Sweden... again.

Här sitter jag då i min systers rum i vårt lilla hus i Borås. Just nu lyssnar jag på Regina Spektor och överväger att ta nästa flyg tillbaka till London?

Det är sant, idag kom min underbara Al och jag hem från London. Alltså hem som i = hey, vi flyttar hem, as in.. vi tog allt och drog. Hur konstigt känns det inte då? Jag fattar inte. Uscha. Just nu är det självklart hur gött som helst att träffa trevliga mamman, pappan och syrran men samtidigt.. London är i mitt hjärta, för mycket av mej är fortfarande där. Detta är overkligt.

Anyway, idag vaknade jag och Al alldeles för sent.. haha vi tänkte lämna huset vid klockan 9.00 och vaknade.. 8.57? Kände att det var lagom marginal där. Vi lyckades hur som helst komma iväg, fast med de största och tyngsta resväskorna nånsin! Och jag skojar inte, de var galna!
Lyckades säga hejdå till Markieboy fastän det var tokigt sorligt.. och kämpade oss bort till Stansted. ROLIGASTE var ju att våra väskor var ehhh.. lite för tunga? Och vi hade rätt. Det visade sig att Al's väska vägde 33 kg (!!!!) HAHA vilket alltså var 1 kg mer än vad som ens är tilllåtet att checka in! Jag doooog av skratt, och vi fick packa om 1 kg till min väska dvs Al's 32 kg och min 30 kg. Bra jobbat girls, bra jobbat.
Speciellt när det kostade... £ 112 extra. HAHAHAHA vilken dag alltså. Flygresan var också rätt go, vi snackade och skrattade tills jag trodde jag skulle dö. Vilken brud jag hänger med alltså, jösses.
Sandy och Jocke, våra babes mötte upp oss på flygplatsen och fick se två otroligt skabbiga tjejer komma ut från gaten, tssss. Funky fresh helt enkelt!

Och nu är vi alltså hemma. Med alldeles för mycket saker, speciellt kläder. Eller vänta... kan man nånsin ha för mycket kläder? Don't think so.

Empty, empty.
Nu är det Borran town nästa då. Yey?

Mitt liv som nörd

För alla stackars oroliga själar som dag in och dag ut suttit och väntat på ännu ett blogg-inlägg utan någon lycka (och gråtit er själva till sömns) så kan jag ju direkt avslöja att vårt internet har vart lite cp det sista. Tack och lov lyckades vi få bort detta genom magi och nu funkar det igen. KOOOOOLT!

I övrigt så kan jag säga att mycket händer i livet just nu. Mycket funderingar kring hemresa och hur allt kommer kännas hemma vs. här. Just nu känns det otroligt lurigt måste jag säga, speciellt eftersom vi har hittat De Underbaraste Människorna i.................................... antagligen hela världen. (Det inkluderar alla upptäckta och oupptäckta planeter i solsystemet)
Dessa är ju då bland annat Mark, Jack, Lizzie, Asa, David, Ali och alla andra sweethearts. Det kommer nog att bli mycket tårar (förhoppningsvis lite svett men väldigt lite blod) när vi åker. WOOOOOAAAAAH... I'm going crazy by all of this.

Imorse vaknade jag, drog med David (den underbaraste gay-killen som finns tror jag) till Iceland och köpte otroligt många onyttiga saker. Vad sägs om fryspizzor, Cola, saft, och huuuur många kex och kakor som helst! Den mannen är galen, but lovely. Sen satte vi oss i vardagsrummet och kollade på.... (trumvirvel)
BUFFY THE VAMPIRE SLAYER!!
Fatta vilken underbar känsla va! Nästan omöjligt att beskriva ska jag säga er. Sen upptäckte vi också, under tjejigt fnitter (från bådas sida) att vi även har Roswell som gemensam favoritserie - ahhhhhhh vad underbart. Och han äger även typ varenda bra dansfilm som har gjorts.
Tack och lov för David.

I eftermiddags drog jag med Mark och Lisa till South Kensington och.. the Science Museum och National History Museum! Lite surt var det kanske att vi kom dit 10 minuter innan stängningsdags vilket betydde att vi mest hann med att Lisa gick på toa och.... that's it really.
Vilket som så verkade det lilla jag såg helt lysande spännande för en ur-tönt som jag. Så dit blir det nog snart igen.

Vi ses i dimman folks,
/Kay-dog

Den vill döda oss

Just nu sitter jag här i köket och håller på att kissa ner mej/darra av skräck. Vår tvättmaskin har löpt amok. Den är galen, helt tokig och har förlorat sinnet (hade den någonsin något?..).
Den har helt enkelt inget vett kvar utan vill döda oss. Glasrutorna skallrar från de helt tokigt vilda vibrationerna från galningen i köket. Jag tror att han vill slita sej.
Woaaaaaahh... vi får se om jag fortfarande lever imorrn eller om den jäkeln sprängdes i luften och tog oss med sig.

Behold the wrath of the washing machine.. AAAAAHH.

2 x jägare

Jovars, själv har man ju haft besök av 2 utomordentligt trevliga jägare i några dagar nu! Det hela började med att jag hade gett dom ytterst detaljerade instruktioner på hur de skulle hitta hem till vårt lilla ställe, Wood Green. På onsdagskvällen satt jag alltså där och väntade.. Jag, Allan och Jocke hängde lite, men till slut blev de andra så trötta att de bestämde sig för att krypa till kojs.
Stark och tapper som en riktigt jägar-soldat (eller typ nästan) satt jag dock kvar och surfade runt lite på resedagboken. Några gånger var det nära att jag däckade över tangentbordet, men lyckades hålla mej uppe..
Vid klockan 1 hade jag nästan förlorat hoppet och skulle precis ta upp telefonen, ringa till polisen och rapportera dem som missing people när... jag då får det efterlängtade samtalet från Emil som säger att "Vi är här nu!"

Hurtig precis så som man är när klockan är 1 am och man är lagom trött så snabbade jag mej bort till tunnelbanan för att möta mina grabbar. Gottgottigottgott var det och vi drog hem och sussade.
Så nu har jag hängt med dom efter jobbet i torsdags samt hela fredagen då jag var.. ledig!
Vi drog fika på Starbucks x 2, Pizza Hut, National Gallery med Da Vinci målningar samt Toppan och Harrods. Och bio också! Bank Job hette den, en ruskigt spännande rulle där jag i mitten av filmen funderade på hur jag ens lyckades sitta kvar för att det var så spännande!! Men sen sluta den bra (dock ingen gråt från min sida den gången, förvånande nog)
Jösses Amalia säger jag bara, men det var bra grejor. Indeeeed! Igår kväll drog vi ju självklart även det obligatoriska pub-besöken som gick bli på The Cock.

Ikväll blir det grymmaste housepartyt i Upton Park hos våra kära vänner Jack, Asa, David, Lizzie och Mark (som dock är i Berlin nu) så det kan ju bli en go kväll.

Slutligen vill jag bara avsluta med att Agyness Deyn är så fruktansvärt snygg och jag är något avis på Allan och Carro som fick serva henne häromdan. Men jag tyckte ju hon var snygg ända från början så jag är nöjd ändå, haha.

Och så kanske man skulle gå jägar-utbildningen i Arvidsjaur ändå?

Byeeaaa.

Hey, have a nice day

Den 4e April is the day when it's happening guys. Oh yes ni hörde rätt, det är då. Jag och Al drar Sverige och Borås.
Hur det känns?
Helt tokigt lurigt ska ni kära människor veta, men det är sånt man får fundera mer på sen.

Idag så... jobbade jag (igen, suck). Haha, jag börjar nog ändå på nåt lurigt sätt få lite av Jockes mentalitet (som består ungefär av att om ett jobb betyder att man behöver anstränga sig så.. är det inget gött jobb. Och såna vill vi inte ha, tsss)
Jobbet är ju inte världens roligaste, men sen så är det ju helt olika på olika dagar, och beroende på vilka trevliga/mindre trevliga (bajskorvar.. lite diarré typ) som man får till kunder.

Idag så hängde jag dock inne på lagret och packade upp cirka 6574343 par skor. Jag och mexikanen Carlos (skönaste snubben som kanske inte är världens bästa på engelska) packade upp ruskigt många skor och det kändes vara SÅ gött att slippa kunderna för ett tag (Ehehe.. det där sa ju inte jag om det kommer ut)

Tonite så kommer 2 av mina väldans trevliga vänner vid namn Emil samt Daniel för att bo hos oss tills på lördag. Jag måste säga att jag är superpepp då vi ska hänga imorrn efter jobbet samt även på fredag då jag är ledig (svenskans lätt underbaraste ord)

WOHOOO. Solen skiner (inte nu på kvällen för då är det mörkt då va) här i Wood Green och vi ser fram emot vår sista goa månad.
Hugs from K

Sista månaden.

Ja, för så sorligt verkar det ju faktiskt vara nu. Den sista månaden i London innan vi drar hem. Inte på semester, utan typ.. för gott. Fast det ska ju bli väldigt angenämt att umgås med sina Boråsar-vänner och träffa släkt och sköna människor. I ungefär några veckor.
Sen är jag rättså övertygad att man kommer längta tillbaka, samtidigt som man trots allt trivs hemma. Otroligt knivig sits man sätter sig i.

Men London finns ju alltid kvar kära vänner. Hur tråkigt det än kan tyckas vara att inte längre bo här, så kan man ju hälsa på. Där ligger ju kära vänner med stora hus och gratis boende väldigt varmt om hjärtat och man känner att, hey, this can be my second home!

Okay back to business. Torsdagskvällen var ju som sagt väldit lyckad med massor av underbara människor och självklart den obligatoriska karaoken hos Murphys! Där gjorde vi bland annat klassiker som 'I can't live if living is without you', självklart framförd av mästarparet Al och Kay i en vacker duett (de flesta grät så de blev alldeles snoriga), ' I wanna dance with somebody' (som visade sig inte ens var vår låt så en tjej kom och snodde micken sen, haha!) och en massa andra goingar. Alex och jag körde även ett mycket intensivt buggpass där i mitten, med otroligt avancerade buggsektioner som jag inte ens visste att jag kunde! Vilken SUCCÉ!

Yes, I truly do love my friends.

Fredagen var det ju lite svårt att stiga upp (med cirka 4,25 timmars sömn) men hård som jag är kämpade jag ju upp mej ur sängen med ett
- Nemas problemas, hun'.
(som jag då sa till min låtsaskompis. Eller kanske musen Tim?)
Whicheverway så drog jag och min stora packning till Ma och Pa's hotell nere i South Kensington, där jag skulle spendera 2 trevliga nätter. Väl framme blev jag lite lätt chockad.
Mina ömma föräldrar hade sagt att de skulle fixa en extrasäng så att även jag skulle kunna slagga där. Min fader hade lite i förbifarten nämnt att sängen tydligen skulle passa till en 12-åring (Men..ehh.. du är ju ändå inte så lång Kara. Schysst farsan, visst) men när jag kom dit, vad får jag se?
THE PENTHOUSE!
Och jag skojar inte. Helt oväntat så kör mum and dad schtekar-lägenheten med 3 stora rum och ett loft! Ett sovrum med 2 singelsängar, ett prinsessrum med största dubbelsängen och spegelgarderob (ajjemän, det blev mitt) och så även en grym dubbelsäng på loftet! Sen vardagsrummet med matsalsbord, soffgrupp, tv och inte att glömma; köket.
Jösses Amalia säger jag bara. Men klagade inte, hehe. Speciellt inte när man även fick frukostbuffé såklart (YES)

Min familj (minus lillasyrran) hängde trevligt i London under helgen med besök på Harrods (ajjemän, min vackra Barbourjacka blev nog inköpt), lite afternoontea, stroll in the parks, lite annan shopping och så blev det ju Wicked.

Vilken underbar musikal den var! Känslig som jag är kunde jag ju heller inte hålla undan en liten tår (men den var verkligen verkligen super så that's why) och applåderade tills mina händer fick blåsor. Kan man säga.
Själva storyn är om bakgrunden till Trollkarlen från Oz, och handlar om relationen mellan de olika häxorna, The Wicked Witch from East och The Witch from West tror jag allt att det var. Musiken var helt totalt underbar, speciellt med tanke på att artisterna hade.. THE most unbelievable voices och melodierna var helt totalt fina. Vissa ögonblick satt man med tårar i ögonen för att det var ett känslosamt och djupt moment i handlingen, för att nästa skratta så man kiknade åt nåt hurtigt skämt.
Ja, helt enkelt var det en väldans bra blandning av allt, so that's why I liked it. KOOL.

Idag när jag kom hem så hade Al städat så fint.. och möblerat om lite också (högsta vuxenpoäng på den) och jag blev alldeles överlycklig, speciellt över ommöbleringen (en del vuxenpoints där med).
Men nu får jag ju helt seriöst sova, haha.

Halvvägs till 40 då.

Ja, det finns ju sannerligen många olika sätt på vilka man kan välja att se det här med att fylla 20 år. Betyder detta att jag är vuxen? Är jag redo att själv ta ansvar för mina handlingar, uttalanden, inköp samt eventuella otrevliga foto-miner som jag kan lyckas få till?
Sannolikheten för detta är väl.. kanske inte jättestor. Men jag tror att jag är en bra bit på väg.

Min födelsedag var väldans lyckad måste jag säga. Vad kan den annat bli när man umgås med några av världens mest underbara människor? Det är nästan otroligt, men som jag tänker: det måste vara för att jag är en alldeles lysande människa själv (nu kanske ni tror att jag är alldeles för egoistisk och självcentrerad för mitt eget bästa, men så är dock inte fallet. Bara väldigt insiktfull, såklart)

Men mer om allt och inget får berättas senare, för ikväll ska jag och Al och besöka våra kära vänner Mark, Jack, David, Asa och Lizzies nya hus! Helt sjukt tufft och härligt, jag är nöjd.
Peace out.

PS. Annars är ju Wicked musikalen som ni borde se. And this is not a joke. DS.