TopShop-jobb gånger två

Ja precis, jag fick jobb på TopShop jag med, JIHAA! The assessment idag var allt lite läskig. Vi var bara 6 st och blev informerade om att dom idag sökte folk till TopShop shoes (en helt underbar del av varuhuset). De sökte starka individer, då jobbet är ett krävande med många kunder, och man måste kunna klara av pressen medan man samtidigt är trevlig mor kunden, såklart.
Ehh.. GULP.
Sen visade det sig att de andra 5 alla var engelskmän och jag var den enda som inte var native speaker. Och att flera av de andra fick Fashion & Design program/hade gått på nån flashig skola.
Ouch, kände jag. This is a real challenge.
Sen hade vi lite gruppövningar, där man skulle lösa lite uppgifter och yadayada. Finally, efter lång betänketid, hämtade de två ledarna oss för gruppintervjuer.
Katy hette min intervjuare och det kändes som om jag satt och promotade mig själv som en väldigt sliskig person (vilket jag inte ser mig själv som).

Till slut så fick jag iallfall jobbet! HUR gött som helst, hon var ruskigt trevlig och sa att hon hade blivit imponerad av mej (göttgött) så nu har vi en deal, Katy och jag, så att säga. Torsdag 4th är det induction dag och fredag 5th ska jag minsann ha mitt första skift. ÖYÖY!

Yesterday så drog Allan och Karan in på mission att hitta en Abercrombie and Fitch-butik. Allt för länge hade vi fått hålla oss, nu var det baskemej dags. Vi visade upp ännu ett fräckt London-drag:
Att trycka sig in på tunnelbanevagnen fastän det egentligen inte finns någon plats kvar alls, och slå och luta sig mot alla andras svettiga kroppar några stationer. Jättemysigt var det, squeeze real tight!
Och helt plötsligt såg vi också ungefär den längsta kvinnan jag nånsin sett. Stek ändå, London is the shit.

Abercrombie butiken var lurig. Jättehög musik (don't like) och lite skum belysning (don't like) samt en kille med en väldigt vältränad bar överkropp i ingången (do like, indeed). Sen var vi tvungna att snegla in på TopShop också.
The purchases:

En go stickad tröja från Abercrombie.
Ett par ljuvliga lila high-heeled skor från TopShop.
Och även ett par stumpbyxor (likadana som de andra fast helvita, pinsamt nog)

Ibland får man också skoja till det lite, även på TopShop. För vi gillar solglasögon.


Igår kväll åkte vi in till Russel Square för att träffa Parkis & co (svenska vänner från Borås som går bartender-kurs). Vi hoppade av tuben och letade oss neråt till en park, som vi skulle gå rakt igenom och sen gå höger. Där stod vi och letade som galningar utan att hitta nån förbaskad ingång till parken. Och inte kunde man gå till höger om den heller! Ljugpottor.
Men självklart så fanns det ju en likadan park åt andra hållet också (jobbiga London) och vi hade gått helt fel. But we found our way!

Riktigt trevlig softar-kväll ute måste jag säga. Och trevliga svenskar, alltid skönt att höra lite svenska omkring sig, haha. En klassiker var ju pudel-rockar värmlänningen som hade sett alla avsnitt av Hajk. Go pajk det där. Annars var det ju lite skoj att vara ute med ett soon-to-be-bartenders-gäng. Varenda drink som beställdes blev kontrollerad och betygsatt ("alldeles för röd, den ska vara rosaröd", "men alltså, han använde färdigpressad lime, vad tänker han med?") och där satt Alex och jag och försökte smälta in, haha.
OBSERVERA: Bilderna är mycket arrangerade.



En aning komiskt var det när vi skulle hem inatt. Vi skulle ta nattbussen från Trafalgar Square, men hur lätt är det att veta vart det ligger? Vi tog en buss mot Piccadilly/Trafalgar och så kände Alex att..
NU! måste vi nog vara framme (med järnkoll), så vi gick av.
Och var definitivt inte vid Piccadilly iallafall.
HAHA, men sen så kom det minsann en passande buss till Trafalgar. Vi hittade till och med vår nattbuss, men jösses vad vi lubbade till den.

You know what the best part is? Att bussen stannar precis utanför vårt hus, haha.

Frukt och air-hockey kväll in the flat.

Detta är det deliciösa (haha, påhittat ord à la Kara I guess) fruktfat som vi käkade igår kväll, efter att Alex hade lagat en grym köttfärssås (jag lovar, hon gjorde det verkligen). Vi satt och käkade maten i all vår ensamhet i lägenheten samtidigt som vi lyssnade på grym gospel musik och drömde om vår framtid i en gospel-kör, där vi ska göra succé. Så vi satt och diggade med med hela kroppen och sjöng, när plötsligt Derren kommer in med.. en kvinnlig vän. Spännande, kände vi. Crazy room-mates han måste tro han har, stackarn!

Igår var vi ute på äventyr. Först var vi på Riverbank Park Plaza, hotellet där vi trodde att vi skulle få jobb när vi först kom till London. Vi träffade Steve Mouser, en ruskigt trevlig, lång, smal prick som påminde lite lätt om Bowler Hat Guy i Meet the Robinsons (see bild). Fast utan en elak hatt-vän då, och han hade heller inga elaka drag.
Där fick jag erbjudande om jobb på frukostbuffén, d.v.s jobbtiden kl 06-12, 6 dagar i veckan. Alex fick erbjudande om jobb i Chino Latino, med arbetstider 16-00 ungefär, 5 dagar i veckan.
HMM, kände vi, kanske är meningen att vi ska träffa varann nåt på fritiden också? Och sen vet väl alla ungefär hur morgonpigg jag är på en skala (vi säger 1-27, där 1 är väldigt och 27 är inget alls, haha .... en 1a)
Okej, let's get serious. Ni har förstått det rätt: jag väntar på att jag ska få jobb på TopShop imorrn, så jag får ett kanske 9-18 jobb. Det passar min personlighet bättre, så att säga. Höhö.

Vi kikade ännu en lägenhet igår också, i East Acton, vilket är i zon 2 och i västra London. På tunnelbanan gjorde Alex och jag en revolutionerade upptäckt: det är inte okej att ha fotlång kappa, förutom om man är vampyr-dödare (Blade) eller superhjälte(Batman).
Jag menar, vem smickrar det förutom dessa? Certainly not den indiska flickan med en enorm kappa. Det var.. inte ok.
Anyhow, området där lägenheten låg var riktigt fint och lägenheten var GO! 2 stora dubbla sovrum, en toa, ett jättefint kök och ett stort vardagsrum som hade både tv-grupp och matsalsbord i det. OH YE! Så vi försöker få den, vi får se hur det går!

Det regnade som bara den igår och vart var mitt parra? Självklart hemma. Så vi hade GÅTT hela vägen till lägenheten i East Acton, och sen gått en lång bit för att ta oss till the estate agency. HAHA, man kanske kan säga (med en underdrift) att jag såg ut som en dränkt katt. Och inte söt dränkt katt, utan mer den sorten som stryker sig mot ens ben, man kollar ner och upptäcker att
- EUUUUH en äcklig katt!
Och puttar undan den med benet.

Efter regn-perioden blev det helt enkelt en sväng in på TopShop, we couldn't resist it. Jag blev kär i allt! Det är inte lätt alltså. Men jag lyckades hålla mig till att endast köpa 2 ting.
Ett par svarta jeans som är snyggt höga i midjan (Gött, folk får illusionen av att jag har längre ben. Fast alltså.. det är inte det att mina ben är korta.)
Ett par grå-ish mönstrade strumpbyxor.

Sen hittade jag också den vackraste klänningen! Som självklart bara var utställning och inte säljs. Jag får väl börja sy, I guess. --->

Sen träffade vi Alexandras pappa igår också! Helt plötsligt i tunnelbanan så sa Alex:
- Kolla!
Och jag kollade, och there he was, Linus i egen hög person! På tunnelbanestationen vid Baker Street.
Fast riktigt han var det nog inte ändå.. Coolt var det dock.

Nu ska vi minsann åka in till stan och kolla skor. Och Abercrombie och Fitch och lite sånt, man måste ju explore London lite.



Favoriten nedan är ju LÄTT Holborn-bilden. Jag och mina två indian mates, haha.

Alex + TopShop = sant!

Detta är Alex och mina maskotar --> SvampBob FyrKant (Al's) och hans polare Patrick (Kay's), som myser i fönstret. Det är som miniversioner av oss två! (Fast jag är inte så tjock jämfört med Alex i verkligheten. Lovar.)

Alex fick TopShop-jobbet idag! Efter gruppintervjun fick dom en kort enskild intervju och sen var tydligen saken biff. GÖTTA, hoppas nu att jag har samma tur på söndag (då jag ska på samma sak)
Lönen är inte WOW men helt okej ändå, och man får ju ändå jobba på TopShop (which is veeery nice) och 25 % rabatt på deras kläder och en del hel andra affärer as well.
We can do with that ;D Jag menar, hellre jobba där man trivs och få lite mindre betalt (plus bonusar, hehe)

Medan Al var på intervjun så lyckades jag ta mig in til Oxford Circus och hänga på H&M under tiden.
Jag blev heelt salig! Deras mer 'dressed-up' collection är helt fantastiskt snygg, och jag hade ungefär halva butiken med in för att prova.
TROTS att jag än inte har ett jobb (Alltså ingen inkomst än, bara utgifter. Och utgifter. Och utgifter..) så var jag jättetvungen att shoppa lite.
Resultatet kan beskådas nedan.

En tshirt klänning med tufft mönster gästdesignat av Cassandra Rhodin.
Ett helt vanligt (men riktigt gött) vitt linne.
Ett par grymt coola papebag-waist brallor, uppseendeväckande, men jag gillar dem.

Nu har vi tänkt om lite här i storstaden, och istället för radhus kollar vi nu mer på lägenheter/hus med 2 dubbelrum så vi kan bo lite billigare. Ikväll var vi och kollade på ett uppe i Finsbury Park. Vi blev hämtade vid tunnelbane stationen av agenten som skulle visa oss huset, och så började den lilla bilfärden. Han frågade vart vi kom från:
- We're from Sweden.
- Oh, so you're Swedish?
Och så fortsatte han med att fråga om vi det var kallt där, om vi hade mycket snö och lite allmänt. Sen plötsligt kommer:
- So how many inhabitants do you have in Switzerland? Do you know that?
(Alex) - ....
(Karin) - ....
...
Otroligt pinsam tystnad tills Alex svarar, något ansträngt:
- Ehh,.. I don't know.
Och så bytte vi ämne. HAHA! Killen hade koll.

Lägenheten var faktiskt väldigt fin, fräscht inredd och allt var nytt, men problemet var sovrummet. Planlösningen var inte vidare genomtänkt, så man fick knappt in något förutom en säng i de båda dubbelrummet. Riktigt trist med tanke på att resten var fräscht, och värden var schysst (men utan geografikunskaper, stackarn).

Nu blir det läsa lite mer "Fashion Babylon" --> go bok faktiskt, och sen däcka.
11 am tomorrow ska vi faktiskt på en intervju på Riverbank Park Plaza Hotel, sen får vi se. Laterz.

Okej, so this is where we live.

Idag var det otroligt mysigt att ligga kvar och dega när Alex gick upp och fixade iordning sig inför sin TopShop intervju. Det finns nu lite bilder på lägenheten vi bor i, så ENJOY! Vårt sovrum är dock lite stökigt, hoppas ni ursäktar.

Vi har fått intruktioner inför intervjun; dresscode är "current trend", och man måste ha med sig en sak, ett föremål som man anser representerar TopShops brand för en själv.
Hmm, lurigt. Alex tog med sig ett Kinderägg, ha! Det blir grymt tror jag, en överraskning väntar inom den, och man vet aldrig vad man kan vänta, för de byter teman ofta och hänger alltid med nyaste trenden/(filmen). Rätt go förklaring.
Jag har funderat lite på att ta med ett paket Skitties. Eller en evighetskula (en sån godis som man suger på i all evinnerlighet och den byter färg under tiden)
But time will tell, min intervju är inte förrän söndag.

Igår skulle vi betala vår hyra + deposit till Derren. Vi gick gatan ner för att hitta en cash machine, och blev överlyckliga när vi hittade en precis runt hörnet. Totallt skulle vi ta ut £ 310 per person, så Alex went first.
Hon tryckte in £ 290 på cash mashinen (skulle ta ut en vända till sen) och tryckte Enter. Då börjar den lilla apparaten på ett alldeles väldigt ljudligt sätt att spruta ut hela beloppet.. i £ 10 sedlar! Detta betyder att 29 lappar ska sprutas ut, och många i den lilla affären kollar då det låter som om Alex tar ut allt hon har och äger. HAHA! Sen var Alex minsann tätt i plånkan, that I can tell you.

Vi gjorde sen tacos till oss själva och till Derren, vår hyresvärd. Han är helt okej trevlig alltså, har varit i Sverige några gånger, spelar golf (men har fortfarande ruskigt högt handikapp, enligt han själv) och klättrar ibland.
Han är inte världens-snyggaste, men vi överlever definitivt ändå. Vi kan ju inte direkt säga att vi är bortskämda med snyggingar här borta, sorgligt nog.
Men dom ligger säkert och gömmer sig nån stans allihop, och kommer väl fram i slutet av nästa vecka tror jag. Är nästan bombis på det ;D

Nu blir det att bege sig till Oxford Circus och strosa runt. Göttgött.
Syns på Starbucks (med en Chai Tea Latte)

Kan ett radhus passa, månntro?

Idag är vår första dag i lägenheten där vi hyr ett rum från Derren Nathan, vår "landlord". Inatt som alltså jag och Alex i ett stort gött rum med en helt ljuvlig dubbelsäng.
I klarspråk: inatt behövde jag bara höra 1 persons snarkningar, vändningar och eventuella pruttar (jag säger inte att du släppte nån, Al) istället för 9 personers.
Which was really nice, haha.

Vi har alltså lämnat vårt.. spännande? hostel Ashlee House för något betydligt bättre. Det stället var verkligen komiskt. Utan att hänga i det förflutna så ska jag ta upp några events som gäller Ashlee House, för att sen lägga det till handlingarna.

First så har vi ju vår lätt schizofrena kombinerade städerska/kökspersonal som i ena stunden snällt kunde fråga om man ville ha lite med toast vid frukosten, för att i nästa se totalt deprimerad ut, sparka i dörrar när hon råkade göra nåt fel och svära som en idiot.
"Fucking shit, fuck fuck" var hennes standardfras! (och det bästa är att jag överdriver inte. GOSH)
Ashlee House erbjuder en massa fina saker enligt annonsen. Där står bland annat om deras "famous breakfast" (ska toast, jam och te kallas famous?), deras coola internet lounge där man kan köpa internet för nån timme och deras hel-tuffa movie-nights, där filmer visas varje kväll via en projektor.
Okay, let's see.
Under hela tiden vi bodde där (det var ändå en hel vecka) så var internet sönder (- but it will be fixed tomorrow!) och självklart även projektorn där alla häftiga movie-nights skulle vara.
Breakfasten skulle vara "served by Richard", men vem är han undrar vi, och vart gömmer han sig?
Det enda vi fick till frukost var SurTanten med flötigare hår för var dag. Smaklig måltid!


Här är mina fynd i bildform.
Den svarta skinnväskan från Oasis som är lagom stor och helcool, tycker jag.
Den senapsgula sjalen (lite skrynklig på bild dock)
De störtsköna retro-örhängen från Urban Outfitters.

Igår var vi ute och kollade på några hus, för jag och Alexandra är numera VäldigtVuxnaMänniskor som åker runt och kollar på radhus. Lite otippat kanske, haha!
Iallafall så var vi på en Estate Agency i Waltamstow igår och fick en egen agent som visade oss två hus.
Han frågade lite allt möjligt om oss, hur länge vi var här och vad vi gjorde här and all that.
På vägen tillbaka i bilen föreslog han (som var en inte-helt-vacker-indier) helt plötsligt att han kunde ta oss (bara för att vara artig först) ut för en drink nån kväll. Jag citerar:
- Would you like that Alexandra? Ha? Cause I know Camden like my own pocket you know. It could be great. You've got my number.
Varpå en pinsam liten tystnad uppstod och Alexandra svarade med liten röst:
- Eh.. Maybe.
Jag menar vad ska stackarn säga!
Till historien hör att Alexandra inte har ringt honom. Än. Bara för att jag har gömt telefonen. Jag lovar att det är därför. Lovar.

Igår ikväll åkte vi ut till Plaistow för att kolla på ett helt underbart hus som vi hade sett via Gumtree. Det var ett fyra somrumshus där vi kunde bo ihop med Viktor och Jocke när dom kommer om några veckor då.
Så vi träffade han som skulle visa huset, åkte dit och gick in.
Oj.
Vart är trägolvet, den vackra dubbelsängen, trädgården och det fina köket som var i annonsen? kände vi. "Köket" var ruskigt skabbigt men en mini-kokvrå och alla rum hade äckliga heltäckningsmattor. WHAT?
Då visade det sig att agenten hade flera hus i Plaistow och hade visat oss fel. Thank you.

Vi åkte istället till huset från annonsen, som var precis lika bra som vi hade hoppats! Bilder finns tillgängliga här, som ni nog förstår.
Nedervåningen bestod av ett vardagsrum där det också skulle byggas till ett sovrum, och en underbar köksdel där det fanns både en köksvrå och en grymt fin matsalsmöbel.
På övervåningen var toan, ett singelsovrum och två dubbelsovrum. Allt var riktigt fint inrett och viktigast av allt:
det var inte heltäckningsmattor på alla golv. GÖTT!
Hyran för huset blir ungefär 365 pounds/månad/person, alltså runt 5000 i månaden. Men med en lön så är den summan absolut inte omöjlig. Huset var iallafall sjukt fint, så vi är riktigt sugna. Vem vet, kanske blir det i just det radhuset där ni sen hälsar på oss?

Eh.. hur mycket vuxenpoäng är inte det liksom? Jag menar.. R A D H U S! Det är så det skriker om det, haha.

Igår var vi på assessment intervju på Miss Selfridges! Vi var en stor grupp som fick berätta lite om oss själva och sen göra lite olika övningar. Idag skulle vi tydligen få besked om hur det hade gått, och ifall vi kommer få individuella intervjuer och då kanske komma vidare och få jobb. WOHOO!
På söndag ska jag på en liknande sak på TopShop, så det ska bli spännande. Sen har jag fått svar från ett jobb jag sökte via gumtree, där man ska prata i telefon på svenska. Kunde ju vara lite spännande kanske, och lönen är helt okej, £9/hour.

Ikväll ska vi fira vår nya lägenhet (haha, okej, "vår" är den väl kanske inte) med att käka tacos och antagligen spela en omgång Wii.
Vad sägs om det va? Inte dåligt för ett liv i London, I would say.

Cheers från Stockwell, London. See you.

SVENSKA KÖTTBULLAR!

Vi har hittat svenska köttbullar på Sainsbury's och nu ska vi äta underbar, helt hemlagad mat i "vår" lägenhet.
Hörs när maten har kommit till magen (OH MY vad gött.)

We're moving!

Inatt var sista dagen vi sov pa det hel-luriga vandrarhemmet, for idag ska vi minsann flytta. WOHOOO!
Igar kvall var jag och kollade pa ett rum i en lagenhet i Stockwell, som vi hade hittat pa Gumtree. En kille bor i resten av lagenheten, och vi far ett eget stort rum med en grym dubbelsang, which is indeed nice.

Han har dessutom tradlost internet, biljardbord och air hockesyspel, Wii och ett sjukt fint kok!

Ikvall nar vi har kommit tillratta ska jag nog dokumentera lite mer. Och sjalvklart ska ni fa se bilder pa lagenheten, OYOY.

Hare gott, nu ska vi soka jobb pa David and Goliath t-shirt shop (riktigt grym butik)
Jag fick svar fran en jobbannons jag svarade pa via natet idag ocksa, som ar ett telefon jobb, typ forsaljare som verkade roligt och dessutom ratt bra betalt (typ 9 pound/hour)

Men catch ya later, peace out.

Room mates

Ashlee House är eventuellt (NOT) inte det bästa vandrarhemmet i hela London. Haha, men trots detta så kämpar vi minsann på.
I förrgår kväll så mådde jag, Kara, plötsligt inte så bra. Så jag kände att "why not puke a bit?"
och det gjorde jag. WOHOO.
Men iallafall, back to business, på morgonen igår så var jag fortfarande lite si och så, och låg därför kvar i sängen. Alex fick uppdraget att gå till internetcaféet (som ligger c:a 41 sekunder bort).

När jag (med enorma Kara-krafter) hade bestämt mig för att orka mig upp till duschen för att ta bort alla otroliga mängder flöt ur håret, klätt av mej och gått in i duschen, då...
...
...
... började jag nästan att gråta (bara nästan) för vattnet funkade inte.
Så jag tog på mina pyjamasbrallor igen, tog en handduk om överdelen och stampade ner 2 våningar till receptionen.
Passande nog så hade just då ett gäng på ruskigt många engelska ungdomar bestämt sig för att checka in och hängde i receptionen.
Och där kom jag ner, som ett levande vrak, arg och vit i ansiktet, och med inte-så-mycket-på-mig. HAHA, just snyggt framträdande Kara.
Det visade sig att rörmokaren hade börjar fixa med vattnet c:a 2 minuter innan jag skulle duscha. Såklart.

Historien slutade dock lyckligt, och håret är nu inte alls lika äckligt. Jag lovar.
Nämnde jag förresten att ljuset gick två gånger igår? Eh, Ashlee House in out hearts...

Liten mathistoria:
Igår så skulle Al Ma Pal och Kara Ma Bara dra ut för lite mat. Vi kollade in några lokala ställen precis vid King's Cross (där vi just nu bor) men bestämde oss för att vara lite Dare Devils, ta tuben (som vi inbitna London-bor säger) och åka nån annan stans för mat.
Vi åkte helt enkelt till Green Park och tänkte att där blir det nog bra!
Vi hittade.. the Ritz (Inte riiiktigt vår pris-klass. Än, då.)
Vi funderade på att gå in på Buckingham Palace och fråga efter lite käk, men bestämde oss för att.. dom nog redan hade käkat.
Så vi traskade omkring lite, och valde att gå ner mellan några hus. Plötsligt var vi i värsta flashiga businesskvarteren, där det fanns gallerier och få restauranger - där maten i så fall kostade 21 pounds (GOSH.)

Efter lång tids letande så hamnade vi till slut på McDonken.
Ehh.. pinsamt.
Speciellt med tanke på att vi har 2 st. McDonald's vid King's Cross, och här hade vi gått och letat i en timme, HA!

TROTS vårt inte-så-underbara-vandrarhem så har vi väldigt goa room-mates!
Vi bor med Josh, an australian, Alex, a canadian, 2 x Chinese boy, en väldigt hurtig engelsman, en lurig I-don't-know-what och Daniella, a german girl.

Igår så bjöd dom med oss ut på .. OKTOBERFEST!
Tydligen så är det en tysk tradition där tjejerna har flätor, killarna har läderhousen (eller hur det stavas) och man dricker öl. Kunde väl vara trevligt att hänga lite med våra gooa room-mates tänkte vi.

Tyvärr så kände dock min mage att den var lite ledsen/deprimerad och ville stanna hemma, så jag stannade jag med. Alex fick ta den hårda uppgiften att umgås.
Jag hängde istället i vårt grymt trånga hostel-rum och snackade amerikanska med Alex, the canadian. Which was nice :)

Igår var vi också ute och kollade på ett RUM! Jihaa, rummet var riktigt fint faktiskt, 2 singel beds, massa wardrobes och en egen nyckel, men köket.. luktade ju faktiskt bajs (lite diarré känsla nästan ;D) så vi kände lite si och så. Men vi ska let him know today vad vi bestämmer oss för. Vi ska nämligen kolla in ett annat ställe idag, so we'll see.

Redan de första dagarna har vi upptäckt några saker som man gärna ska göra för att smälta in som en äkta Londoner.
Du ska:

- Alltid ha bråttom. Så även om du inte har det, måste du iallafall låtsas. RUN!
- Alltid läsa tidningen på tunnelbanan. Eller läsa någon annans över axeln, om du glömde din.
- Säga "the Tube" och inte "Underground".
- Säga "Cheers" hellre än "Thanks".

Well, det är iallafall något. Vi försöker smälta in, helt enkelt.

Jobbfronten:

Hotelljobbet funkar tyvärr inte. Det finns inga platser över på Riverbank Park Plaza, men vi hade ju också sökt till det nya hotellet som skulle öppnas i Oktober. Tyvärr har dom då bestämt att dröja med öppningen tills Oktober. Moget, or what.

Så nu ska vi ut på jobbjakt! Jag har sökt på IKEA via nätet, och nu ska vi dela ut CVn överallt där vi kan. Det betyder typ Urban Outfitters, TopShop, Zara, kanske Oasis, Harrods, några svensk-affärer som vi hört om och sådär. We wish ourselves luck, hehe.

VIKTIG sak som jag glömt innan. Jag har ju faktiskt shoppat!
Självklart ska bilder på detta upp snarast, men jag kan avslöja gobitarna:

En liten skinnväska från Oasis. Grymt fin.
En senapsgul (väldigt inne) sjal från H&M.
2 st. örhängen från Urban Outfitters à la retro-style.

Bildbevis kommer.
Nu blir det iväg och do London.
See ya.

'I was stolen'

Just nu sitter Kay och Al på ett internetcafé och skriver frenetiskt.
Day 2 har varit.. let's see.. OMTUMLANDE.
Vi käkade frukost och fick en utskällning av SurTanten för att vi var sena.
Men sen blev hon en transformer och plötsligt var hon NästanSnällTanten. Luriga människor i det här landet alltså.

Eh.. och ja, äckliga människor finns det också. För efter frukosten upptäckte vi att Alex dator var vips försvunnen, fastän hon hade sovit med den vid sin sida hela natten!
(Men dom gick inte hela vägen. Alex och datorn alltså ;D)

Iallafall så fick vi gå med en rapport till närmaste polisstation där vi skulle anmäla brottet.
Så Alex börjar förklara..
- 'I was stolen..'
och sen kände vi att det nog blev lite fel, HAHA.

Polisassistenten tog ungefär 34 minuter att skriva in en kort liten sida med info (och ändå skrev hon fort) så antagligen kanske Facebook tagit över ännu en stackars själs liv, haha.

Starbucks (i mitt hjärta) finns också här i London såklart, och idag var vi inne där och fikade när jag hittade en lapp där det stod 'Recuritments' på.
Jag kastade mej som en galning efter den (den låg iofs snällt på disken) och blev lite glad. Nästa vecka ska dom ha en recruitment grej för att anställa nya Starbuckare, och vi tänkte kolla in. FRESH!

Imorgon ska vi kolla upp vårt kära hotell-jobb genom att ringa Lisa på Riverbank Park Plaza och höra lite. Så.. wish us good luck!

HOKEJ. Another funny thing.
I tisdags när Alex och jag anlände till denna storstad, så upptäckte vi rättså snart att vi mycket hellre skulle överge våra förbaskade överviktiga (6 respektive 7 kg för att vara exakt) väskor och springa fort därifrån.

Men när vi som bäst höll på att dö av fniss-sjuka och armont, kom en massa trevliga engelskmän och erbjöd sig att hjälpa oss i varenda trappa vi kom till.
En fråga bara:
Hur ofta händer det i Sverige?
Think about that one, fellows ;D

Vi fick också en grymt smickrande kommentar från en skåpbil som körde förbi oss när vi gick på gatan (inte på det sättet alltså)
- NIIIIIIIIIIICE!
Sånt ska man väl bli glad över, antar vi. Haha, fast killen var iofs inte så grymt vacker..


R.I.P 20 September
The Skinny Blueberry Muffin

May your taste always be on my lips



Ursäkta den vackra poesin, back to business.
Slutligen ska ni nämligen få se resultatet av Alex och mina resor idag, by photo documentation.
Enjoy, vi hörs snart trogna läsare. Tsss.

Peace out people.