja, helt enkelt var det en väldans bra blandning av allt, so that's why I liked it. KOOL.

Idag när jag kom hem så hade Al städat så fint.. och möblerat om lite också (högsta vuxenpoäng på den) och jag blev alldeles överlycklig, speciellt över ommöbleringen (en del vuxenpoints där med).
Men nu får jag ju helt seriöst sova, haha.

Halvvägs till 40 då.

Ja, det finns ju sannerligen många olika sätt på vilka man kan välja att se det här med att fylla 20 år. Betyder detta att jag är vuxen? Är jag redo att själv ta ansvar för mina handlingar, uttalanden, inköp samt eventuella otrevliga foto-miner som jag kan lyckas få till?
Sannolikheten för detta är väl.. kanske inte jättestor. Men jag tror att jag är en bra bit på väg.

Min födelsedag var väldans lyckad måste jag säga. Vad kan den annat bli när man umgås med några av världens mest underbara människor? Det är nästan otroligt, men som jag tänker: det måste vara för att jag är en alldeles lysande människa själv (nu kanske ni tror att jag är alldeles för egoistisk och självcentrerad för mitt eget bästa, men så är dock inte fallet. Bara väldigt insiktfull, såklart)

Men mer om allt och inget får berättas senare, för ikväll ska jag och Al och besöka våra kära vänner Mark, Jack, David, Asa och Lizzies nya hus! Helt sjukt tufft och härligt, jag är nöjd.
Peace out.

PS. Annars är ju Wicked musikalen som ni borde se. And this is not a joke. DS.

ÅRETS coolaste dag ever!!

Var det igår. Haha. Anledningen till att jag inte skrev om det då var att jag var a) lat b) upptagen med andra viktiga grejor som att äta mat och kolla facebook.
Men nu kommer det.

En helt vanlig och rättså lugn tisdag trodde jag att jag hade att vänta fram tills ungefär kl. 15.46 (haha, det är ju rättså exakt) på eftermiddagen. En kvinna kom fram till mej vid disken och började fråga lite om ett par av våra hanging shoes (vanliga vita sneakers) medan hon hade med ett annat, något annorlunda par också. Hon frågade när vi skulle få in mer av den ena sorten, för hon gillade de så mycket, men så hade hon frågat vår kollega om vi hade några i hennes storlek but ICKE. Så hon förklarade att hon ville byta de skorna (som hon hade i storlek 5), sina skor, till de andra skorna i en storlek 6.
Hmm, tänkte jag.
- Har du kvittot för dem? frågade jag men hon svarade att hon glömde det hemma. Jag kikade igenom skorna efter några märken som att hon använt dem eller tecken på att något skulle vara konstigt, men hittade inget ovanligt så jag lät henne byta dem.

Hon hade en liten pappers-Topshop påse som såg rätt sliten ut stående på bänken, så jag frågade om hon ville ha en ny påse. Hon tänkte en liten stund och sa sen:
- Jo jag kan ta en såndär lite större påse så jag får plats med allt i den.
Och så la hon ner först skorna och sen den andra påsen med nånting i och lämnade kassan.

Men wait people.. här kommer det fräcka.
Runda 5 minuter senare så kommer en av the Security Guards på Topshop ner till vår kassa och frågar mej om jag servade en kvinna för en kort stund sen som bytte ett par sådana här skor? Och visade upp paret hon hade lämnat tillbaka.
Joda, sa jag och frågade vad det var om. Han sa att de hade gripit henne för att hon hade tagit ett par skor från oss inne i butiken genom att ta bort hängaren och larmlapparna och sen låtsas att de var hennes egna!
HELT SJUKT men det sjukaste var att jag hade kännt på mej det. För när hon kom fram med skorna till kassan så hade hon egenligen aldrig tagit upp skorna ur påsen, på det där sättet man gör när man vill lämna tillbaka nåt (som för att visa "hey, I've bought this already") utan bara lämnat fram de två paren. Så jag hade undrat lite och frågat om hennes kvitto, men sen när hon nämnde att hon hade snackat med min kollega så tänkte jag att hon säkert tagit ur skorna i ett tidigare skede.
Också sjukt att hon hade sagt just "jag kan ta en stor påse så jag får plats med allt" och därigenom lite förrått sig själv! Kom jag på i efterhand.

Vilket som så kom iallafall en annan security snubbe ner och frågade om jag kunde följa med honom.
- Ehhh... gulp täntke ju jag, för man vill ju knappast bli anklagad för nåt läskigt, men det var helt lugna kossan. Istället kändes det rätt P.I.M.P igt att få bli eskorterad av en säkerhetsvakt ut ur butiken medan alla mina arbetskamrater kollade på. Tuffingen Kara, liksom. Vittnet.
Jo för det är jag ju serrni. Jag fick nämligen komma med upp till kamera-rummet och kolla på hur de hade följt hennes minsta steg där en bra stund, när hon hade verkat misstänksam. Jag fick se mej själv på band när jag hade servat hennes (And boy, did I look good! Oh yee) och sen fick jag minsann skriva en witness rapport. Jag var alltså en ruskigt viktig och cool person för en period där, och det kändes riktigt gött måste jag säga.

Förstår ni? LÄTT en av de coolaste och mest dramatiska dagarna på länge! Haha, sjukt ändå vad som kan hända dudes.

En annan rättså fräck sak är ju att.. tomorrow is the big day! Lill-Kara blir Stor-Kara och 19 blir 20. Enna känner sej ju lite nervig, men det ska nog gå bra. Man har ju liksom fyllt år förr, höhö.
Så imorrn blir det tårta och fest häng här hemma för att sedan sprida några vackra toner på en go karaoke-bar i Farringdon. Wanna come? Sure thing, it's for free.

Fre-sön blir det sedan finfrämmat dvs min ömma moder samt fader, som villigt ska öppna sina armar då jag ska kasta mej i dem och sedan ta emot alla spännande intryck, hembakat bröd från Sverige, slankost, Marabou mjölkchoklad och underbara stunder med mor och far som helgen har att bjuda. Det kan ju vara gå på ett sätt - lysande.

Det var en liten spännande saga från Karins värld, hope y'all enjoyed it. Det är nämligen så det känns att vara poppis för en dag. Oh yes sir. Nu ska jag kika Oscarsgalan med Al My Incredible Pal.
Puss!

Liten uppdatering.

Icke sa Nicke att det blev Cloverfield. Pga diverse omständigheter svängde vi om totalt och väntade istället tills de visade Be Kind Rewind. Betyg på denna:
I like it, guys. Alltså Jack Black kan ju vara jobbig ibland, men jag tyckte han skötte sig alldeles lagom i denna lagom absurda rulle. Det är skönt med filmer som börjar på nåt helt lurigt sätt och man inte kan räkna ut fortsättningen.
En hel del goa skratt på utvalda delar och många goa rullar... i rullen. Lurigt kan tyckas, men ni förstår sen (Don't wanna be the spoiler hehe. Men ingen dör i slutet. Nu råkar det ju inte vara en sån sorts film men äh.)

Och riktigt soft musik också, lite jaaaazz and stuff.

Nattbio alltså, känner mej fräck.

Sova nu, jobb 2mo (that's how the cool guy spell it)

The Aussie.

Today has been a good day måste jag ändå säga, trots en kämpig period på jobbet (just innan kl 2 då jag fick min lunch var hårdast.. slitsamt ändå)

Först och främst så har jag under några dagar nu haft en rackars kastar-arm alltså! Ja det är ju alltså såhär att när man står i kassan så får man ju då och då lite skräp och skohängare och annat spännande och lat som man är orkar man ju knappast gå de 2,45 stegen till papperskorgen, utan vänder kroppen lite lätt och kastar.
Och dra på trissor, jag sätter den varje gång! Det är som om Michael Jordans basket-ande på något sätt tagit över mina armar, och får mig att från alla möjliga vinklar pricka rätt!!
Nu har det nästan börjat bli sådär absurt, så att jag nästan inte försöka pricka utan istället siktar mot bänken, men då studsar den såklart på bänken och rätt i mål, eller studsar 3-4 gånger och sen scorar jag. SJUKT! Men ändå en underbar känsla.
Kanske man skulle ta upp basket ändå?..

En annan go sak var ju idag när jag hade en australiensisk kund som köpte en hel massa grejor. Det tog en stund så vi småpratade lite sådär och hade lite skoj. Till slut så var allt kört igenom kassan och hon fick sitt kvitto. Då kommer det
- Are you Australian?

FÖRSTÅR NI ELLER?! Det finns ju knappt ord att förklara min lycka, en riktig australiensare hade tyckt att jag lät som en äkta aussie! Huuuuur coolt på en skala, ja, det finns nog knappt med.
Känsliga läsare kan kanske tycka att jag är lite väl uppe i varv för detta, men det är alltså något väldigt speciellt att bli tagen som en native speaker! Speciellt en Aussie eftersom dom har så grymt cool dialekt, och den lyckades jag alltså med.
OHYEE!

Nu är det ju så att jag och Al och Jack ska nu dra på bio, antagligen blir det Cloverfield, läskigt men sant! Här i Woodan har minsann bion öppet sent serrni.

Sista grejen:
Idag utanför Morrison så står 2 killar mot en husvägg och lutar sej och så när jag kommer förbi
(Random guy nr. 1): Eyy you girl, not many people have got your style.
(Random guy nr. 2): You look kinda like Marilyn Monroe.

Väldigt random (med 2 random guys, kan det vara annat? Nä skämt åsido) men jag tar det som något gott, haha.

Cloverfield next då. See ya laterz

PS. Aahhh juste. Samantha Mumba smög minsann förbi mej inne på skoavdelningen idag. Lite fräckt sådär ändå. DS.

ÄKTA scones!

Yes it's true, igår tog jag minsann mitt förnuft till fånga för första gången sedan vi flyttade hit och lagade.. scones! De blev sedan avnjutna med ost, creme fraiche, hallonsylt (utan klumpar), tea, Jocke och Mark. Haha, där var jag lustig. Nej men det var trevligt.

Men vi tar det från början. I söndags kväll så åkte jag förväntansfull hem efter jobbet för jag visste ju vad som väntade. Ett helt paket köttfärs som skulle stekas upp till en smaskig köttfärssås, JÖSSES VAD GOTT! Väl hemma öppnade jag kylskåpet där det lilla paketet låg och kollade på mej. Men vad tror ni hände?! Det nedrans paketet innehöll en köttfärs som var alldeles brun och äcklig, och luktade ?!#%&!.
Min besvikelse var oändlig. Jag gick in i mig själv och gick runt i lägenheten som i en dimma i flera timmar. Den var ju Use By idag, hur kunde detta ändå hända?!
Min ångest över hela situationen och livet ökade gradvis tills tårarna inne var långt bort och jag bestämde mej, det fanns bara en utväg.

Dagen därpå gjorde jag det, jag gick och klagade hos Morrison och fick pengarna tillbaka. Det kändes som en sten hade fallit från mitt bröst! GOSH.
Haha, okej nu lämnar vi köttfärshistorien. Den slutade förresten med att jag igår lagade till 4 portioner ny köttfärs till en smaskig köttfärssås. Slutet gott, allting gott.

IGÅR var dock ännu en stor dag för mitt hår för det skulle (ännu en gång) göras om. Haha, denna gången handlade det om en så kallad "color correction" då mitt hår råkade vara.. ehh.. lite tigerfärgat kanske man kan säga.
Jag träffade min frisör Mohammed (haha, lite klysché va?) i receptionen och we got started. Det började med att han tillsammans med en annan tjej gick igenom mitt hår och planerade vad som skulle göras.
Lite spänt blev det dock för mej då de kammade lite och sen utbrast "Gosh, this is really terrible" och jag bara
- Ehhh.. grabbar, det är mitt hår vi snackar om.. hehe?

Men det löste sej, för vi skulle ju göra en massa slingor och få det svinsnyggt idag! Var planen. Och det lyckades måste jag säga! Mycket mindre gult i håret och mer askblont, samt även en jämn färg. WOOW.
Lite roligt ändå när han jobbade sig igenom mitt hår och gång på gång utbrast att jag hade så ruskigt tjockt hår så det tog en himlans tid! Men who doesn't like a challenge tänkte jag och log finurligt.

Så nu har jag lite nytt hår också. Fresh. Min hals är inte lika sore som den var igår och livet leker. Kan man säga. Förutom att vi har grå himmel och jag jobbar idag medan Jessica & co bor i lyxlägenhet i Bangkok. Men alltså jag är inte avundsjuk, det är inte det. NOT.

Cruella på Toppan

Joda det är sant. Idag såg jag, för andra gången under min tid på Topshop, Cruella de Ville i egen hög person trava runt inne i butiken.
Alltså hur coooolt är det inte att ha sett en livs levande tecknad stjärna på jobbet? Detta måste ändå vara något av det största.*

Idag var tydligen trummisen från The Concretes och hennes väldans berömda krönikör på Aftonbladet till man inne på vår skoavdelning och kikade. Och guess what? JAG SÅG DOM!!
Sen är det ju en annan sak att jag inte skulle kunna ha skiljt dom från vilken random människa som helst om inte Magdalena pekat ut dom. Men äsch, let's not be like that.

Igår var en trevlig alla hjärtans dag med en del chock och mycket skratt. Jag hängde först med Mikey och Al och käkade Den Smaskiga Middagen, sen drog jag svängen till stan och hängde med mina kära Topman-polers. Vi dansade NOG loss inne på Moonlight-stället och Jack och jag körde bland annat "High-five-dansen" där vi helt enkelt high five-ade varann så ofta vi kunde (ungefär 4 ggr i sekunden) medan vi körde nån slags bugg och det blev hetsigare och hetsigare. Den grabben är ju lätt tokig alltså, haha. På ett gött sätt, that is.

En annan trevlig sak är ju att Alex familj var här och hälsade på helgen efter hennes födelsedag, som jag precis kom på. Det blev helt enkelt värsta goa italienska middagen på restaurang och Jocke och jag myste som bara den. Det är ju bara att säga
-Thanks, Cheers, Thanks (som en äkta engelsman) igen.

Nu blir det jobb hela helgen medan jag drömmer om mina älskade gubb-skor som jag ska köpa nån gång när lönen kommer. Och så drömmer jag om New York och vintage-shopping också. Aaaa och sen min Chanel-väska då.

Äh, gonatt iallafall. Lite fler inköp från Sverige kommer nedan, förutom den sista sjalen som är ett vintage-marknadsfynd för... £ 1! Jag är inte den som klagar alltså.

*Bara så alla inte blir jätteimpade, det var inte den riktiga Cruella. Jag vet, jag lurades and I'm sorry folks. Det var helt enkelt bara en kvinna med exakt likadant hår och klädstil. Så man blir ju lite besviken.

Sorry.

I know it's been a while, and I'm sorry. Det är bara det att ibland går livet i ultrarapid, och man jobbar massor (som denna veckan då jag jobbar 6 dagar) och det är inte lätt att hänga med.

Idag är det ju dock kärlekens dag så.. come on people. Show me some love, och förlåt i era hjärtan. Låt oss ta nya tag!

Som sagt är det ju idag Alla Hjärtans (som Al och jag så fräckt kallar det) och jag kände att varför inte börja dagen med ännu ett haircut?
Historien är denna: häromdagen kom en brud in på Toppan och frågade mej om hon kunde klippa mitt hår. IGEN kan man ju känna då och jag känner ju:
-What's wrong with my hair, people?!
Lite deppig blir man ju ändå när alla jämt vill förbättra det men what the heck, det är ju gratis, haha.

Imorse drog jag alltså fiffigt nog till Toni & Guy efter att ha käkat frulle här hemma med Malla som idag drog till L.A. Trevligt trevligt bruden! Jag satte mej ner i stolen inne på Academy'n, softade i början men blev sedan nervösare och nervösare. Det började med lätt bit på naglarna, fortsatte med kraftiga skakningar och snart kände jag att jag skapade en pöl nedanför min stol.
NEHE nu luras jag, inte är jag någon liten lort inte, men lite nervig kunde man ju allt bli....
Och vet ni vad jag nu, några timmar senare har i mitt hår?
VÄRLDENS MOHIKAN OCH RAKAT PÅ SIDORNA!

Känsliga läsare kan nu dock känna sig lunga för det tidigare var enbart på skoj. Jag lovar. Däremot har det blivit en sorts bob av mitt tidigare ganska så korta hår. Man skulle kunna säga att det är en elegant klassisk rak bob, men den går ju att göra lite mer crazy om man vill, och det vill man väl ibland, kan tänkas.
Jag känner mej iallafall äventyrlig och modig som vågar detta och att det är skoj med förändring. Samtidigt känner en annan del av mej att Jösses, det vore ju gött med långt hår, så funderar ju på att börja spara.

Vänta, det bästa är nog ändå att på tisdag ska jag få slingat håret gratis också.. jag är lite grym ändå. Eller så har jag bara väldigt fult hår?

Denna veckan är det ju faktiskt London Fashion Week. Rättså fräckt känns det ändå att jobba i ett Topshop där det finns massor av gäst-designade plagg och skor och allt känns aningen mer glamoröst. Dessutom är det ju massa amerikaner och diverse luringar på besök för att kolla in modet.
Men ibland är livet inte lätt. Som till exempel häromdan då Sylvester Stallone och Sheryl Crowe råkade befinna sig i vår lilla affär. Host host.
Okej jag vet, jag såg ingen av dom men Syllan var tydligen på vårt plan, dock stod jag i kassan och.. plikten kallar alltid, you know it!

I övrigt så längtar jag något väldans väldans till min födelsedag, som råkar infinna sig den 28e Februari. För alla med en gnutta pengar över så vet ni att jag inte blygar för presenter (I'm a very modest girl)
Så släng upp storslantarna på bordet för här kommer lite önskningar

- Barbour-jackan, den gröna i 'adelsdamsstil', LÄTT.
- Parfymen Diamonds från Emporio Armani
- Ett hejdundrans födelsedagskalas (tårta med ljus och sång är definitivt inkluderat)
- Nya tofflor (typ en pund från Primark, fiffigt)
- Pengar. Mitt kontonummer ges senare, alla donationer är välkomna. Allt överskott (dvs det jag inte orkar/kan spendera) kommer att gå till.. Röda Korset eller Rädda Barnen kan man säga.
- Överraskningar. Typ att Topshop stänger i en månad men alla i personalen får ändå betalt och få plocka på sig alla plagg de vill ha, gratis. Nåt sånt vore skoj.
- Mat. Ja men alltså, jag gillar ju mat.

Nu finns det ju säkert tons of things som jag skulle vilja ha mer i världen, men man kan ju inte få allt som jag så vist brukar säga. Och sen så kommer jag inte på dom precis nu heller.
Men kärleken flödar, det är något som är sant. Så därför ska jag nu mumsa vitlöksbröd och sen blir det väl lite fläskfilé också. Yey. Byeea.

Och juste, klädbilder kommer här efter också. Sent men ändå.

PS. De 2 första grejerna är meningen att det ska vara oversize. Don't worry, I'm not that fat. Yet.

WHAT a birthday, säger jag bara!

Idag är ju alltså dagen efter det historiska firandet av vår allas Allan Ballan, dvs dagen då hon fyllde 20 ÅR! Fatta grejen, jag är fortfarande i total chock över att jag fick vara med om ett sånt ögonblick!! (Det kommer troligen hamna i historieböckerna i samma kapitel som.. slaget vid Waterloo kanske, eller upptäckten av glödlampan)

För att börja från början så måste jag ju då berätta om den mytomspunna helgen då allt och inget hände.. Eller nu lät det ju väldigt drastiskt, så farligt var det ju knappast. Men helgens absoluta partyhöjare var ju LÄTT Sandra Das Schtekare's (bl.a. p.g.a Barbour-jackan) ankomst till vårt crib, hur skoj som helst har det allt vart!

På fredagen efter jobbet drog vi en lätt liten sväng till The Cock och senare till Ben Croucher för att fira vår allan vän Vinnie som fyllde inget mindre än 25 år! Där var det go stämning och vi hängde med gänget från Topshop samt då vår kära Sandris. Vi försökte dock dra en hyfsat tidigt kväll då vi visste vad som väntade på lördagen..

Och förutom jobb (uscha buscha buscha och fy) så var det ju Ludde & Parka's ferra som var grejen! Jag drog helt enkelt hem till oss, snabbade mej som rackarns (men Sandra tyckte ändå jag var rätt seg) och sen drog vi in till stan för att möta Alex efter hon slutat.
Enda problemet var väl dock att vi var.. ehh... rättså mycket försena. För man brukar väl räkna typ 40 minuter som relativt sent (me think)
DESSUTOM så hade ju bruttan Al inte med sin mobil så allt blev ju rättså krångligt och tokigt innan vi till slut kunde mötas upp alla 3 hos Ludds och Parks under många tårar och skratt, typ.
(- Är du ledsen mamma?
- Nej Sune, mamma är rörd) HAHA.

Hokej, anyway så blev ju festen väldans lyckad. För vad kan det annat bli när det är massa sjukt goa och snygga brudar (iallafall vi 3) och goa grabbs? Bara succé vettni. Vi minglade runt som bara den och hade det gött.
Ett väldigt skoj moment hade jag när jag hängde lite i köket med 4, tidigare okända svenska tjejer, och började intensivt berätta (precis som jag kan göra ibland). Vad jag ville dela med mej av just för kvällen var ju då hur fruktansvärt roligt jag tycker det är med äkta 90-talstechno, rave och glowsticks. Jag kom verkligen in i det och beskrev CyberDog (det skrattretande rave-stället i Camden) och vår visit till The Electric Ballroom när det var burelesk-tema samt hur otroligt gött det vore att dra gummidreads, lacktopp, neongröna bralls, platåpjuksen samt glowsticks och bara bege sej ut och schteka på klubbar!
Sen märkte jag ju att det blev lite lätt spänt.. tystnaden var nästan olidlig innan en av tjejerna pep fram "Jo, men det låter väl skoj"

Bara för att jag råkar gilla att leva på det extrema. Alla människor kan ju bara inte klicka, va? Tssss.

Det blev en hel del dj:ing på festen, och självklara klassiker såsom Backstreet Boys och Cher kom ju upp, och såklart var succéen ett faktum! Hos Allan och mej iallafall, resten klagade mest (men spela in en låt själva då? Haha)

På söndagen var tröttheten ett faktum, men då vi inte låter något stoppa oss (förutom typ.. hunger, kissenödighet, ont i fötterna eller sömnbrist... well anyway) så begav vi oss ut och gjorde stan osäker! På väg till Brick Lane (det totalt goa stället där allt händer) så dumpades Allan och trion JayBoy, Kay and Sandy drog själva ut på äventyr!

Måndag var ju som sagt Dagen D. ALLAN FYLLDE ÅR! Och vi vaknade helt läskigt tidigt för att dela ut grattis-önskningar samt det spännande morgonpaketet som innehöll.. en kalkonhatt! Al hade tydligt förklarat att hon ville ha en partyhatt, men ikke hade hon nog väntat sig att gå runt med en kalkon på huvet, samtidigt som dess sexiga smala ben kunde bindas runt huvet. Fifftigt Elin!

Vi drog runt där lite på stan under dan medan Al jobbade, men kunde knappt vänta tills kvällen närmade sej! Det blev en snabb shopping på Morrison innan vi drog hem och sen så börjades det med städning/tårtbakning. Och vilken tårta sen! Nästan som den på bild ovan (okej, rättså långt ifrån) och med mycket kärlek inbakad. Samt banan, grädde och daim. Och de finaste ljusen!

- Men berätta om kvällen nu! kan ju tyckas, så jag faller för grupptrycket, svag som jag är. Här hemma var det presentöppning och tårta med famijen här i huset, Sandra, Parka och Ludde samt även Jack som slank in lite senare. Fiiiiiiii fanken vad trevligt vi hade det, kände ju alla. När det blev tid så drog vi helt enkelt in till staden och ZooBar, där vi mötte upp med resten av folket och schtekte, vispade och ägde som aldrig förr!

Vad var då det bästa? Kan det varit när:

1. Vi önskade Phat Bass ungefär 573 gånger hos dj:n och varje gång förklarade han att han inte hade den (inte den gången heller)

2. Jag, Sandy och Al dansade loss total på bardisken

3. Festeronin återfanns (dvs. väldigt festlig peperoni som fick alla på underbart humör dagen efter). Den införskaffades någon gång runt klockan 4 på natten av Jocke samt Alex då de kommit bort sig i Palmers Green och upptäcktes dagen efter - today - av en chockad Jocke där den låg så vackert i hans jackficka

4. Jocke helt enkelt förlorade en iPod Touch men vann en festeroni. Bra byte?

5. Vakterna på ZooBar bestämde sig för att sätta världsrekord i att slänga ut folk av helt random anledningar och lyckades med både Jocke och mej. Anledningen var.. "You kicked people's heads on the bar"
HAHAHA! Jag är ju som sagt en rättså våldsam individ. Tur då att vi ändå skulle dra.

Det var iallafall en innehållsrik kväll och idag har det nog vart riktigt gött också! Mest nöjda är vi nog alla med Sandra's vackra Barbour jacka som införskaffades från Harrods och vi alla grät en smula vid åsynen av.

Men nu är det ju sussa people! Byeeeaaa!

En regnig dag i London (nähä?)

Okej, idag var ju ingen superdag direkt. Eller kanske var det det?

Anyhow så startade dagen med.. regn. Inte väldigt chockerande med tanke på att vi bor i London kan tyckas, men det uschiga var att det var kombinerat med en väldans blåst! Vinden ville helt enkelt flyga oss bort från Wood Green till nånstans uppe i tjotahejti (typ Scotland eller nåt sånt konstigt).
Stark som jag är begav jag mej ändå ut i stormen (för det kändes lite dåligt att sjukanmäla mig för att.. det blåste) och vandrade gatan ut. Men då skulle ju mitt jäklans-ruskans paraply vända sig ut och in.
- Det är väl bara att vända tillbaka? kanske vissa smart-huven tänker då.
MEN NEJ ikke för då gick det sönder också. RACKARNS AMALIA tänkte jag och blev allmänt väldigt irriterad och gick och svor lite lätt för mig själv på svenska, blöt som en ledsen och sorglig hund. (Fast jag var ju snygg ändå, det är jag nämligen alltid)

Nu är jag minsann iallafall hemma efter dagens strapatser. Jag hade roliga workmates idag - Harriet och Morgan och vi var alla på väldigt skojfriskt (haha, akta ordet!) humör.

Imorgon råkar det vara vår kära Vincent's födelsedag och gissa vad? Jo 4 snygga brudar från Borås (en från Brighton & Hove, men egentligen från Borran) kommer och ska bo med oss! Fatta hur schtekigt vi kommer att ha det..GRIIIIMT!

MEN VÄNTA! Jag måste ju verkligen verkligen (stolt) berätta att igår var jag minsann på mitt första danspass sedan jag flyttade till London. Fatta att jag var pepp! Det var streetdance på vårt gym här i Wood Green som fick bli grejen, väldigt spännande.
Vår lärare hette Missy, men besviken upptäckte jag att det inte var Missy Elliot som var vår lärare.. Vad betalar jag £ 49 i månaden för då? kan man undra. Haha.
Well well, kvällens chock var nog de 6 killarna som faktiskt var med och dansade, och gjorde det bra!!
Kanske med undantag för en liten smal kines som inte riktigt hade den där supertakt-känslan eller kontrollen över sin kropp. HAHA men han var ju väldans söt ändå.

Sammanfattningsvis så:
Har jag träningvärk idag
Vill jag gå fler gånger
Lärde jag mig hela koreografin
Men satte den inte klockrent (inte så konstigt för första gången)
Var den efterföljande duschen helt otroligt underbar, som alltid.

Aight. Nu är det ändå sova. Sov gott mina kära!

Glowsticks in my heart!

Jag, Alex och Jocke - de nyss anlända Londoners - har ikväll haft ett moment skulle man väl kunna säga. Den senare delen av kvällen har vi helt enkelt ägnat åt det vackra 90-talet och känt oss fullkomligt nostalgiska i den bästa form.
- Wanna know how?

Ja men självklart genom det enda äkta sättet! Trance, techno, vevning och techno-dans i dess bästa form!! Jag måste säga att jag har inte skrattat såhär oavbrutet på länge, bara bilden av oss tre som röjer loss till 100 % (med låtsas-glowsticks i händerna, Sandaredsdansen, veven, ja hela grejen) i vårt lilla städade vardagsrum till ljudet av "PHAT BASS" med Warp Brothers (lyssna här) är nästan för mycket för att klara av. HELT SJUUUKT ska jag berätta gott folk.

Nu är nästa mål att fixa lite schtekiga glowsticks (dvs självlysande pinnar som man har i vardera handen och vevar som en galning när man är en äkta rave-are) samt eventuellt några neongrön-färgade brallor och stilen är fulländad! Sen är det bara för de grymt coola Boråsarna att ge sig ut i Londons vimmel och veva loss. I can't wait, I'm tellin' ya.

Idag kom vi ju alltså hem till London igen efter en go och händelserik vecka. Vi har träffat en himla massa trevliga folk och såklart även lyckats shoppa en del ->
What's wrong with me? undrar jag ibland men trycker snabbt tillbaka den tanken vid synen på mina vackra plagg. Och jag ska faktiskt spara denna månaden serrni, don't you worry. Det är bara såhär, att är det 75 % rea på Monki, då är inte jag den som bangar.

Alltså lyckades jag föra med mej några goa plagg tillbaka till London, som jag självklart ska visa bildbevis på så snart det går!

Planen för imorgon? Jo nu vill ni säkert veta att hurt-bullarna Alex och Kara ska minsann dra på Yoga imorrn. Eller det har vi tänkt iallafall, det kan ju bli aerobics istället, who knows?
Sen funderar vi på att ta hela huset med till Brick Lane och kolla lite (kolla, inte shoppa) och uppleva känslan av den goa marknaden. Sen blir det nog söndagsmiddag med vår lilla familj, kan eventuellt bli något så exotiskt och otroligt smaskigt som panerad torsk och mos. OOOOOHH, jag är inte den som bangar! (And y'all know it)

GOSH, SNÖ!

Just nu faller det alltså snö! Jösses, detta är inte något jag trodde jag skulle få uppleva på ett väldans tag beroende på diverse byte av hemstad i kombination med dåligt tajmade besök i Sverige samt global warming.
Men ikke skulle det bli som jag trodde, utan här sitter jag nu och kikar ut genom fönstret på flingorna som faller ner. Rättså mäktigt, på något lurigt sätt.

Annars.. sammanfattning av dagen so far:

Snoozningar i morse: Otaliga
Insydda kjolar: 2 st (IMPRESSING!)
Lagade strumpbyxor: 1 st (då båda mina storstår stack ut ur hål där fram)
Crazy dans i pyjamas till radiomusik : Cirka 15 minuter
Snytningar av näsan: Kanske 3 (drastisk minskning jämfört med tidigare dagar)

Alright, och nu ska jag snart åka med mormor och morfar ut till Holgers för att kolla läget. Later on blir det också fika @ stan och så förhoppningsvis ska min syster fixa min utväxt idag (yeeey)

Men frågan man undrar är ju... hur ska jag ta mej ut i snön? Ojoj.

Catch'ya laterzz folks!

Många överraskingar

I torsdags, den 17e Januari så flög minsann den lilla truppen på 3 personer - jag själv, Alexandra samt vår ömma Jocke - hem till Sverige med 12.05 planet.
- Varför då? kan man ju då undra.
Jo, vi åkte nämligen på en 9 dagars semester!

Sen varför man väljer att åka på semester från regniga London till regniga Borås är ju en annan fråga som jag ibland ligger sömnlös över. Haha, nej så allvarligt är det ju inte. Borre är ju ändå Borre och kan inte jämföras med annat (jag vet inte om det är något bra dock) men här har vi ju polers och släkt, så det kändes som en bra idé. Det skulle ju ändå kännts lite väl random att semestra i typ.. Torslanda. Det får bli under en annan period i mitt liv helt enkelt. (HMM)

Grejen som är rolig är ju dock att ingen i min familj visste att jag skulle komma hem, vilket betydde att jag hade chansen att överraska. Vi fick skjuts av vår kära Micke hem från flygplatsen, och sen smög jag in i det tomma huset för att dumpa lite grejor. Jag satt där i min ensamhet och fikade, gömde sedan undan alla spår av mej själv och begav mej ner till de närliggande husen - min moster&familj samt mormor&morfar för att chocka lite.
Därnere blev de väldans glada och jag fick både fika och Mary Poppins (med Amanda) och bullar och sällskap (hos mormor&morfar)

Runt 6-snåret bestämde jag att tiden hade kommit för mig att göra min entré hemma hos min familj. Jag smög helt enkelt in källaringången till mitt rum och ringde sen upp genom interntelefonen. Mamma trodde dock att jag ringde från London, så jag bad henne att kolla upp nåt i mitt rum. Samtidigt hörde jag henne ta sig ner för trapporna till mitt rum, där jag satt på sängen.. såg henne öppna dörren, gå in i rummet, och skrika till!
Det var lite känslosamt där en stund då hon återhämtade sig efter chocken och jag fick förklara att jag faktiskt inte var ett spöke, haha. Sen gick jag upp och visade mig för min kära far och syster.
Väldigt spännande tyckte de (och vem skulle inte ha blivit överlycklig över att få en Karin på oväntat besök, helt ärligt?) och alla var glada, haha!

Så sköj var det serrni, och här sitter jag nu, i Borås.

I lördags var det dags att överraska igen! Jag och Alex begav oss till vår kära vän Rebecka's födelsedagsfest, medan hon var helt ovetandes om att vi skulle komma. Väldigt skoj att se hennes förvånade min (och äta den goda plockmaten!)

Senare på kvällen på Vimmel kom dock en mindre skoj överraskning. Någon mindre trevlig person (jag skulle till och med gå så långt som att kalla den otrevlig) bestämde sig för att min jacka var bättre än dess egna så den personen tog helt enkelt min jacka och lämnade mig i bara klänning. FY för sånt beteende skulle jag vilja säga.
Så whoever it was, return it!
(En svart Everest jacka i strl 34, med halsduk och kofta i ärmarna)

Anyway, nightie people, imorrn ska jag upp kl halv 6 för att passa min kusin.. Good luck, hiho.

SURPRIIIISE!

Ibland så är det roligt att överraska - att chocka människor så de har lite svårt att veta vad de ska ta sig till, bara för att få se deras reaktion, det kan vara helt underbart.
Well, that's all I can say for the moment.

Nu blir det ändå ta på lite schtekig kjol och dra mej in till stan, kanske man ändå skulle gå idag?..

/Kay

Ibland finns det saker som man bara måste göra

Alla har säkert olika tankar om vad som måste göras i var och ens respektive liv, men igår var en sån dag då jag fick en uppenbarelse om vad jag måste göra. Det fanns helt enkelt ingen återvändo.

Dagen började som vanligt med att jag vaknade (kändes som en bra plan) och begav mig sedan till Los Workos med Alexandra, min kära kompanjon. Väl där kämpade jag och jobbade hela långa dagen ända tills klockan 4.15 pm, då jag äntligen slutade. Vid det laget (cirka 2,5 sekund innan jag officiellt slutade jobbet) så hade jag hittat henne. Hon var precis sådär charmig men ändå tuff som jag hade letat efter, och hade de underbaraste färger.

Det var helt enkelt, en toppen-klänning.

Vad ska jag göra åt saken tänkte jag? Jo jag och Allan gick ut från jobbet och ner till affären igen, för att prova våra kära plagg. Där träffade vi Alex mamma som några timmar tidigt hade anlänt från Schweden-land och fick stå ut med vårt provande..
Jag slängde på mej klänningen och kände att "This I like, Jag hänger undan den vettja"
Lysande idé tyckte jag, men tyvärr funkade inte det i och med att vi har inventering på TopShop idag..
SUCK, VAD SKULLE JAG GÖRA? Dessa klänningar tillverkas i samma modell men med massa olika tyger, vilket betyder att denna klänningen kunde försvinna - köpas av någon annan människa - och jag skulle då aldrig mer få skåda den med mina ögon!

Nej, jag gjorde det enda rätta, jag köpte den.
Så blev det. (Och bilder på denna samt min £ 3 kjol publiceras i detta inlägg)

Kvällen fortsatte sedan med att vi drog hem, handlade.. och somnade alla 3 i vår stora säng för en liten powernap. Efter detta lagade JL så god kyckling-gryta med ris och sallad att vi knappt visste vart vi skulle ta vägen, JÖSSES!
Planen för kvällen hade ju vart att jag, Alex och Jocke skulle tatt med Jeanette in till nåt flådigt ställe i stan och steka lite på nån tak-våningsbar. Men sen var vi ju så sena så vi bestämde att uppstrassade som vi var kunde vi lika gärna hänga en stund på vår lokala pub The Goose, vilket vi gjorde. Väldigt trevlig afton med med trevligt sällskap och en massa tjöt.

TODAY är jag ju då ledig (underbart) och jag sitter här och funderar lite lätt över mitt liv. Först blir det en sväng till shoppingcentret - lämna tillbaka lite på Topshop och sådär, och sen ska jag ju försöka köpa nåt som fixar min näsa som numera är som en äcklig snor-kran.
Good luck with that!

Aight people, see ya laterzzz

Ja, det nya livet (och jag skojar inte)

Det är alltså sant. Ryktena som har cirkulerat runt London under en längre tid nu, kan äntligen bekräftas. Jag vet att alla ni därute just nu biter på fingernaglarna och nästan kissar på er av anticipation (översätt själva, jag har inte ordet i huvet nu) så därför ska jag göra plågan kort.
Jag och Alexandra ska.... *trumvirvel*... på riktigt börja Det Nya Livet.

- Hur ska detta då lyckas? kanske ni alla frågar er själva.

Och tro mej, det har vi också. Men läget är helt enkelt såhär: Igår hade Karin en day off, och visst var det en produktiv dag!
Den började lite lätt med en joggingrunda (ja, ni hörde rätt), det vill säga den första träningsrundan för året, och på ett himla tag om jag ska vara ärlig. Efter det blev det en god och proteinrik frukost innehållandes macka med ägg (dock fortfarande innehållande antagligen-lite-för-söt-yoghurt, men med nyttiga flingor)

SEN hände det grejor.. Jag begav mej med raska steg till Virgin Active - ett gym som ligger uppskattningsvis 7 och en halv minut från vår ytterdörr. Hur känns det om inte bra?
Där frågade jag runt lite, fick gå på en rundvandring och kollade lite priset.
De har en grym gymavdelning, en studio där alla deras klasser går (bodycombat, streetdance, bodybalance och lite sånt) och spinningcyklar, roddmaskiner och springband. Dessutom är det faktiskt förvånansvärt vacker utsikt över Wood Green. Who would have guessed, liksom?

Poängen dit jag försöker komma är helt enkelt att Al och jag ska börja träna där. Yes, damer och herrar, jag talar sanning. För £ 49 i månaden (inte billigt, men de flesta andra är såå mycket dyrare) får vi helt enkelt tillgång till hela stället + dessutom en personlig tränare den första gången vi tränar där, som vi kan fixa ett program tillsammans med. How schtek is that? (You don't have to tell me)

Ska jag berätta det allra bästa? De har ett underbart omklädningsrum med varma duschar med bra stråle samt.. bastu. I'm SO not complaning.

Detta var nyheterna gott folk, över och ut./Kay

Alltså

Det enda jag egentligen har att säga idag är väl att jag har haft en sjudundrans dag!
Jag har varit precis sådär trevlig och hjälpsam mot alla som man borde vara varje dag (fast oftast inte orkar) och har fått mycket positiv respons på det.

Fast det underbaraste var nog ändå när.. jag hittade en ruskigt snygg kjol som jag har letat efter ett tag PÅ REA! Och då snackar vi alltså inte vilken rea som helst, utan från £ 120 till.. £ 3!! Händer det ens? Heeeelt lurigt, men jag klagar inte. Med min rabatt blev totalpriset alltså £ 2.25, en siffra jag inte är missnöjd med. Haha, lysande Sickan.
Storleken är dock cirka 3 storlekar för rymlig för min midja, men what the heck. För £ 2.25 (cirka 30-35 svenska kronor, innan 1600 kr) har jag nog råd att sy in min favvo-kjol.

Imorrn är jag ledig och ska utmana mig själv med att inte vara inne i en enda klädaffär. Det ska bli väldigt skönt faktiskt, tänkte istället ägna dagen åt att jogga en sväng, sen kolla upp träning i Wood Green, laga lasagne och vem vet, kanske kika på utsikten över London från Primrose Hill?
Jag är inte den som är den och har alltså alla vägar öppna.

See you out there! Bye hun'.

And you should know that you are life in my veins..

Föregående är en väldigt vacker fras ur en låt från filmen Pretty Woman (ja, det är min älsklings-film, alltså har jag rätt att referera och ni får helst inte kritisera, hoho) som jag ligger och lyssnar på här i mitt och Allans rum. Ännu har bruden inte kommit hem från jobbet, så jag tar mig friheten att köra hela Pretty Woman-nostali-kittet med "King of Wishful Thinking", "No Explanation", "Fallen" samt "It Must Have Been Love" and det känns så gött!

Det senaste känns det som om jag bara jobbat, jobbat och jobbat.. Jag har faktiskt inte jobbat mer än 4 dagar i rad, men det känns ändå som evighet, tsss.
En FRÄCK sak som hände häromdan var dock att vi hade en schtekig gäst inne på jobbet. Guess who?

Jo.. Donatella Versace!

Haha, det bästa är att jag långt ifrån skämtar! Den där plastik-opererade människan som har inspirerat så många vad gäller mode är nere på mitt floor på Topshop och går igenom vår rea innan hon går in till the Style Advisors! Jösses alltså, ibland är man nära att tro man drömmer. Det ruskigt sura med hela historien är att hon gick förbi min kassa MEN JAG SÅG HENNE INTE för jag var upptagen med en kund. Förbaskat.
But she was there, just so you know..

Idag var jag dock så leeeeeedig som en Kara bara kan vara en månda' (AKTA nästan RIMMET!). Vad valde jag då att göra med min lediga dag? HAHA sorgligt nog så var jag tillbaka på Topshop (kändes faktiskt lite deprimerande idag) men detta var faktiskt av en speciell anledning. Vi har nämligen något som heter Uniform nu, vilket betyder att vi får köpa 4 bottoms (skor, kjolar, shorts eller brallor) till 75 % rabatt, vilket är ganska gött.

Jag gjorde alltså lilla shopping-rundan på Toppan idag, och måste säga att jag är ruskigt nöjd med mina inköp. Det blev helt enkelt 2 fräscha kjolar från Boutique (samma modell, olika färg pinsamt nog, haha) och ett par vackra skor. Den fjärde delen är ej bestämd än, beror på om jag hittar nåt passande.
När jag spenderat en rejäl stund på att gå igenom hela Topshop's sortiment och då ville köpa mina kläder, så visade det sig att ICKE SA NICKE kunde jag göra det klockan 2 inte. (Vad tänker jag med, är jag dum i huvet eller? Karin, klockan 2?! Halllåååå eller.) Nej för då hade mina managers bestämt att inte gick det för sej att göra förrän klockan 4. (Dvs. 4-2 = 2 timmar senare. Puh)

Mina kära managers har dock ruskig tur att jag är en sådan medgörlig och underbar människa (!!) så självklart så plågade jag mig igenom en tur på stan under de 2 timmarna.
Med en min av yttersta lidande i mitt ansikte gick jag in på närmaste affär, som råkade vara Urban Outfitters.

Okej, sluta nu, jag njöt som bara den. Väl inne på UO hittade jag en ruskigt cool randig tröja som min syster råkar äga och som jag också provat.. PÅ REA! FÖR ENDAST £ 5! Vad fanns det att göra förutom att köpa den liksom? Sen hittade jag också mina favoritscarf som nu var halva rea-priset på (en blå läckerbit från Cacharel) så jag slog till!

Fyndar-Kara, det är alltså numera mitt nickname på stan. Just so you know.

Nöjd och glad i hågen med mina påsar begav jag mej sen hem till Woodan, handlade lite mat och drog hem till ett tomt hus. Gött med lite FF så att säga!
Jag slängde ihop lite korv stroganoff (helt underbart god blev den) och njöt. Och här ligger jag nu i sängen och väntar på min älskade sängpartner. Ibland är livet ändå bra, haha.

Jag var även på Toni & Guy idag, ska försöka boka in ett billigt hair-modell klipp där nästa vecka, såhär kan man ju minsann inte se ut i längden, va!

Ciaoooo.

Viktigt PS. Jag tror att jag håller på att bli lite lätt galen. Jag är helt enkelt besatt av kläder. Varenda minut då jag inte är på Topshop spenderar jag i princip med att tänka på kläder som de har där, fundera på vad jag vill ha, och skapa outfits i mitt huvud. Nu är jag inte den som är den och klagar, men lite creepy känns det.. Fast jag har ju faktiskt skapat mej en riktigt goo garderob nu så.. jag är nog nöjd med läget ändå.
Aight. DS.

A totally new year.

Och en massa löften och funderingar såklart! Bland dessa finns

• Styra upp träning ordentligt
• Spendera mindre pengar på onödigt (typ.. toapapper? mat?)
  
• Och mer på nödvändigt (dit hör bl.a. kläder, kläder, kläder, modeböcker och skor)
• Börja sjunga i en gospel-kör
• Fundera länge och mycket över livet, dock inte nödvändigtvis komma fram till speciellt mycket
• Äta mer fisk
• Läsa mer böcker
• Snooza mindre (haha, mest för stackars Alex skull)
  
• Vara mer kulturell (eller åtminstone låtsas)
  

Ja, nåt sånt skulle man väl kunna säga. Ha, sen får vi se hur många som faktiskt går att hålla.

Alrightie, vi har haft ett riktigt bra nyårsfirande gott folk måste jag berätta!
Lika spontan som en double cheeseburger på McDonken brukar vara blev iår vårt hejdundrans house-party som slog det mesta i house-party väg! Vi hade gäster från alla världens hörn (eller nja inte riktigt, men iallafall svenskar, syd-afrikaner samt engelmän) och stämningen var lysande. Det började lite lugnt med att Al och jag samarbetade (mest Al) och fixade käk till samlingen. Tortilla-knyten i ugnen samt sallad har nog aldrig varit populärare ska jag berätta gott folk.
Som sagt så var stämningen lysande redan från att den första gästen steg in genom dörren (vår allas Carro) och inte blev det sämre när vi slängde på lite svenska klassiker på vårt högtalar-system. Drömhus "Vill ha dej i mörkret hos mej" och Lisa Nilsson's "Himlen runt hörnet" var några av nostalgi-tripparna som fick alla att bli nära till tårar.
What a FEEELING!

Något som inte var lika roligt var att städa upp i huset dagen efter festen. Så vi bestämde oss mest för att.. inte göra det så mycket. Eller rättade sagt, de andra bestämde, för jag - stackars sate - var ju minsann på jobbet från 10 am till 7 pm på nyårsdagen.
Årets roligaste jobb-dag var det ju eventuellt inte efter såpass lite sömn men som tur var höll de flesta kunderna sig borta från affären också. PUH.

Desta mer underhållande var det att ha besök av 4 angenäma svenskar, nämligen Angelica, Daniel, Oscar och David. De hängde runt i vårt hus och känslan var ju LÄTT go. Det blev en hel del chill och biotittande, samt även shopping (jag och Angie körde en go runda)

Den bästa överraskningen fick vi allt på torsdagen när de hade åkt hem och hela huset var.. storstädat. Det var en.. rättså stor skillnad mot innan (det hade av någon anledning lyckats bli lite lätt grisigt under gästernas visit)

Äh, nu får det nästan vara nog, nu är det ju ändå sova och mysa lite innan nya takter kommer - hela helgen blir jobb. Kämpa Kämpa.

ELLER VÄNTA! Först ska jag allt flasha mina nya inköp serrni.

Aight. (Det ska tillläggas att nästan allt är på rea)
Ett par skitcoola ankelboots från H&M som ser vintage ut, me like.
Samt smycken!
Ett coolt halsband från Made, 2 st vintage-örhängen från Portobello Market (In love with it)
och även en vintage scarf-brosch.

Night then.