Nästan mosad.

Alright. Jag ska nu förtälja er om en händelse som hände för en stycke tid sen, då jag och min kära kompanjon Alexandra var ute på äventyr i den så kallade Tuben.

Det var one of those days då det var rättså mycket folk på tuben, så när en massa folk gick av vid King's Cross blev vi rättså lyckliga och jag slappnade av genom att luta mig mot glasrutan som är jämte sätena. Al das Pal stod då bredvid och vi tänkte väl inte mycket mer på det, förrän vi kom fram till Euston. Där stod vi och pratade som bäst när jag kände något stort komma i vägen för solen och skugga min tillvaro. Jag svängde sakta på huvudet och såg då något som jag skulle identifiera som baksidan av en tröja, några centimeter från mitt ansikte.
MEH JÖSSES tänkte jag chockad och med vidöppna ögon började jag försöka granska människan framför mig. Det var helt enkelt en av de största människorna som antagligen finns på denna jord (oh yes, it's true). Han räckte hela vägen från golvet och ända hela vägen upp till taket, där han faktiskt fick stå med huvudet böjt för att inte slå i taket (!!). Kikade man från sida till sida så tog detta åtminstone några sekunder (med långsamt huvudtempo) för bredden hade han minsann också lyckats väl med.
Där stod jag alltså med denna enorma (men säkert väldigt snälla) människa precis framför mitt ansikte medan baksidan av mitt huvud var tryckt mot glasrutan och började få lite lätt panik.

Inte blev ju saken bättre av att tåget sakta började röra sig och mannen alltså började svaja så att avståndet mellan hans något obehagligt varma rygg och min näsa periodvis ändrades så att det i vissa instanter var mindre än vad som torde vara lämpligt. Vid sidan av mig stod också Alex och skrattade så att hon nästan kissa på mig, så jag greps av grupptrycket och stod och fnissade samtidigt som jag var lite lätt.
Situationen löste sig dock efter 2 stationer då vi hyfsat smidigt lyckades trycka oss ut på Oxford Circus Tube station. PUH.

Nu har vi plötsligt fått 3 stycken tvätt-äkta Boråsare i vårt vardagsrum. Hoppsan. Ogge, Tillsten och Bendzo är här, trevligt värre.
Och imorrn är det.. nyårsafton! COOOL, see ya later.

Att flyga hem från hem?

Jag misstänker att någon står precis utanför fönstret där jag sitter och helt enkelt pinkar det mest intensiva kisset jag någonsin vart med om på rutan. Hmm.

Äsch, det är ju bara äckel-regnet som imponerande nog precis lyckas pricka in det ljudet. ÖSREGN är väl inget man vill komma hem till, men varför ska man få som man vill? Varför ska människor svälta i världen? Varför heter inte alla Eva? Varför finns det hål i vissa ostar och inte i andra?

Ja, det är många frågor som cirkulerar i huvudet i precis detta nu ska ni veta gott folk.

Idag anlände jag alltså från det förlovade landet Sverige. För att kunna analysera mina upplevelser lite närmare använder jag mig av ett enkelt och smidigt formulär.
Kändes det gött att åka? Check.
Kändes det lite sorgset? Check.
Kände du dig splittrad? Check.

Diagnosen blir nog ändå två-hem-samheten, precis som jag misstänkt en längre period. Den består då i att jag känner mej hemma (sådär ordentligt) på två platser i världen och längtar något till den enda då jag är vid den andra. Lite coolt sådär kanske.

Hemma var ruskigt trevligt; ett underbart julsmyckat hus med en massa bakat och god mat (som man fick äta av), en nästan-klädd gran (eller tja, den låg ännu i plast-form i en låda i källaren, men känslan fanns där), en trevlig familj 95 % av tiden, och så självklart julklappar samt en halv-galen tomte.
Årets roligaste var nog ändå när tomten började jaga mormor lite på skoj, som blev alldeles till sig och var tvungen att gömma sig bakom morfar under en fnitterattack. Tihi.

Nu ska jag minsann sussa, jobbar early imorgon och sen är jag.. LEEEEDIIIIG tills måndag. Livet är gött ändå grabbar.

En sak glömde jag nog nämna; de flesta kunder kör ju fortfarande ja-jag-plockar-upp-en-sko-och-släpper/kastar-den-i-andra-sidan-av-varuhuset-metoden men under dessa rea-tider så kommer de riktiga vildarna fram i dem! Jag är lycklig över att jag inte jobbade annandagen då jag hört rykten om klädhögar vart man än gick samt människor som slet av armar och ben på skyltdockor för att få kläderna.

Ehhmm.. shopping ger glädje?

Peace out.

Lite kändisfeber

Många dagar i livet känner man att kändis-hysterin är bara för mycket. Varenda tidning ska skriva om den minsta revan i kändisarnas strumpbyxor, grönsaken (haha, typ en hel morot) de hade mellan tänderna eller hur det luktade då de varit på toan.
Meh hallå, get a grip! känner jag lite då och då.

Och sen, andra dagar, så står man ungefär 0.5 meter ifrån hon som spelade Aurelia i LoveActually (I'm a BIG fan of that movie. Och hon är till vänster i bilden), FO servar John Cleese och Mick Jagger i sin video-butik, och min polare Magdalena stod jämte Victoria Beckham, Gwen Stefani och skakar hand med Mr Al Fayed på Harrods. (Och jag drömmer inget av detta)

FATTA GREJEN?! SHIT MAJ-BRITT, ALL OF THIS IS SO NOT HAPPENIN'?!

Känner man ju då, de där andra dagarna.

Och då inser man, och erkänner för sig själv att man är ju ett kändis-freak, och är alltså nästan lika äcklig som de där människorna som hänger utanför hotell för att få en glimpse av sin idol, stirrar intensivt på dem när går förbi i en butik/på stan samt använder sina långa fingrar att peka och även viska, och helt enkelt är allmänt irriterande och patetiska.
But hey, I'm one of them, so let's not be so harsh.

Och nu är det ynka timmar kvar till Sverige. Hur det känns? Tja, det är ruskigt underbart att tänka på all mat som man inte behöver laga (eller faktiskt betala) själv och sen så ska det ju bli helt väldans trevligt att träffa sin familj och alla man känner! (Märk rangordningen)

Imorgon är det slutspurten i julklappshandlingen - etapperna blir nog Topshop, Carnaby Street samt Notting Hill, Camden eller Brick Lane. We'll see what happens helt enkelt.
Och nu blir det nog en liten skvätt Grotesco på svt.se innan sömnen tar vid (ruskigt go komediserie).

See ya.
PS. Vart ni ska på juldagen? Swingelingan såklart, Allan och jag är ju där. DS.

5,4,3,2,1..

Ja, gudars skymning alltså, nu är det ju enbart 5 futtiga dagar tills mina numera matta ögon skall få se Sveriges ljus igen. Haha, fullt så allvarligt är det väl inte, men nog börjar saknar-genen kännas av, speciellt då snö-genen. Frågan vi alla ställer oss är ju dock:
Kommer det att vara snö i Sverige då Karin anländer?
Som i varje års julkalender hoppas vi ju på miraklet i den sista luckan - att Den Äkta Tomten ska visa sig, att Kapernaums stjärna ska stiga till himlen eller att snön ska falla - men frågan är om mirakel kan sträcka sig ända ifrån SVT:s tv-hus borta i Göteborg till lilla Borre?

Hoppet är det sista som överger människan sägs det ju, och i min egen lilla biosalong (inne i huvet, nej jag är inte totally crazy) så faller minsann snön vackert på julafton medan Tomten kämpar sig upp för gatan till vårt hus (och halkar några gånger på vägen, enbart för att få in humor-aspekten)
So I say; let it be.

Aight, idag har jag minsann jobbar ett tidigt skift med min kära kompanjon Alle das Balle™, som vi lite skämtsamt kan kalla henne (namnet är ännu ej patenterat), och efter det begav vi oss på ÄVENTYR! Närmare bestämt till så exotiska platser som H&M, Tub-stationen samt Turnpike Lane.
Dagens roligaste var ändå när Alex jacka fastnade i tunnelbane-dörren HAHA! Det kan låta lite drastiskt för utomstående men det roliga var att bara ett nuttehörn av jackan fastnade, så dörren gick ändå igen. Både jag och Alex tittade på det stackars hörnet som var klämt och Al sa matt "Men nej.." medan tåget började rulla.
Haha, sen började hon dra och dra oc.. ajjemän där kom hörnet. Ingen skada skedd men fortfarande så ruskigt komisk situation. Livet är allt bra gött.

Okej, nu blir det lite mer Christmas wrapping att göra och så antagligen lite Julkalender, samt pannkakor (visserligen köpta på Sainsbury's, men de är nyttiga iallafall)

How'dy people, see ya in Sweden!

Mardrömmen

Att vakna en morgon, i lätt panik, för att det känns som om man inte kan andas. Sakta men säkert sätta sig upp i sängen och inse att det faktiskt inte går att få in luft i kroppen. Då börjar paniken flöda på riktigt.
Under loppet av endast få sekunder hinner så många tankar passera genom hjärnan; varför detta skulle hända just nu, hur lycklig man ändå har varit och hur mycket underbart man ändå fått uppleva, att man trots allt är tacksam över det som varit.

Och så plötsligt inser man att man faktiskt kan andas, genom att öppna munnen. För den enda anledningen till att man inte kan andas är för att sådana enorma mängder snor (så att det knappt skulle rymmas i en inomhuspool 4x10 m, och alltså än mindre i näsan) har bildats och alltså täpper till luftvägen genom näsborrarna.
Fräscht.

Jaja, ingen större skada med Karin alltså, förutom en grym snuva, en rethosta och en allmänt fjantig röst (en sån som man skrattar åt om man hör på telefon)

Igår hade vi det mysigaste lucia-baket hemma hos oss med Alex, jag, Carro, Malin, Angelika, Magdalena och Jack. Bara bara trevligt var det, och vi lyckades åstadkomma både lussekatter och pepparkakor - i diverse egendomliga och oidentifierbara former.
Klockrenast var nog ändå när Jack's pepparkaksgubbe's ben gick av. Istället för att laga benet med lite deg använde han då degen till att göra en walkin stick till honom. Schyrrans!

Aight. Nu ska jag och Alex minsann kolla på Grey's Anatomy och ha det allmänt mysigt (hosta lite och diverse)
Tack och hej, leverpastej (har vi hemma i vår kyl)

Karins Egna Dag och Abercrombie

Idag var min alldeles egna, lediga dag. Shit Maj-britt var den första tanken som slog mig när min kära mobil-väckarklocka slog en pling klockan 8.50 am, och genast tog jag det djärva beslutet att sätta om den. Ett antal gånger.
Hursomhelst, så lyckades jag till slut, efter långa överväganden, krypa upp ur den varma bädden och bege mej mot köksdelen. Där snodde jag snabbt och lätt någon annans yoghurt i brist på egen (the survival of the fittest är det som gäller) och kände oroande nog det dåliga samvetets tydliga frånvaro. Jag lyckades trycka fram en gnutta samvete, men lyckades snarast berättiga min handling med att jag röjt upp i hela köket samt att jag skulle köpa tillbaka yoghurten senare på dagen. Puh.

Alrighty. Såhär gick i runda slängar min morgon till:

1. Käka yoghurt och flingor.
   
2. Fundera över livet samt Facebook-a en kort stund.
   
3. Slå upp receptet på Kladdkaka på Arla.se och snabbt och lätt slänga ihop en dubbel-sats!
4. Slänga in kakan i ugnen på 20 minuter gräddning.
5. Spring in i duschen.
6. Hoppa ut ur duschen i handduk och dra ut kakan efter 19,5 minut.
7. Upptäcka, något deprimerad, att kladdkakan inte alls blev kladdig utan mest... kaka.
8. Smaka en bit och ändå vara nöjd över prestationen.
9. Nästan sätta (kladd)kakan i halsen då jag chockad upptäcker att FO samt Larsson är uppe ur sängen innan klockan 2 pm.
   
10. Dra iväg till staden.

Aight.
Jag har nämligen varit på äventyr idag. Ohhhhye. Första stoppet på resan: Topshop, Oxford Circus (förvånande nog) där jag skulle lämna tillbaka ett antal items som jag inte var sådär superduper nöjd med. Hejade en sväng på Allan i Brallan samt diverse andra random people som jag numera refer to som "mina co-workers" (Oh ja, jag har kommit upp mej i branschen)

Haha, anyway. Jag begav mig sedan till Abercrombie och Fitch för att försöka få en såndär intervju för att kanske kunna bli en in-store model*.
*In-store model = helt enkelt samma sak som en sales assistant, men på Abercrombie kallar dom inte det så, för dom ska vara lite speciella. Fine, säger jag.

Jag fick en intervju, och var där tillsammans med 2 andra människor. Det gäller helt enkelt ett jobb på Abercrombie and Fitch i deras stora coola butik vid Regent Street, lite schtekigt så. Vi fick svara på några frågor, vilket väl funkade rättså bra. I vissa fall känner man sig dock lite smått retarded, som när han frågade
- How would other people describe you? (Och när den engelska tjej drog till med "witty" och liknande så lyckades jag med nåt i stilen av)
- Ehh.. happy? (Riktigt så illa var det nog inte, då det är ett ban-at IB-ord)

Men andra gånger kändes det bättre. Exempel på detta kan vi se då den franske grabben Fab skulle svara på en fråga om diversity och han började svamla om items och en massa lurigt som jag inte alls förstod.
När jag fick frågan kom det, som en blixt från klar himmel, ett ruskigt fiffigt svar innehållande ord som "variation", "different tasks at the workplace", "motivation among the workers", "diversity in people aswell", "acceptance", "personal development". Vart allt kom ifrån vet jag knappt, men bra kändes det. Let's kör på that, people.

Så, om jag är av intresse och om intervjun gick bra kommer A&F höra av sig inom 2 veckor, annars inte. Hursomhelst var det skoj att testa! (Bra förlorare vill man ju vara)
Ett litet besök på Hamley's - den underbara leksaksaffären - fick det också bli innan jag gick hem. Inne i myllret glömde jag totalt bort att titta på julklappar till min lilla kusin utan blev själv alldeles betagen av de enorma nallebjörnarna och magi-lådorna, men hejdade mig efter en stund då min något begränsade budget gnager i bakhuvet.

Ikväll har jag minsann lyssnat på ännu fler julcarols medan jag lagade kyckling-gryta med ris och grönsaker till mej själv samt min kära fru Alexandra. Lycklig som få blev hon när hon fick käk och kaka à la Kara (vem skulle inte blivit det, höhö)

NEWS! Är att imorgon är det minsann lussebak hemma på Gladstone Avenue så att det bara smäller om det! Förväntad VIP-gästlista är:
Jag
Alex
Malin
Carro
Angelika
Jack
Magdalena

How nice isnt' that?! Gosh alltså. Nightie nightie lovely people.

PS. Jag åker hem till Sverige snart. DS.
PS2. Det sker på den 23e December. DS2.
PS3. Det är om 10 dagar. GOSH! DS3.

Sjuklingen?

Host host. Eller nej, mest uscha-buscha ont i halsen. Fy och blä.

Ajjemän, sanningen är precis såhär: Karin tror att hon kanske är på väg att catch a cold. Självklart försöker jag intensivt och effektivt bekämpa denna genom att satsa på min sömn (fast varför är jag fortfarande uppe?), dricka varmt (typiskt att varma chokladen var slut i cafeterian) och äta C-vitamin. Jo, clementiner och apelsiner samt apelsin-juice lyckas jag iallafall med.

En rättså sorlig sak är att das Harem-pants som jag köpte från Topshop är minsann dissade, då varken storlek 8 eller 10 satt bra. SURT.
Men desto goare är det ju att jag fick tag på gubb-brallorna här bredvid, som med snoddar vid benen får det perfekta gubb-stuket. Vad kan jag säga? I'm an old man.

Förutom den luriga förkylningen (som kombinerat med lätt huvudvärk samt magont inte har suttit fint idag) så känns livet hyfsat soft. Dock är jag ruskig-ruskigt sugen på det här med att styra upp träningen i mitt liv. Alex har upptäckt ett gym som ligger här near-by, och där känner jag ju mig sugen att hänga. Definitivt en prioritering, ohyes.
En annan viktig prioritering är JULBAK! Detta ska definitivt styras upp, fastän jag redan har smyg-börjat med lussekatterna. Planerna ligger i detta nu på en Pepparkakshus-challenge, där alla får göra sitt eget pepparkakshus och detta sedan bedöms av opartiska domare (haha, det sista kan bli lurigt).

Annars så? Jo, Johan das Larsson skall faktiskt flytta hem till good ol' Borre, mes dames et monsieurs. Ajjemän, lite lurigt känns det allt, men det ska nog ordna sig ska vi se. En ersättare ska vi nog kunna ordna, och tills det så får vi helt enkelt lite mer plats. Men.. we'll miss you Larssa, you know it.

Okej, sist men inte minst ska jag berätta att jag har hittat ett par väldans goa skor som jag funderar lite lätt på att köpa på Topshop. De är de underbara Gamine-trend skorna i offwhite med laces. Fresh.
Jahopp. Nightie then.

Julkänsla in da house

Idag har vi ungefär officiellt släppt in julen på numme 128A and it does feel good! Al Ma Wonderful Pal hade idag städat upp en del hemma och även satt upp 2 st julstjärnor i vårt och Jockes rum. Och ikväll så har jag minsann bakat.. lussekatter!

Dagen började helt enkelt med att jag vaknade vid klockan 9.50 am av min ömma ringsignal, för att självklart snooza lite lätt. Dock råkade min luriga hand (fy!) stänga av snooze-funktionen vilket resulterade i att jag däckade igen och inte vaknade upp förrän klockan 11.45 am. Men det var ruskigt underbart att få sova ut, for once.
Jag och min kära hus-polare Alexander a.k.a FO hade minsann uppdrag att fixa idag. Vi skulle ta oss till det stora Topshopet och shoppa upp min 30 % voucher, mest åt FO. What a mission!

Vi drog oss in mot stadet (jag i min nya stekiga Ann-Sofie Back klänning) och påbörjade äventyret. Jag hämtade lite frescha grejor på tjej-avdelningen men snart begav vi oss mot Topman där jag fick agera stylist åt FO. Ruskigt ruskigt fina grejor hittade vi minsann, en massa underbara cardigans och tröjor och allmänt skitsnygga skor.
Sorligt nog (jag grät nästan en skvätt) så var den minsta storleken på skor för killar storlek 40 medan jag är en 39a. RACKARNS! För de skorna var verkligen underbart vackra.
Mina dröm-skor finns dock i min storlek. Jag hittade dom en vacker vårdag (det var det inte, men vi låtsas, så blir idyllen fullständig) på en butik i Carnaby Street, det är ju minsann ett par vackra Swear-skor i tjejstorlek. Heeeelt sjukt coola, så dom är på min önskelista.

All right, lika bra att köra lite önskelista:

• Swear-skorna
• Hembakat bröd
• Ett eget bibliotek fyllt med Borders-böcker (den underbaraste bok-handeln!)
• Dans-klasser
• En tv till vårt hus
  
• Konservöppnare
• En supervälbetalt jobb (Don't get me wrong - jag älskar Topshop men det vore ju gött med ännu mer cash-flow)
  

Alrighty, det var nog ungefär allt jag kände för nu.. VÄNTA. Lasagne också, men det ska jag nog fixa snart.

Iallafall, efter vårt enorma stor-köp (lugn, jag shoppade inte en massa utan bara ett par brallor samt en cardigan från Topman - medan jag ska lämna tillbaka 2 andra saker) så begav jag och min kära kompanjon oss till Scandinavian Kitchen, en skandinavisk butik för att inhandla lite jäst och saffran till bakäventyret. YEEY!

So it's been a good day. Och just nu kikar vi lite Las Vegas efter att ha sett ett avsnitt av Varan-tv och allt känns ruskigt bra.

Peace peace out.

Ps. Jocke är inte super-pepp på sitt jobb, han är helt enkelt en slacker. Haha, men vi försöker peppa upp honom. Ds.

En in-store model?

Justeja, jag glömde säga att i söndags när vi var inne på Abercrombie and Fitch så kom en tjej fram till mej och frågade om jag var intresserad av att bli en in-store model där (Ja, det är nästan precis som det låter, haha. En person som står i affären inklädd deras kläder och viker lite tröjor här och var)
Och varför inte tänkte jag? Cash-flow är ju alltid något positivt, och om killarna på Abercrombie and Fitch får betalt för att stå i bar överkropp i ingången så borde jag klara att stå i deras snygga kläder en hel dag med tanken på betalning.
Jeg er ikke svår, JIYAAA.

Gonatt då.

Das farliga nightshift & frulle på McDo

Ja, inatt jobbade jag för första gången i mitt liv ett nattshift, och hade alltså i morse vid circus klockan 7.35 am då jag somnade, varit vaken i 22,5 timmar i sträck. Världsrekord nästa! Och antagligen världsrekord i att ha störst säckar (märk väl, säckar, ej påsar) under ögonen på tuben också.
Haha, för att göra mig själv ännu flötigare så hade jag även en Bacon, Egg and Cheese Muffin från McDonken i handen som jag ivrigt glufsade i mig för att inte somna och vakna upp i Cockfosterns nånstans i tjotahejti. Planen fungerade självklart brilliant.

Nattens hårda arbete som vi som hade ett nightshift på Topshop Shoes fick göra var helt enkelt att rensa igenom hela stockroomet (Ja, jag menar hela som i alla 100 000 skolådor och par vi har därinne. Möjligtvis en överdrift men bilden blir klarare så)
Vi kollade igenom alla lådor så att det fanns 2 skor i varje (helst samma storlek, färg men olika fötter, också). Därefter matchade vi alla skor ute på golvet med boxarna där det fanns bara 1 sko och skulle efter det försöka matcha ihop udda skor med varandra.

PUUUUH. Natten började lite riskabelt då jag inom den första timmen hade lyckats nita mig själv i ögat med en penna samt nästan träffa mig själv i huvet med 2 stycken skoboxar. Well done! När vi kom framåt småtimmarna så började mina kära arbetskamrater samt jag själv bli en gnutta trötta och vissa spårade ur lite lätt. Alla tomma skokartonger las i mitten av rummet för att slängas och då kom en av tjejerna på snilleblixten att hon skulle go wild n' crazy och hoppa på alla kartongerna så dom gick sönder.
- Nämen Jöstaness, det var ju lite lustigt, tänkte jag väl i ungefär 1/3 sekund innan jag för mig själv ändrade min tankegång till det sofistikerade "retard" och blev något irriterad då vi, genom hennes snilleblixt skulle få gå hem och sova senare. NOT nice. Tack och lov så slutade dock lekstugan inom kort och Flötet Karin fick bege sig till McDo.

En minst sagt omtumlande natt! Fatta känslan när man kommer på att klockan är 4 på natten och man sitter och sorterar skor i ett enormt och nästan tomt varuhus, haha.

Många trevliga saker har allt hänt i helgen. Först och främst så kom ju Alex mamma på besök i fredags (och lämnades oss tyvärr idag) vilket resulterade i ett rent hem (WOW!), en massa god mat och ikväll då, en saknad. Lite sorgligt, men ändå ruskigt trevligt var det.
Al My Pal, JL Da Motha och Kara Ma Hara begav sig iallafall i söndags ut på ett stort shopping-uppdrag:
Vi skulle utnyttja så mycket av vår 30 % off-coupon (på Topshop-kläder) som vi överhuvudtaget kunde. OH YE, these girls know how to spend money kan jag bara säga! Jag är helt oerhört nöjd med mina inköp, and here's what I got:










Rosa Ann-Sofia Back klänning
Offwhite Ann-Sofie Back linne
Offwhite blus med svarta prickar
Brun-ish byxor i harem-modell
Svart sneakers
Senapsgula tights
Ruskigt cool vintage-scarf i senapsgult, grönt och så
2 par örhängen från Freedom

OH YE, it does feel good! Imorgon är minsann Topshops årliga Christmas Party med lots and lots and lots av folk som jobbar på Topshop, så det kan nog bli en trevlig tillställning, wihooo.

Lägenheten är öde förutom tvättmaskinen i köket som låter som om den ska explodera vilken sekund som helst. Bäst att jag dra mig tillbaka.
NIGHTIE.

My secret spot.

Mitt alldeles lilla favoritställe på Topshop har faktiskt ingenting med skor, kläder eller något annat av mina favoritsaker att göra. Nej Ikke Ikke, fastän det är lätt att tro.
Det lätt komiska är att stället där jag trivs bäst inne på är inte alls omgiven av de vackraste vintage-stövlarna eller insmugen mellan klänningarna, utan faktiskt inne på toan. Yes, it's true. Saken är nämligen den att på SB2 (våningen längst ner, där jag jobbar) så har vi ett par staff-toilets, och dit är det så att jag går ibland.

Nu vet jag att diverse läsare kanske får bilder och idéer om att jag gillar att sitta därinne, trycka och framföra number 2, men det är inget alls sånt. Charmen med denna lilla toalett ligger på en helt annan nivå. Det ärfå bås, och musiken där inne är såpass hög att man diggar med. Det är det som är det goa, men sitter där på sitsen och funderar över livet och lyssnar på riktigt grym musik. Das filosoferande stunden på dan, helt enkelt. På den lilla toan.
(Karins Smultronställen i London finns nu även ute på DVD)

Aight. Läget är såhär:

• Igår var det payday, det vill säga, we've got the cashflow.
• Al's mamma är här och huset har mirakulöst och underbart nog blivit.. rent. Fatta grejen! PLUS jag har ätit ris för första gången i mitt liv. (Eller nej nu överdrev jag) Första gången på 2 månader.
  
• Min dejt gick bara finfinfint (han är go och trevlig och kompis med mina kompisar and all is good man)
• SlagsMålsKlubben spelar 3 ggr (!!) i London nästa vecka. Jag har ingen aning om vart, hur eller när än, men jag är ruskigt sugen på att gå. YEEEY!
• Just nu har jag en voucher i min hand med 30 % rabatt på Topshop under nästa vecka. Förstår ni min lycka? Let's go wild n' crazy är mottot. Min garderob ska få sig en upprustning.
  

Jag är helt äckel-päckel-trött plus att jag ska jobba nattskift imorrn (YEY, double pay!) men det ska nog lösa sig. Koffein-tabletter kanske gör tricket?

Ha't gött FOLKS! Pisk och dask och jag har en rolig jobbarkompis som heter Elliott. Cool.